BebisKonrad pratar

"aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaAAAAH!"

"eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeEEEEH!"

"aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaAAAAAH!!"

"Vad säger Konrad?"

Det är inte direkt en lugn stund vid frukostbordet.

Tänk om den hoppar på mig

Det är syrsa på köksbordet.

"Men Dalle du får ta bort den!"

"Nej men det kan jag inte göra. Tänk om den hoppar på mig!"

Fru Märvärdig svara på frågor

"Häftigt men det är snarare en utmaning till dig och Ida som ju är tärnor!"

Svar: Även bruden och brudgummen dansade fram till altaret. Skulle det gå till så här på vigseln så kommer jag och lillasyster Ida förtära alkoholhaltiga drycker innan bröllopsmarschen. Kommer du det kära stylistsyster??

Två och ett halvtåringen poängterar

Två och ett halvtåringen poängterar att:

"Mälkä inte Emil!"

"Jaså! Vem är du då?"

"Mälkä e Mälkä Roos."

JK Wedding Entrance Dance

Det HÄR blir en utmaning till dig lillasyster min som snart ska gifta sig.

Tack alla för en mycket minnesvärd trettioårsresa

Att resa på långtur med sina föräldrar är som att ta med sig ett stort gäng dagisbarn på utflykt.

De måste vaktas och passas hela tiden.

"Var är han nu då?"

"Var har han tagit vägen nu då?"

"Jag måste ringa efter honom för att se var han är någonstans."

"Han skulle bara gå på toaletten, men han har inte kommit tillbaka ännu."

Pensionärsutflykt alá familjen Roos med två småbarn.

En blir alldeles för full, en är alldeles för nervös, en vinner alldeles för mycket pengar på enarmade banditen, en kan inte äta buffé, en vill dela lika på storvinsten, en vill bara ligga och sova framför tv:n, en är i övergången mellan två och tre års trots, en vill helst skrika sig hela vägen hem från Göteborg och Stena Line terminalen, en vill bara ta en cigg och en vill bara koppla av.

Men alla hysteriska utbrott till trots så kommer man väldigt billigt undan av att resa ihop med sina föräldrar. Plus att de mer än gärna vill passa sina barnbarn, med eller utan medgivande.

Så tack ALLA för en mycket minnesvärd trettioårsresa.

Det är bra det så slipper vi förklara...

"I fall färjan sjunker, så har jag bara packat ner våra egna barnböcker." Säger jag till Dalle dagen innan Danmarksresan.

"Det är bra det så slipper vi förklara..." Svarar Dalle.

Anledningen till detta lustiga samtalsämne är att det var fruktansvärt pinsamt att lämna tillbaka de biblioteksböcker som vi hade haft med oss ut när åskovädret överraskade oss.

Endel var mjuka, möjliga och tejpade av mig.

Och vi slapp ersätta med ett enda öre... Eftersom vi lämnade böckerna på disken och skyndade oss därifrån.

Måtte han må bra lillgubben.

Tänk! Imorgon fyller Dalle trettio och vi åker stora färjan till Danmark.

Avfärd hemifrån, klockan 06.30.

Efter att ha packat för fyra umgås vi med goda vänner och när de åkt hem så ramlar två och ett halvtåringen och slår i huvudet och framtänderna så illa att han är otröstlig och skriker rätt ut i över en halvtimme.

Det är bara det som fattas nu, att VI ska behöva ställa in morgondagens res på grund av eventuella eftersviter.

Och två och ett halvtåringen som sett fram emot att åka "stora båten" så otroligt mycket.

Måtte han må bra lillgubben.

Mälkä flicka

Två och ett halvtåringen sitter på pottan.

Med sitt lilla pekfinger trycker han in hela snoppen.

"Mälkä ingen snopp! Mälkä flicka."

Det är lika bra att gasa på för att komma hem

Vi har varit på Biltema och köpt en trehjuling, med gashandtag, till två och ett halvtåringen.

BebisKonrad skriker hela vägen hem. En timmes bilfärd.

Två och ett halvtåringen sitter i baksätet, bredvid mig och sjunger:

"Meckar Micke bullen i dan!" Om och om och om och om igen...

Jag håller på att bli vansinnig.

Jag vill strypa både barnen och mig själv.

Och det är ingen idé att stanna, utan det är lika bra att gasa på för att komma hem och slippa undan detta helvete.

Just i detta nu är det svårt att minnas hur mycket jag längtade igår.

Okej Dalle! Så länge...

Okej Dalle! Så länge inte Will Smith vill ha mig till sin så kan vi väl förnya våra löften.

Fru Märkvärdig är nostalgisk

När jag sitter och bläddrar igenom alla tusentals bilder på datorn så hittar jag dessa.

De är tagna 10-13 december -08

Två och ett halvtåringen har besök av kusin Elsa och sin stylistmoster.

Det är enorma mängder snö.

Och det är bara några få dagar innan det här:

Tänk så lite man visste och så mycket man längtade.

Nu är det inte många månader kvar tills det gått ett år.

Sov sött mina små älsklingar.

Hur jobbiga ens barn än må vara och ens man också för den delen, så saknar man dem nått så evinnerligt när de är borta.

Dalle och två och ett halvtåringen sover över hos barnens farmor i natt och jag är ensam hemma med bebisKonrad.

Plötsligt finns det inget jag vill och behöver göra för mig själv.

Det enda jag vill göra är att pussa och gosa med min familj och tala om för dem att de är bäst och att jag älskar dem mest utav allt i HELA världen.

Sov sött mina små älsklingar!

Den här bilden är tagen samma dag som vi kom hem från BB med bebisKonrad.

Öppna nyckel

Två och ett halvtåringen ska få en trehjuling med gashandtag.

En "motorcykel!"

Han vill åka och inhandla den på direkten.

"Åka köpa motorcykel."

"Nej men vi får åka en annan dag."

"ÅKA MOTORCYKEL."

"Nej men inte idag."

Och för att köpa lite tid drar vi till med en liten nödlögn:

"Vi kan inte åka dit idag för det är inte öppet."

"Åka motorcykel öppna nyckel."

Hmm! Ja den lögnen kom vi inte långt med.

Två och ett halvtåringen dansar regndansen

Två och ett halvtåringen sätter på stereon, vrider upp ljudet och börjar ratta mellan olika kanaler.

Det brusar förfärligt och han stannar rattandet.

