En nyårslista:

Har du gjort något i år som du aldrig gjort förut?
Jag stoppade en menskopp i snippan. Det är väl en bedrift!?

Har du några nyårslöften?
Jag och Dalle ska börja simma, för kroppen och själen. Jag hatar att simma, men tänker göra det ändå eftersom Dalle ber snällt och jag vill komma hemifrån och göra något bra för själen.

Vilka länder besökte du?
Har jag överhuvudtaget varit utanför 50-skyltarna?

Vad var din största framgång 2010?
Jag fick mig världens bästa arbetskamrater. Och äntligen fick vi lön för mödan. Efter månader av tjat och bönande, på bara knän, så fick vi äntligen (förhoppningsvis) veta vad som bekymrar yngsta pojken. Dalles största framgång i år är att han bytte bort den förbaskade fyrhjulingen mot en fantastisk båt.

Största misstaget?
Misstag!? Jag gör väl aldrig några misstag. Eller? Ni får nog hjälpa mig här.

Den bästa nya personen du träffade?
Den underbara läkaren vi träffade vid senaste läkarbesöket. Hon lyssnade, hon log och sa att det här fixar jag.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag var överlag deppigare! Ledsna barn får ledsna föräldrar. Men nu! Nytt år, nya möjligheter. Nästa år kommer att bli ett bra år.

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar att vi hade haft möjligheten att umgås mer med vänner. Men hösten och vinterns alla sjukdomar har satt käppar i hjulen. Men som jag tidigare sagt: Vänner vi ses till sommaren.

Vad spenderade du mest pengar på?
Barnen! Alltid...

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Första priset på scrapbookingtävlingen, lillkusin Walters födelse, alla andra goa barn som fötts och de som ännu ligger i magen och växer sig stora (nej! Inte i min mage). Mina egna barn självfallet. Att Dalle gått med på en utlandsresa, nästa vinter, för att "fira" min trettioårsdag. Våra vänner!

Gott Nytt år på er alla!

Imorgon börjar första dagen på möjligheternas år.

Damn it!

Jag: "Det var så roligt för jag sa något och Melker bara: Sa du damn it? Hahaha!"

Lillasyster Ida: "Hahaha! Ja men det säger du faktiskt väldigt ofta."

Jag: "Va! Gör jag?" Nu blir jag ställd!

Och jag som inbillat mig att jag diskret har hittat ett sätt att svära på.

Lite för effektivt eftersom jag tydligen använder det jämnt. När till och med min lillasyster som bor trehundra mil bort har noterat att jag använder det, ofta.

Ica-reklamen

Dalle: Vet du hur länge Ica reklamen har visats på tv?
Jag: "Eeeh!!!" Förmodligen väldigt länge, annars skulle han aldrig fråga. Hur länge, hur länge?? "Tre år!?"
Dalle: "Mer än åtta år!"
Jag: "VA!!!"

Visste ni att Icas reklamfilmer, de med Ica-Stig & Co. började sändas vid lucia för nio år sedan (2001)?

Är det ens möjligt??

Här är en reklamfilm från januari 2002:

Walter

Lillkusinen! Den snällaste bebisen jag tror jag stött på.

Fru Märkvärdig ser tillbaka på julen:

Så här glad blev yngsta sonen när han såg tomten:

Eller ja! Så där glad var yngsta sonen hela förbaskade julen.

Skillnaden mellan mig och Dalle

Om man bäddar ner sig i soffan, med goa filten över sig.
Hur kan man då välja att inte stoppa in fötterna också?

Eller hur kan man välja att inte ha strumpor på sig och tjocka duntofflor över?
Och hur kan man egentligen välja att ha en tunn filt
när man istället kan ha tjockaste täcket över sig?

Hur är han egentligen skapt den där Dalle?

SE!

Vilken julklapp vi fick på posten, direkt ifrån stora sjukhuset.

Mat till yngsta pojken.

Vad är det här undrar jag?

Varför envisas Dalle med att lägga sin mössa och halsduk här:

Eller på alla andra ställen förutom där de ska ligga.

Nämligen HÄR!!!
Och det är inte så att det saknas utrymme på hans hylla, NEJ!
Det finns gott om plats vill jag lova.

Kanske skulle starta ett kläderpårättplats-krig!

Dagens lista:

Dagens humör: Stabilt! Men känner mig ändå rastlös och lättirriterad.

Dagens hälsocheck: Snoret stockar sig i näsan. Det måste vara något som jag inte tål här hemma.

Dagens borde: Sortera tvätten, vika tvätten, vågavägrastrykatvätten, tvätta den smutsiga tvätten, torktumla tvätten och sedan hänga upp tvätt på tork.

Dagens outfit: Svarta mysbyxor och förmodligen någon smutsig tröja som var ren en liten stund, men som blev fläckig bara av att någon av barnen tittade på den.

