Familjens projektledare säger upp sig

Så jag har läst en bok som heter:

"Familjens projektledare säger upp sig".

Vissa av er är väl medvetna om detta.

Boken handlar om att kvinnan har tröttnat på att ha jobbet som familjens projektledare. Ett jobb som hon inte har sökt, inte har någon naturlig fallenhet för eller ens tycker är roligt.

"Det talas mycket om hur vi curlar för våra barn. Men det är väl inget emot det sopande som vi kvinnor dagligen utför framför barnens pappor." "Är det rimligt? Varför håller jag på så här? Men mest av allt undrar jag: Varför kan inte min man hantera familjelogistiken? Är det som han påstår, att det är skillnad mellan våra hjärnor? Att min fungerar bättre när det gäller inköp av regnställ och planering inför studiedagar. Eller är det som jag ibland misstänker, att han kan men inte vill?"

MIN man HATAR den här boken och att jag har läst den. Han tycker att den "sätter griller" i huvudet på mig.

"Varför är jag den som ska planera varje inköpslista?" undrar jag.

"För att du älskar att handla. Om du kunde skulle du handla minst 10 gånger i veckan."

"Har du någonsin vattnat blommorna, torkat av handfatet, köpt kläder till barnen? Har du..."

"Jag har byggt ett nytt sovrum till dig! Duger inte det???"

"Jo det är jätte fint! Tack för att du byggde ett sovrum till mig. Du behöver naturligtvis aldrig ta något som helst ansvar mer i den här familjen."

DALLE JAG ÄLSKAR DIG!!! OCH JAG ÄLSKAR HUR DU RETAR UPP DIG ÖVER SÅNNA HÄR GREJER. DÄRFÖR ÄR DET SÅ ROLIGT ATT RETA DIG LITE EXTRA OCH JAG LOVAR: DET KOMMER MERA!

PUSS!