Han har hittat det han letat efter.

Bruset låter precis som vatten, enligt honom.

Nu ställer han sig upp på tå och börjar trippa runt i rummet.

Trippandet övergår i vild gallopp.

"Är du en häst Melker?"

"Näe häst!"

Två och ett halvtåringen dansar regndansen.

Inte några längre krig

Det är tur att man är övertrött småbarnsförälder, man orkar inte med några längre krig.

Jag är till och med så trött att jag inte orkar tänka på hur trött jag är.

Ganska praktiskt!

Samtalet, så som det skulle ägt rum

Vad jag skulle berättat för Dalle var enbart att jag hade kommit till insikt (igen) att JAG KAN INTE FORTSÄTTA AMMA LÄNGRE.

"Vill du veta vad jag har varit med om i natt?"

"Ja kära älskling! Var så snäll och berätta... Jag älskar dig!"

"Jo när klockan var runt 02.00 så var jag uppe på toa och kissade. Efter det la jag mig och bebisKonrad tillrätta på vänster sida i sängen, bullade upp med kuddar under bäddmadrassen så att han inte ska kunna rulla ner på golvet (igen), och började amma. När klockan var strax efter fem hör jag hur två och ett halvtåringen vaknar så jag väcker dig."

"Ja du är så snäll och bra...Jag älskar dig!"

"Mmm! Jag vet! Och när du går upp till två och etthalvtåringen så så lägger jag mig på höger sida, bullar på nytt upp med täcken och kuddar på den här sidan också och så börjar jag amma."

"Stackars dig älskling! Det låter jätte jobbigt...Jag älskar dig!"

"Mmhmm mhmm! Ja det är det. Och nu har han precis slutat äta. Vilket betyder att jag har ammat non stop i fem och en halv timme. Den här natten också! Precis som varenda jävla natt de senaste sju månaderna. SJU MÅNADER!!!

"Men stackars dig som har fått några timmars mindre sömn den senaste veckan. Tror fan det att du tycker att det är jobbigt. Din kropp är väl i chock. Helt ovan inför den sömnbrist som följer med två småbarn."

Om ni ursäktar mig nu så ska jag gå och amma. Efter en timmes paus och vila, under konstant gnäll och gråt.

JA JAG MÅSTE SLUTA AMMA!

Nu blir det jävlar i mig krig!

Nu när två och ett halvtåringen sover i sin nya stora säng, så brukar han vakna mycket tidigare än vanligt. Dalle brukar då gå upp och få honom att somna om någon timme eller så. Varpå han själv kan sluta ögonen en stund.

Det här verkar vara mycket slitsam för honom eftersom detta sker i morse:

Dalle och två och ett halvtåringen kommer in till mig och bebisKonrad när klockan börjar närma sig halv åtta.

"Vill du veta vad jag har varit med om i natt!" säger jag.

"Nej! Vi är lika trötta båda två."

?

?
?

?

?
?
?
Fuck you! Games on.

Nu blir det jävlar i mig krig!

Ett grattis hade ju suttit som en smäck nu

I går:

.

"Imorgon är det en alldeles speciell dag."

.

"Vad är det då då?" undrar Dalle.

.

"Men kom igen!"

.

"Är det morsdag?"

.

"Men nej!"

.

"Är det Pingst?"

.

"Nej!"

.

"Är det farsdag?"

.

"Nej!"

.

"Är det din namnsdag?"

.

"Mmhm!"

.

.

I morse:

.

"Idag är det en alldeles extraordinär dag" säger jag.

.

"Va! Vad är det då då?"

.

"Men allvarligt! Jag orkar inte hålla på."

.

"Men vad är det då?"

.

"Skit samma!"

.

"Aaaa! Det är din namnsdag."

.

"Ja!"

.

.

.

.

.

.

.

.

Ett grattis hade ju suttit som en smäck nu.

Planera för i...

Tio minuter innan vi packar in hela familjen och drar i väg och storhandlar mat för hela barnbidraget kläcker Dalle ur sig att just det ja fransmannen kommer hit idag och bygger en trappa till, till altanen.

"Men vad säger du?"

Och fransmannen kommer och Dalle ska naturligtvis gå ut och hjälpa honom att såga, mäta och allt som hör snickeriet till. För fransmannen vet inte om att vi ska iväg och det snart.

Jag får springa runt som en tok. Skriva en lång inköpslista, ta på ungarna kläder, duscha, ta på mig kläder, amma, byta blöjor, packa skötväskan, ta på ungarna ytterkläderna, amma igen, skicka ut två och ett halvtåringen, köra ut vagnen, springa in och kissa, på med skorna.

Puh!

"Nu åker vi Dalle!"

"Ja jag ska bara gå på toa först."

Och vi får vänta....

Vi tittar lite på när fransmannen ställer in stora farliga sågen för att kapa av en bräda.

Dalle kommer och jag vill tala om för honom att:

PLANERA FÖR I HELVETE!!!

Så jag slipper göra ALLTING själv.

Dalle friar igen

Idag gick Dalle ner på knä och frågade om jag ville gifta om mig med honom.

"Jaaa men sjääälvklaaart ÄÄÄLSKLIIING!!!"

Och då ska jag ha en sådan här fin brudbukett...

Eller det kanske mer är en dekoration...

Jag får återkomma med den där brudbuketten.

Nu ska jag sväva lite på rosa (röda) moln...

Familjens projektledare vs. ekonomiansvarig

Dalle kommer med sin hämd mot innehållet i boken "Familjens projektledare säger upp sig".

Dalle och Daniel diskuterar sitt påstående:

"Kvinnor kan inte kontrollera sådant som är utanför kroppen, alltså fysiska saker som att till exempel köra bil."

"De har ingen hållfasthetslära!"

"Saker och ting går sönder i deras händer."

"De håller i saker och missbedömer avståndet så att de tappar grejerna. Till exempel fjärrkontrollen."

"Är det därför som det är så få kvinnor som är snickare tro?"

