Tänk att när Dalle ska spendera hela eftermiddagen och kvällen utomhus, byggandes och målandes, då förvandlas våra barn till monster.
Det skriks, gnälls, gråter och stönas...
Ettåringen blir så vansinnigt förbannad när han inte får som han vill att han sätter sig ner på huk och börjar dunka huvudet i golvet, samtidigt som han grinar hysteriskt.
Treåringen vill göra som han vill och när han inte får det börjar han gråta tårar stora som lastbilar.
Ingenting är bra och allting är fel, fel, fel.
Jag vill ställa mig upp och vråla.
Eller jag ställer mig upp och vrålar:
"NU RÄCKER DET!!"
Och vad händer då?
Jo barnen börjar skrika, gälla, gråta och stöna ännu mer.
"Tack och adjö" vill jag säga. "Här Dalle har du dina barn. Dina och endast dina."
Men jag svär litegranna och biter ihop.
"Jävla Dalle, jävla ungar och framför allt jävla hus som intekanvaratipptopputanmåstegrejasmedhelaförbannadetiden." och än en gång. "jävla, jävla Dalle, jävla, jävla Dallejävel..."
Och det behövs inga kommentarer i detta nu om att Dalle måste ju greja med huset och då får ju du ta hand om barnen bla bla bla bla.
