Tittar på minnesstunden för Michael Jackson och upptäcker plötsligt att jag får en tjock klump i halsen.
Jag vill riktigt fulgråta. Hulkandes med tårarna sprutandes och snoret rinnandes.
Det är plötsligt så sorgligt alltsammans och vackert, stämningsfullt. Stackars barn, stackars familj, stackars Michael. Ingen förtjänar väl egentligen att dö i förtid.
"Everyone is innocent until proved guilty" Som USA:s Kongressledamot sa i sitt avskedstal.
MEN NEJ! Jag kan inte sitta här och gråta hysteriskt när Dalle kommer hem igen från sin båttur. Nej! Jag får helt enkelt låta bli och låta klumpen vara kvar.
Men jag får riktigt anstränga mig för att låta bli.
Alla vackra ord som sas kunde Michael fått hört under sin livstid. Då kanske saker hade varit annorlunda för honom.Stackars människa....../m
SvaraRadera