Fru Märvärdig svara på frågor

1. Hur gammal är du om fem år? 33 år minsann

2. Vem tillbringade du minst två timmar med idag? Min man och mina barn

3. Hur lång är du? 1.65

4. Vilken är den senaste filmen du sett? The Wrestler

5. Vem ringde du senast? Min mamma

6. Vem ringde dig senast? Min stylist syster

7. Hur löd ditt senaste sms och från vem? Från Dalle: "Mumms :*"

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda

10. När såg du senast din mamma? Igår

11. Vilken ögonfärg har du? Gröna

12. När vaknade du idag? Runt 07.00

13. Vilken är din favoritjulsång? Gläns över sjö och strand kanske.

14. Vilken är din favoritplats? Hemma

15. Vilka platser föredrar du minst? Pass

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? På samma ställe, fast 10 gånger rikare (hoppas, hoppas, hoppas)

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Döden

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Fidos och Paulas galenskaper häromdagen var helt kanon för oss alla fyra

19. Hur stor är din säng? 160cm bred och aningen för liten, eftersom vi sover tre i den

20. Har du stationär eller bärbar dator? My lovely Acer (bärbar)

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan

22. Hur många kuddar har du i sängen? Jag har en och Dalle har en

23. Hur många landskap har du bott i? Två

24. Vilka städer har du bott i? Göteborg

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor

26. Är du social? Jag gör då mitt bästa

27. Vilken är din favoritglass? Magnum mandel

28. Vilken är din favoritefterrätt? Chokladpudding och grädde

29. Tycker du om kinamat? Jag håller på att lära mig

30. Tycker du om kaffe? Åh nä fy fan!

31. Vad dricker du till frukost? Te och juice

32. Sover du på någon särskild sida? Jag sover på den sidan som bebisKonrad vill amma på. Men goast sover jag på magen

33. Kan du spela poker? Nej!

34. Tycker du om att mysa/kela?Med mina barn, absolut men det blir alldeles för sällan med Dalle

35. Är du beroendemänniska? Om!

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej!

37. Vill du ha barn? Inte fler just nu nej

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, några ord på teckenspråk faktiskt och några ord på spanska

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej!

40. Föredrar du havet eller en pool? Först vill jag bada i havet och sen ett dopp i poolen

41. Vad spenderar du helst pengar på? Mig och mina barn

42. Äger du dyrbara smycken? Förlovnings- och vigselring

43. Vilket är ditt favorit program på tv? Det går ett pogram på TV8 som handlar om engelsmän som vill flytta till solen. Det är mitt absoluta favorit pogram just nu, men jag missar det nästan varenda gång

45. Vem är den roligaste människan du känner? Melker, Konrad, Dalle, Fido och Nisse (bara killar, det var märkligt)

46. Sover du med gosedjur? Det beror på om bebisKonrad räknas?

47. Vad har du för ringsignal? Någon Sony Ericsson slinga

48. Har du kvar klädesplagg från du var liten? Nej!

49. Flirtar du mycket? Det tror jag inte

50. Kan du byta olja på bilen? Nej tyvärr inte!

51. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Absolut inte!

52. Vilken var den senaste boken du läste? I en annan del av Bromma, Martina Haag

53. Läser du dagstidningen? Nej tyvärr!

54. Prenumererar du på någon veckotidning? Jag prenumererar på Mama

55. Dansar du i bilen? Jag och två och ett halvtåringen brukar dansa ihop

56. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P3, eftersom jag aldrig får in Rix FM

57. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?Tankar till ett framtida blogginlägg om killars fördomar om kvinnor

58. När var du i kyrkan senast? På en begravning för några år sedan

60. Vem var/är din favoritlärare på gymnasiet? Pia någonting skulle jag tro

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? En natt

62. Vem var det som senast gjorde/sa något extra speciellt för dig? Dalle plockade en enorm bukett med blåklint och prästkragar till mig. Love it and him!

Påminner om ett badpalats

Min mamma har köpt en ny bassäng till sina barnbarn.

Man kan tycka att den påminner om ett badpalats.

Två och ett halvtåringen är då otroligt nöjd.

Fikastund i gräset

Här är vi alá neutral

*

*
*

Vi gone crazy alá vi är runt trettiostyle!

*

*

*

Ta det lugnt i solstolen

BebisKonrad kan sitta och ta det lugnt i solstolen medan vi andra blir blöta i rumpan av en fuktig filt i gräset.

Där kan snabba ben springa fritt

"Åka Fidi, Paala!" säger två och ett halvtåringen och syftar på våra goda vänner.

Ja men naturligtvis! Paula har ju bakat sju sorters kakor, enligt Facebook.

Vi tar vagnen och två och ett halvtåringens trehjuling och promenerar bortåt.

Där kan snabba ben springa fritt.

Stor pojk

Två och ett halvtåringen titulerar sig numera som stor pojk.

Han tog i natt steget från att sova i sin trånga spjälsäng till att sova i "stora blå sängen".

Och han gjorde det med bravur. Han somnade inom en timme, sov hela natten.

Men så vaknade han och grät klockan 06.15.

Om han ramlade ur sängen får vi aldrig veta eller om han bara blev rädd. Men duktig var han i alla fall.

Dalle snuskar sig

"Kolla på den här, den kan ge oss fler barn" säger Dalle.

"I know! Ta bort den!" svarar jag.

Fru Märkvärdig enters mammabloggarna.se

Fru Märkvärdig heter egentligen Johanna. Jag är gift med Dalle och mamma till Melker född 2006 och Konrad född 2008.
*
Som småbarnsförälder, mitt uppe i den omtalade tvåbarnschocken, upplever jag lycka och kaos varje dag. Känslor som pendlar mellan ofattbar glädje samt stolthet och trötthet samt frustration. Inför mina barn och inför min man.
*
Under en vanlig dag sker små och stora händelser som förgyller min vardag. Händelser värda att minnas, värda att berätta, värda att blogga om.
*
Med humor och utan krusiduller delar jag med mig av The Truth! Den sanna versionen av föräldralivet.
*
Ni som följer min blogg kan bland annat läsa om värmekriget mellan mig och min man. Om hur min fantasi ibland skenar iväg och tar mig till något som liknar en läskig Hollywoodfilm. Om känslostormarna som uppstår när man uppfostrar en liten bebis och en trotsig tvååring. För dem som har barn är det igenkännande, för dem utan kan det verka avskräckande. För de flesta uppfattas det förmodligen som tokigt.
*
Jag är en riktig mammabloggare och därför sökte jag mig (efter att blivit tipsad av min fina kusin Sarah), till mammabloggarna.se som är Sveriges största nätverk och träffpunkt för ”härliga mammabloggare”.
*
På mammabloggarna.se träffas man för att utbyta erfarenheter, marknadsföra bloggar och för att få gemenskap. De erbjuder forum, bloggarskola, tävlingar och mycket mer.