Dagens planer: Att göra ett röjande här hemma så att jag inte längre behöver känna mig svimfärdig varje gång jag tar bort blicken från tv:n. Samt att uthärda denna dag med mina barn, utan att riva mitt hår och helst utan att få ytterligare ett grått hårstrå (tack).

Dagens fundering: Var det vattkoppor han hade min yngste son?

Dagens beroende: Samma beroende som alla andra dagar. Snus!

Dagens längtan: Solsemester, semester i solen, semester på stranden. Det är dagarna som är dagarna vi minns. Ska nog lägga till - Leta solsemester - på dagens planer.

Dagens lektyr: Om det kommer att finnas möjlighet så kommer jag läsa nya numret av Amelia. Men det lär väl aldrig ske!

Min tro - (Bloggtema nr.9)

För vem ska jag tro på
tro på
tro på när
Tro på när allt är såhär
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut.

(Thomas Dileva, 1987)

Fru Märkvärdig svarar:

Mamma Lone skriver:

"Jag tycker att du ska bli återförsäljare du också med den reklamen som du gör för menskoppen..."

Svar:

"Ja du det hade kanske varit något. Fast nej ändå! MEN ett gäng reklamkort/lappar skulle inte vara så tokigt att ha till hands för att dela ut när tillfället ges."

Vattkoppor?

Hur tusan vet man helt garanterat säkert att ens barn har vattkoppor?

Några få, röda prickar fördelade på kroppen. Kan ju lika gärna vara en allergisk reaktion!?

Vätskefyllda blåsor? Ja en röd prick kom det faktiskt lite vätska ur. Men det kan ju lika gärna bero på att han rivit och kliat på den med sådan kraft.

Och feber? Nej!

Men förbaskat dåligt humör och dålig aptit och klåååda.

I det här fallet är det yngsta sonen som är drabbad och betyder det då automatiskt att äldsta sonen kommer att insjukna? Hur lång tid kommer det då ta innan vi vet att ha också får det?

Med andra ord: Hur länge ska vi behöva vara isolerade från omvärlden (vi saknar våra vänner).

Och hur kommer det bli med lillkusin Walter (två månader) som vi har träffat hela julhelgen?

En bild på en annan bebis vattenkoppsmage.
Prickarna här hemma är snarlika, men mer röda och irriterade på grund av intensivt kliande.

Fan jag hör ju själv!!!
Det är ju vattkoppor han har min son.

Vänner vi ses framåt februari då!

Utvärdering av menskoppen

Nu mina vänner, som ni har längtat.

Nu har jag haft mens och har därför använt menskoppen i si sådär en veckas tid.
Här kommer min utvärdering.

Plus:
* Stoppade in den och sedan har det räckt att ta ut den en gång om dagen och skölja rent den. Då har den inte varit i närheten av att vara full (vilket jag var nervös för att den skulle vara). Med andra ord låångt ifrån så många byten som vid användandet av andra menskydd.

* Har kunnat ha den inne på natten utan några som helst problem.

* Jag har känt mig ren, trygg och säker.

* Jag har inte en enda gång fått känslan att fan jag måste ju in och ta ut den nu (som man får med tampongen efter några timmar).

* Otroligt vad smidigt det är att ha mens när man inte ens behöver tänka på det, med tanke på de få "bytena".

* Och så förbaskat skitbra att slippa lägga massor av pengar på flera olika sorters menskydd i olika storlekar och former.

* Jag blev förvånad över att det är så lite blod som kommer. Trodde att jag skulle fylla koppen lätt. Men var inte ens i närheten. Med andra ord är det inget blodbad vid tömning och tvättning (kom ihåg det ni som räds och äcklas för just detta).


Minus:
* Lite svårt första gångerna att verkligen veta att den sitter helt rätt. Viktigt att tänka på att den placeras långt bak/upp och att livmodertappen hamnar "ner" i koppen (råkade ut för små läckage den första dagen).

* Man måste alltid ha tillgång till vatten när man ska ta ut den, för det blir lite blodigt. Och så vill man ju kunna skölja rent den innan man sätter in den igen. Jag förställer mig att man besöker en offentlig toalett där toaletterna är i små bås och handfaten sitter placerade utanför. Inte tusan vill man kliva ut med byxor och trosor nere vi fotknölarna och med menskoppen i blodig näve. Ursäkta mig, ursäkta mig! Jag ska bara! Ursäkta mig jag ska bara, kan jag få komma förbi här så ska jag bara skölja rent här. Tack! Ja jag har skaffat mig en sån där menskopp. Ja det ser kanske lite äckligt ut, men det är skit smart och praktiskt och billigt. Va!? Jaha! Du är inte så intresserad nä...


Ett tips:
* Stoppa in menskoppen och låt den vecklas ut innan ni fört in den hela vägen. Då hamnar den på rätt ställe direkt.


Kampanj menskopp fortsätter!!

Fru Märkvärdig ♥ Pellets = värme

Jag tror att personer i min omgivning har tagit det till sitt bättre vetande att jag, Fru Märkvärdig, är en mycket frusen person.