*

*
Mammabloggarnas motto är: Ensam är stark, men tillsammans är vi starkare och jag, mitt i min småförvirrade vardag, vill inget hellre än att utbyta erfarenheter med andra.
*
Så av ren nyfikenhet inför vad som pågår innanför våra väggar och innanför mitt pannben, fortsätt att läsa min blogg. Ni förgyller också min vardag.

*

*

FRU MÄRKVÄRDIG!

Nybakt bröd

Om ni som jag, älskar nybakt bröd på morgonen, men inte riktigt orkar ställa er för att baka efter bara fyra timmars sömn.

Då har jag bästa tipset för er:

Ta en vetekaka och rosta den i brödrosten. Inte för länge, utan bara tills vetekakan blir varm.

Mmmm! Smaken av varm vetekaka är ljuvlig. Närmre nybakt kan man inte komma.

Serveras direkt och med smör och ost.

Fru Roos

Vår kära BVC-sköterska vill hjälpa mig i dessa tider, då vi försöker få bebisKonrad att somna i sin egen säng.

Hon skickar mig en lathund om ämnet, skriven av någon viktig man, så att jag ska kunna läsa lite och finna råd.

Men det roliga med hela historien är att hon, på det stora kuvertet skriver till: Fru Johanna Roos.

Fru!

Nu känner jag mig ju 30 år äldre än vad jag är.

Eller är det i min ålder som man börjar kallas för fru?

Men vad i...

Men vad i helvete är det för shit jag ser!?

Ett jävla fiskskelett som fastnat i pumpen.

Schyssta kompisar du har fisken. Ni leker ihop, parar er och sen när du dör, då äter de upp dig. Ända in till benet, inte en köttflisa finns kvar.

Förresten har jag sagt att akvariumet på dryga 600 L, snart tomt på fisk, är till salu för en billig slant. Köp det snälla! Jag är så trött på det att jag ställer tvättställningen framför det.

Var e bosken?

"Var e bosken? Här e bosken!"

Sjunger två och ett halvtåringen för fullt här hemma.

Snacka om olämplig låt för en dryga två åring att få på hjärnan.

Låten är Orremannens Bag In Da Box:

"Var är boxen?

Där är boxen!

Var är boxen?

Där är boxen!

It's a bag in a box, It's a bag in a box, It's a bag in box, It's a bag in da box!"

Till och med bebisKonrad dansar loss i sin barnstol.

*

*

*

Här snackar vi riktig sommarplåga herr Orreman.

Leka kanin

Två och ett halvtåringen leker kanin, hemma hos sin mormor.

Kaninen sitter i en bur och äter gräs.

"Melker ät inte gräset!" tjatar jag.

Kaninen fortsätter att äta gräs.

"Snälla Melker!"

Kaninen verkar vara väldigt hungrig idag.

"Men ät inte gräs då!"

Tydligen är kaninen inte bara hungrig, den är döv också, eller i alla fall i total två års trots.

"Här lilla kaninen! Här får du ett kex istället" en mormor kan då alla knep.

Precis det här

Det är precis det här som jag är så otroligt tacksam över.

Praktisk uppfinning 3

Ytterligare en praktisk uppfinning kommer bebisKonrad med.

Han lyckades fästa en plastburk i klisterremsan bak på blöjan.


Otroligt praktiskt för honom som ibland dimper ner på rumpan i alla ståuppsjälv försök.


På det här viset blir vägen ner betydligt kortare, plus att han får en liten portabel stol att sitta på.

Smartgenen förs vidare med andra ord.

Praktisk uppfinning 2

En praktisk uppfinning, enligt mig, är de färggranna flip flop tofflorna som min kära mamma så godhjärtat inhandlade åt mig idag, eftersom mina gamla, bleka och totalt utslitna flip flops, som ni kan se, verkligen inte gick att använda längre.

Dessa nya fina tofflor har remmen mycket högre upp, än de gamla och tydligen omoderna tofflorna. Detta gör att man inte behöver knipa med tårna längre för att hålla tofflorna på plats. Hur revolutionerande som helst.

Hurra för det!

Vad som däremot är mystiskt är att tofflorna är lika stora. Detta trots att det skiljer upp emot tre storlekar. De gamla tofflorna är nämligen i storlek 36/37, de nya däremot är i storlek 38/39.

Kan någon förklara detta för mig? Görs verkligen storlekarna mindre nu förtiden?

Praktisk uppfinning

En mycket praktisk uppfinning enligt min stylist syster.

Vinet Gloria, med skruvkork och mugg i ett.

Ett stort steg för mänskligheten.

Vinet som ger unga och mogna kvinnor den bakfylla de förtjänar.

Låt mitt svettiga jag vara, flugjävel.

Vad då envis som en åsna?

Envis som en fluga ska det vara.

Samma fluga envisas med att göra mig vansinnig.

Den verkar också ha minst tio liv.

Tre gånger har jag kallblodigt mördat den, men den återuppstår varenda gång.

Låt mitt svettiga jag vara, flugjävel.

Angående hårfärgen

Kära mor och Jörgen. Alltså! Angående bebisKonrads hårfärg...

Jag börjar tvivla starkt på två och ett halvtåringens trovärdighet vad det gäller svaret av bebisKonrads hårfärg.

Jag och Dalle frågar ut honom i morse:

"Vad har Konrad för färg på håret?" säger Dalle.

Två och ett halvtåringen tänker...

"Gult!"

Mhm??

"Vad har mamma för färg på håret?" undrar då jag.

Två och ett halvtåringen tänker igen...

"Svart!"

Ööööh nope!

"Vad har Melker för färg på håret då?" frågar nu både jag och Dalle.

"Öööö! Grön!"

Jo men gosse du har ju koll.

"Pappa då! Vad har pappa för färg på håret?" blir min slutgiltliga fråga.

"Brun!"

Alltså ett rätt av fyra.

Högst troligt att två och ett halvtåringen har fått en ledande fråga av sin mormor under gårdagens hårfärgsutfrågning.

Avslöjade!

Tacksamhetsfrälst

När allt är som jobbigast och man inte ser någon väg ut ur helvetet. Då ska man tänka på att man ska vara tacksam för det man har, det som faktiskt är bra.

Och jag är TACKSAM!

Jag är tacksam över min familj, över min underbara man, mina fantastiskt fina söner.

Jag är tacksam över att de mår bra, att jag mår bra. Att min familj och mina vänner mår bra och är lyckliga.

Jag är så jävla tacksam att jag till och med tycker att vi borde fira Thanksgiving i Sverige, så som de gör i USA. Vi svenskar borde också vara lika jäkla tacksamma och sluta ta allt för givet och sluta sura över småsaker som är fullkomligt obetydliga, egentligen.

Så nu ska jag sluta sura, för all framtid.

Jag ska vara evigt glad och tacksam.

Man kan säga att jag har blivit tacksamhetsfrälst.

Så imorgon, eller om en timme, en kvart, kanske om fem minuter. När helvetet drar igång. Då ska jag tänka på allt som jag är tacksam över och jag ska svälja all ilska och frustration och bara le.

Ja jag ska då verkligen försöka. Jag ska bara svära lite tyst över mitt helvete och tänka att jag faktiskt älskar det.

Nu kan du vakna igen. Jag är redo!

Skam den som ger sig, eller hur?

BebisKonrad sover nu sött i sin säng.

Han somnade utan protester, den här gången.

Visst är det förmodligen endast en engångsföreteelse. Men oh en så trevlig sådan!

För det är ju inte många minuter man behöver egentligen, för att hinna ladda om.

Jag har hunnit kissa, äta ett knäckebröd med ost, ta två alvedon mot spänningshuvudvärken som numera är min följeslagare, jag har hunnit blogga och se på 10 minuter av Allsång på Skansen och allt detta alldeles ensam.

Nu kan du vakna igen. Jag är redo!

BebisKonrad har ranscht hår

Två och ett halvtåringen och bebisKonrad är ensamma med sin mormor och "morfar" Jörgen en liten stund.

"Melker vad har din lillebror för färg på håret?" undrar mormor envist.

Två och ett halvtåringen svarar utan att tveka:

"Ranscht!"

"Hahaha! Ja men visst är det oranget... Hörde mamma det!"

Och mamma hörde. Till och med pappa hörde ända bort till jobbet.

Ja kära vänner! BebisKonrad HAR oranget hår.

I två timmar

Varför är det här det enda sättet?

Att låta sina barn skrika till sömns?

BebisKonrad har nu skrikit i två timmar non stop inne i sin säng. Dalle springer in och ut ur sovrumet var femte minut och vyssar.

Och varför kan han inte ta nappen?

När ska det sluta?

Vi kan ju inte ge upp nu! Nu när vi redan låtit vårt barn lida i två timmar.

Ingenting fungerar

Som jag önskade att jag var en riktig supermorsa.

Med starkaste psyket, tålamodet och uthålligheten.

Men jag är istället svag, vek och... Förbannat värdelös!

BebisKonrad vill inte sova i sin säng, han vill inte sova själv. Han vill ligga och tuttesnutta, i all oändlighet. Om han ens vill sova alls.

Som han får skrika, gråta och kippa efter luft. Han tittar på mig med sina stora, oförstående mörkblå ögon, och man riktigt ser hur hela hans lilla väsen skriker.

"VARFÖR GÖR NI SÅ HÄR MOT MIG???"

Som vi får bära, vyssa, buffa och vagga honom.

Ingenting fungerar!

Han skriker tills han kräks i kaskader.

Han snorar och drar sig i örat, river sig i pannan. Han är vansinnig.

Vi ger oss fan på att NÄ NU JÄVLAR SKA HAN SOVA I SIN SÄNG. Om så bara i en liten halvtimme, en kvart, fem minuter!!?

Men han vägrar.

Han vill inte ens somna vid bröstet längre.

Dalle får ta över skiten. Ja skiten! För det är rent ut sagt SKIT JOBBIGT!

Men när Dalle inte är hemma då, utan är på jobbet?

Jag ställer mig frågan: Ska jag amma i oändlighet? Kvällarna och nätterna igenom? Ska jag vandra likt en zombie genom huset, bärandes på en otröstlig bebis?

"Det blir bättre snart! Tänk snart är han stor och då har ni glömt bort den här tiden."

"MEN HÖR NI INTE HUR MITT BARN GRÅTER??? HÖR NI INTE HUR LEDSEN HAN ÄR? HÖR NI INTE ATT HAN VILL TILL SIN MAMMA?"

Mamma ingen snopp

"Mamma bajsar!" Säger två och ett halvtåringen när han kommer gåendes ner för trappan.

"Va! Bajsar jag!" och jag som sitter på vardagsrumsgolvet och leker med bebisKonrad.

"Näe! Mamma ingen snopp!"

Nä minsann! Han observerar, två och ett halvtåringen och lägger på minnet.

Alla dofter, jag vill spy!

Blöjhinken, illaluktande barnpruttar och Dalle som nyss varit ute och rökt. Alla dofter. Jag vill spy!

Jeeeezeeez! Tänk om jag skulle vara gravid??

"Jag mår illa, jag mår illa! Jag är sjuk och jag vill spy likt en gorilla."

Beror det på Lillasyster Idas 20 års middag igår? De goda hamburgarna som mamma kokat ihop åt oss? Eller är det sviterna efter två nätters totala sömnlöshet? Kan det helt enkelt vara en vanlig magsjuka? Eller är jag g-r-a-v-i-d?

Jeeeezeeez! Tänk om jag skulle vara gravid??

Men NÄ! Det är så gott som en omöjlighet, inte på grund av sexbrist (nänänä, någon sådan existerar inte) utan på grund av väl instoppat preventivmedel.

Jag ska fundera på det medans jag kräks.

Vem ska få sovmorgon? Vem, vem, vem

BebisKonrad har haft hög feber i två dagar, så sömnbristen är total.

När vi vaknar frågar Dalle mig:

"Jag vet att du har varit vaken hela natten, men skulle jag kunna få sovmorgon i dag?"

???

Hell no!

Har du sett bilderna på Lady Gaga eller?

"Har du sett bilderna på Lady Gaga eller?" Frågar jag Dalle och syftar på bilderna på henne med och utan smink.

"Ja! Jo jag såg dem igår kväll" (han menar att han såg dem i denna blogg).

"Vad då! Har du inte sett dem i tidningen?" Nu syftar jag på nummret av Veckans Nu som har legat på toaletten i en veckas tid och som jag vet att han bläddrar i, då hans toalettbesök alltid drar ut på tiden.

"Nja! Jo! Jag har inte tänkt så mycket på't. Jag tycker faktiskt inte att det är någon större skillnad."

!!!

???

Ursäkta du tyckte vad???

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Tack och lov så skojar han.

"Herregud!! Hon ser ju förjävlig ut. Poggendiggapockenposch och dyckendysch!!!"

Hör vår överlevnadshistoria

Ni minns det fruktansvärda åskoväder som vi hamnade i...

Vår vän Cecilie var en utav dem som var med oss ut på sjön den här dagen.

Hon ringde idag in till Mix Megapol och berättade vår överlevnadshistoria.

Ni hör hennes historia HÄR, en historia som också är vår.

Vill ni inte lyssna på hela klippet, bläddra då fram cirka 26.35 minuter in i sändningen.

Man KAN göra underverk med smink

Lady Gaga, med och utan smink.

JA! Man KAN göra underverk med smink.

Jag slipper vara molngalen

Har ni märkt att det börjar bli mörkare ute?

Undra vad det beror på?

Är sommaren redan slut?

Men det är väldigt avslappnande med dåligt sommarväder.

Jag slipper vara molngalen.

Kaoset utanför

Åh som jag älskar de stunder då jag kan smita undan på toaletten och endast lyssna till det kaos som bryter lös utanför.

Det är inte det att jag tycker om när mina barn är missnöjda.

Nej! Men jag gillar det faktum att Dalle får känna på och ta sitt ansvar som förälder. Att han får uppleva det kaos som jag är mitt uppe i varje dag då han är på jobbet.

Jag kan sitta inne på toaletten och njuta till hans humörsvängningar och tänka att:

"Jag är normal!"

Hyllning

En jätte häftig hyllning av Michael Jackson, på Sergelstorg, HÄR!

För extremt aktiva barn

BebisKonrad måste vara född med otur.

Han ramlar och slår sig hela tiden.

Jag försöker att förhindra det, men det sker på ett ögonblick.

Därför har han nu fått låna en "hjälm" av sin kusin Elsa. Även hon var extermt aktiv som liten skrutt (är fortfarande en riktig vilde).

Egentligen skulle vi behöva en hockeymålvaktshjälm till bebisKonrad, som kunde skydda hans söta mun vid varje fall.

Fortsätter det så här kommer jag verkligen misstänkas som dålig mamma.

Jävlar också!

Storlek 25

Två och ett halvtåringen vandrar omkring i tofflor med storlek 25.

"Oj oj oj" säger jag.

"Redan!"

Vår egen lilla bitterfitta

"MEN NEJ!! Folk kommer ju tro att jag är en bitterfitta" utbrister lillasyster Ida när hon, hemma hos oss, uppdaterar sin blogg.

"Alltså han är ju ett jävla as, men jag är ju inte bitter."

"Tidigare hette han Anders, nu går han under namnet as" säger Dalle.

Jopp, jopp du är vår egna lilla bitterfitta och läs mer om varför på lillasyster Idas blogg: http://idalind.blogg.se/

Glasspinnemysteriumet löst

Glasspinnemysteriumet är löst.

Tydligen lägger två och ett halvtåringen tillbaka sina glasspinnar i frysen efter att han har ätit upp dem. Ordning och reda ska det vara.

"Men var gör han av pappret då?" undrar jag.

"Men det slänger ju vi. Han får en glass av oss och lägger sedan pinnen i frysen" svarar Dalle.

"Aha!"

Han är inte dum vår äldste son.

Pratar med en kille som ska operera om sig till tjej

Lillasyster Ida berättar ytterligare en anekdot från årets Arvika festival:

"Dalle messade mig och berättade att ni hade varit med om värsta åskovädret och nästan dött på kuppen och jag skickade tillbaka att: Ja här åskar det också och just nu sitter jag och pratar med en kille som ska operera om sig till tjej."

Skönt att du oroat dig så Lillasyster.

Hörrö! Ditt bröst

Lillasyster Ida har varit på Arvika festivalen.

Vid middagen sitter hon och berättar.

"Jag kom ur bajamajan och mötte en tjej, som gått ända ifrån centrum med ena bröstet hängande utanför. Ska jag gå fram och säga till henne att: Hörrö! Ditt bröst. Men man vet ju inte på festivaler, det kanske var meningen att bröstet skulle synas."

Undertiden som hon berättar har Dalles öron fördubblats i storlek och spetsats för att riktigt snappa upp varje stavelse av Lillasyster Idas nakenberättelser.

Ser du för lite naket här hemma Dalle?

Eller är du gubbsjuk?

Nu är jag verkligen missnöjd med mitt liv

Min lillasyster Ida sitter ute, röker, klagar:

"Jag är sååå trööött!!"

Pappa, som tillfälligt har sin yngsta dotter inneboende, går en bit ifrån och svär över de förbannade rådjuren som äter upp alla hans blommor. Han säger:

"Nu är jag verkligen missnöjd med mitt liv."

Vem har tagit glassen?

Mycket skumt!

Tre glasspinnar, utan glass...

I frysen...

Vem?

Och var är glasspappret?

Från Michael Jacksons minnesstund

De här låtarna sjöngs på Michael Jacksons minnesstund.

De här låtarna kan ni få spela på min begravning också:

"SMILE" med Charlie Chaplin (Michael Jackson)

"I NEVER DREAMED YOU'D LEAVE IN SUMMER" med Stevie Wonder

Att fulgråta eller inte

Tittar på minnesstunden för Michael Jackson och upptäcker plötsligt att jag får en tjock klump i halsen.

Jag vill riktigt fulgråta. Hulkandes med tårarna sprutandes och snoret rinnandes.

Det är plötsligt så sorgligt alltsammans och vackert, stämningsfullt. Stackars barn, stackars familj, stackars Michael. Ingen förtjänar väl egentligen att dö i förtid.

"Everyone is innocent until proved guilty" Som USA:s Kongressledamot sa i sitt avskedstal.

MEN NEJ! Jag kan inte sitta här och gråta hysteriskt när Dalle kommer hem igen från sin båttur. Nej! Jag får helt enkelt låta bli och låta klumpen vara kvar.

Men jag får riktigt anstränga mig för att låta bli.

Familjens projektledare säger upp sig

Så jag har läst en bok som heter:

"Familjens projektledare säger upp sig".

Vissa av er är väl medvetna om detta.

Boken handlar om att kvinnan har tröttnat på att ha jobbet som familjens projektledare. Ett jobb som hon inte har sökt, inte har någon naturlig fallenhet för eller ens tycker är roligt.

"Det talas mycket om hur vi curlar för våra barn. Men det är väl inget emot det sopande som vi kvinnor dagligen utför framför barnens pappor." "Är det rimligt? Varför håller jag på så här? Men mest av allt undrar jag: Varför kan inte min man hantera familjelogistiken? Är det som han påstår, att det är skillnad mellan våra hjärnor? Att min fungerar bättre när det gäller inköp av regnställ och planering inför studiedagar. Eller är det som jag ibland misstänker, att han kan men inte vill?"

MIN man HATAR den här boken och att jag har läst den. Han tycker att den "sätter griller" i huvudet på mig.

"Varför är jag den som ska planera varje inköpslista?" undrar jag.

"För att du älskar att handla. Om du kunde skulle du handla minst 10 gånger i veckan."

"Har du någonsin vattnat blommorna, torkat av handfatet, köpt kläder till barnen? Har du..."

"Jag har byggt ett nytt sovrum till dig! Duger inte det???"

"Jo det är jätte fint! Tack för att du byggde ett sovrum till mig. Du behöver naturligtvis aldrig ta något som helst ansvar mer i den här familjen."

DALLE JAG ÄLSKAR DIG!!! OCH JAG ÄLSKAR HUR DU RETAR UPP DIG ÖVER SÅNNA HÄR GREJER. DÄRFÖR ÄR DET SÅ ROLIGT ATT RETA DIG LITE EXTRA OCH JAG LOVAR: DET KOMMER MERA!

PUSS!

Jag kanske skulle ta och skriva en feministbok ha ha

Det har regnat konstant hela dagen.

Två och ett halvtåringen och hans pappa ska gå ut.

"Då får du ta på honom regnkläderna och stövlarna" säger jag.

"Men det regnar ju inte nu!" säger Dalle.

Stor suck ifrån mig...

"Nä men det har regnat hela dagen så det är blött i gräset."

Det är väl inte så svårt att förstå?

Att ungen måste ha regnkläder då.

Man kan inte skicka ut vår två och ett halvtåring i geggamojjaväder utan regnkläder. Då kommer han ju inte kunna leka, gegga och rulla sig i gräset.

Nä det är allt tur att jag finns! Jag kanske skulle ta och skriva en bok? Vad säger du Dalle? En riktig feministbok ha ha.

Doppa i kiss

Två och ett halvtåringen sitter pottan och läser en bok tillsammans med mig.

Plötsligt märker han att han har kissat och att hälften har hamnat utanför, eftersom han inte kan låta bli att pilla på snoppen när den släpps fram från blöjan.

Han tittar på kisset på badrumsgolvet och flyger upp på fötter.

"Akta Mälkä inte halka!" Säger han och trycker sig upp mot väggen, bort ifrån pottan och dess innehåll.

"Men vad bra Melker! Du kissade på pottan" berömmer jag. "Här får du lite papper så kan du torka snoppen" säger jag och ger honom en bit med toapapper.

Två och ett halvtåringen tar pappret med sin lilla hand, stoppar ner det pottan och ner i urinen. Han dränker pappret i kiss och kramar sedan ur dess innehåll (som man skulle gjort med en fuktig disktrasa).

"MEEEN NEEEEJ!!!" är det enda jag hinner säga.

Eftersom ditt barn måste lära sig någon gång

När man är den som kan trösta.

Den ende.

Då är det fruktansvärt när någon annan ska försöka trösta ditt otröstliga barn.

Att sitta passiv bredvid och lyssna på ditt barn som bara skriker, gråter och längtar efter dig.

När man ska sitta passiv och lyssna men ingenting göra.

Eftersom ditt barn faktiskt måste lära sig någon gång att tutten inte är lösningen på alla problem.

Att pappa och nappen faktiskt är en ganska trevlig lösning, ett ganska fantastiskt alternativ.

Utfrågning

" "Men varför ramlade han ur er säng då?" Frågar den bitska sjuksköterskan på vårdcentralen, i telefon.

"??? För att han kryper!"

"Vad har han för skador då?"

"Han har inga synliga skador. Han är som han brukar vara."

"Varför ligger han i er säng då?"

"Ja det är ju egentligen en bra fråga."

"Mmmjaa! Ni får väl komma hit då och träffa en läkare, men jag vet inte vad han skulle kunna göra."

"Tack det var snällt det." "

"De kommer snart tro att ni slår era barn." Säger min mamma till mig senare på dagen.

"Men allvarlig!"

"Ja men vad tror du inte att folk skyller på när de kommer till doktor med sina misshandlade barn, att de har ramlat ur sängen så klart eller i trappan... Och de som jobbar på vårdcentralen håller ju koll. De vet ju att Konrad ramlat ur sängen en gång tidigare."

"Men!!!"

"Men jag vet! Jag har ju själv jobbat på sjukhus" sägen min mamma då.

"Gulp!" Detta lättade ju inte direkt mitt samvete.

JAG SLÅR INTE MINA BARN.

Inte fan kan någon tro annat?

Bad mother

Okej! Allt är frid ochb fröjd och bebisKonrad dansar till Erik Hassle.

Men Halla!!!

Bad mother V.A.R.N.I.N.G!!

BebisKonrad ramlade ur vår säng IGEN imorse.

Det får ju bara inte hända.

Inte igen!

Jag höll på att stryka upp Dalle i rena chocken eftersom han inte låg på sin sida av sängen och spärrade av krypgalningen till bebis. Dalle som var på väg till jobbet fick snällt ringa till sjukvårdsrådgivningen innan han kunde åka.

"Ring vårdcentralen" var deras råd.

Så nu väntar jag på att få prata med farbror doktorn.

Och jag skäms så att jag mår dåligt.

Hur trött jag än är och oavsett hur stort behov jag har av just sömn så kommer jag LOVA att ALLTID lägga tillbaka bebisKonrad i spjälsängen efter att han har ätit.

Jag vill lova!

Erik Hassle

Tänk att den HÄR låten får bebisKonrad, sex månader, att dansa och rocka loss i sin barnstol likt värsta "Kavli-reklamsbebisen".

Jag började sjunga lite på låten medan jag tuggade på frukostmackan och bebisKonrad sken upp direk. Det var bara att dra fram Acern och surfa på YouTube.se

"Är det Erik Hassles hår som gör att du diggar den här låten lite extra? Ni har ju vissa likheter färgmässigt menar jag."

Om skammen

Alex Schulman skriver om Att vara Charlie Schulmans pappa

Om skammen, SKAMMEN över att HAN somnar före sitt barns mamma (efter förlossningen).

"Kära Alex Schulman! När jag skulle föda vår första son, så somnade min man under mitt pågående värkarbete. Han satt på golvet under ett handfat och sov, medan jag vandrade runt som en födande flodhäst och kände de fruktansvärda krystvärkarna analka (för er som inte vet hur krystvärkar känns, så kan det jämföras med att skita ut en vattenmelon och det är INGEN överdrift)."

Så känn ingen skam över att du råkade somna EFTER förlossningen var över.

Då vill vi alla sova.

Goes gangsta´

Två och ett halvtåringen goes gangsta´

(Och ja gud vad hemsk husfasaden ser ut under "pågående" renovation)

Blir det regn av det här

Detta utspelade sig hemma på vår altan igår eftermiddag:

"Ja jag vet inte alls...

Men tror ni att det blir regn av det här?"

"Hörrö!! Smartskalle! Blir det regn av det här??"

Ja drygt!

Jag var

"Jag var också livrädd." Säger Dalle senare på kvällen. "Men jag var ju tvungen att låtsas som ingenting, eftersom du var så rädd, annars hade du ju blivit hysterisk."

Tror väl fan det! Vi kunde ju dött i ett åskoväder.

Om att klara sig undan döden

"Jag har klarat mig undan döden med en hårsmån...

Ja i alla fall med en sketen meter...

En väldigt tacksam meter..."

Som vi bestämt tog vi båten och drog ut på Vänern.

Termometern visade över 30 grader innan klockan passerat nio på morgonen.

"Vi måste bada!"

Vi mötte upp våra vänner och deras treåriga dotter och kryssade oss mellan grynnor för att hitta det bästa badstället för oss.




Och som vi badade...

"Kolla nu kommer molnen." Sa molngalna jag.

"Äh! De kommer inte hit." Sa "någon" smartskalle. "De blir inget regn idag."

Nä nä...

"Men hallå! Molnen kommer visst hit." Säger jag och syftar på de enorma åskmolnen som närmar sig.

"Hmm! Nej då!"

Men jo då! De kom...

"Kanske dax att vi åker nu?" Säger smartskallen som nu insett att jo molnen kommer och det kommer bli regn, på oss.




Några droppar börjar falla...

Jag försöker skydda bebisKonrad så gott det går och stoppar hastigt ner alla värdesaker och kläder i en röd ICApåse (tack och lov).

Och sen...

Vi vänder oss om...

"Oj jääävlar!"

Vi har inte hunnit långt men klipporna vi legat på är redan dränkta av regnet.

"Helvete! Bara det inte börjar åska..."

De börjar åska...

Det blir storm...

Regnet piskar oss...

Jag och barnen kryper ner på botten av båten och gömmer oss under en filt.

"Nu dör vi" tänker jag när blixten slår ner mindre än hundra meter från oss. Jag är räddare än vad jag någonsin varit förut.

"Dalle! Ta mig till land" kvider jag.

BebisKonrad gråter i panik, men två och ett halvtåringen är coollugn.

Jag vill kasta mig ur båten, skrika "Rädda sig den som kan" och simma för livet.

Jag hade nog drunknat i de höga vågorna.

"Mamma älskar er!" förklarar jag för barnen, utifall att...

Och så börjar jag sjunga på varenda barnvisa jag någonsin hört.

Två och ett halvtåringen fattar inte att vi kommer dö, endast 500 meter från land och gör grimaser så att bebisKonrad börjar kikna av skratt... I love him!

En timme senare kommer vi i land. Helt genomfrusna, genomblöta, trötta och (vissa av oss) livrädda.

Vi tar oss stapplande ur båtarna...

Hade jag varit troende så hade jag tackat gud nu.

Jag känner mig helt traumatiserad...

Som om jag överlevt en naturkatastrof likt tsunamin.

Aldrig mera åka båt utomskärs...

Och nu sitter jag här, hemma igen. Termometern visar 30 grader i skuggan...

Är det ens möjligt?

Att man ska mäkta med.

Ja vad hände

Ja vad hände egentligen?

Spädbarnstiden är long gone.

Nu har jag en sex månaders vilde.

Spjälsängen har sänkts ner, eftersom bebisKonrad både kryper, sitter och ställer sig upp (på vingliga ben).

Jag har en två och ett halvtåring som kan säga "Fan oxå!"

Ojojoj!

Om jag börjar längta efter en bebis igen nu då?

Nä du tack!

Jag har full upp med dessa två.

BebisKonrad kan räkna med att han blir storebror lagom tills det att han tar studenten.

Familjen byxblöja

Jag är mamman i familjen byxblöja.

Jag är mamman till två pojkar som kissar och bajsar i byxblöjor.

Jag är mamman som tvingats köpa de betydligt dyrare blöjpaketen, eftersom mina söner inte kan ligga still på rygg medans man byter deras blöjor. Två och ett halvtåringen okej. Men bebisKonrad...

Hallå! Vad hände?

I värmekriget

Dalle kommer att få en anhängare på sin sida i värmekriget.

BebisKonrad, likt Dalle skyr värmen.

BebisKonrad förvandlas till ett monster när svetten bryter fram.

När det är dax att sova förvrids hans ansikte och han skriker ut sitt missnöje, i timmar.

Detta får även mig att backa i min värmepropaganda och jag som har längtat efter dessa soliga sommardagar när jag gått här och klagat över de (enligt mig) för kalla elementen.

Kanske har Dalle och bebisKonrd inlett en hemlig operation för att få med mig över på deras sida. Kanske är det meningen att bebisKonrads protester ska omvända mig?

För vem börjar inte hata värmen när man har en svettig, gallskrikande bebis i sitt knä, som vrider sig likt en hal ål i ens svettiga fingrar och får ens kläder att klistra sig fast på ens allt svettigare kropp.

Detta blogginlägg börjar nästan lukta svettig armhåla nu.