Kanske är det till och med så att de börjar tröttna på mitt eviga köldklagande (?):

Nu måste vi få tyst på henni denna däria Fru Märkvärdi innan ho driver oss alla te vansinne.

Godhjärtade personer i min nära omgivning har varit så fina och gett mig en ljuslykta, för värmeljus (jätte fin), ett par stickade, jätte tjocka och varma knästrumpor (skitsöta och varma), en jätte tjock och varm ullpläd (så förbaskat effektiv) och ett par duntofflor (skitvarma).

Nu kan det vara vinter resten av livet, för jag är garderad.

Stor bonus är ju också att Dalle beställt hem ännu mera pellets.

Pelletsen är min bästa vän.

Fru Märkvärdig lööövs pellets.

13,6

När vi kom hem igår kväll, möts vi av istiden.

Inte utomhus, utan inomhus, i vårt hus.

Termometern i köket visar 13,6 grader.

Ingen idé att starta ett värmekrig då inte.

Till och med Dalle tycker att det är för kallt.

Säkert inte för kallt, men ändå lite kyligt.

Jag och barnen bäddar ner oss i soffan med täcken upp över öronen.

Dalle placerar sig i fotöljen och behåller den stickade tröjan på.

Då kan ni förstå kylan!

GOD JUL I SNÖKAOSET

Mina vänner.

Jag och familjen befinner oss på hemlig ort, efter ett smärre nervsammanbrott på torsdagsmorgonen, då jag körde till jobbet gråtades över all jävlighet.

Fick inte riktigt kontroll över mig själv efter det och sökte ro hos mamma, så där är vi nu hela julhelgen, jag, Dalle och barnen.

Vi kom hit sent i går kväll.

"Undra hur lång tid det tar innan vi ångrar det här infallet?" frågar vi oss.

Så kommer vi fram och äldsta sonen firar ankomsten med att kaskadkräkas i bilen.

"Det är ungefär NU som vi ångrar oss" suckar Dalle.

Strax därefter kräks yngsta sonen på sin mormors vardagsrumsgolv.

Lillasyster Ida såg på med stora och chockerade ögon och illamående i blicken.

Magsjuka tänker ni!

Det tänkte vi också.

Men ungarna somnade och efter att vi hade fått i oss en kopp starkvinsglögg försvann dock illamåendet hos oss alla.

*

Vit jul I don't think so!

Här kommer det behövas något stärkande för att överlevande.

God Jul i snökaoset!

Vet ni vad???

Jag borde göra egentligen!?!?

Jo jag borde slå in alla julklappar.

Det är vad jag borde göra.

Men vad gör jag?!

Jo jag ser på en riktig skitjulfim på femman och försöker värma kroppen under den otroligt tjocka och härliga filten/täcket som jag fått av min svärmor idag.

Jag undrar om hon köpt den för att jag klagar så på Dalle om värmen inomhus.

Fick en känsla bara.

Ang. Allergin

Anneli skriver:

"Det finns mycket att äta även om det inte känns så just nu.

Känner så väl igen mig själv i det du skriver. Fösta tanken var just "Vad ska jag äta? Det finns INGET!!!"
Just gluten är jag ingen hejare på eftersom N är allergisk mot alla sädesslagen och då även vetestärkelse som de flesta glutenfria produkter innehåller. Så här får allt bröd, bullar, pizza och dyl bakas själv. Fråga gärna om det är något, vet själv hur mycket det betyder att ha andra föräldrar att prata med som är i samma situation. Stor KRAM"

Svar:

Oj! Det är alltså skillnad på gluten och allergi mot sädesslag. Ja du ser! Jag har ännu inte "kollen". Vår gosse ska också utesluta alla sädesslag så jag antar att det är samma som för din son. MEN däremot ska han kunna äta det köpta, frysta brödet (av märket fria) trots att det innehåller någon liiiten procent av "något" i "gluten" form. Detta för att det mjölet var så "rent" eller vad hon nu sa dietisten.

Hjälp! Nu känner jag mer förvirrad än innan. Hörde jag rätt? Tolkade jag rätt? Gör vi rätt nu?

Vilken dag som helst får vi ett paket att hämta ut, innehållande de produkter han kan äta av. Är inte det en lättnad!?

Och ja! Det är oerhört tacksamt att ha medmänniskor som är i exakt samma situation. Man vet att man inte är ensam, man vet att man reagerar normalt, man vet att hjälpen finns att få och att man kan få tips och råd i den snåriga djungel som det känns som att vi befinner oss i för stunden. Tack!"

Fru Märkvärdig säger tack:

Susan skriver:

"21/12 är en speciell dag, det är Johannas födelsedag.... Ha en underbar dag i kylan, håll dej inne i värmen o låt Dalle fylla på mycket pellets....
Kramar från ett oxå iskallt småland."

Svar:

Tack kära moster! Jag lovar att jag håller Dalle sysselsatt :)

Ja må hon leva, den där Fru Märkvärdig!

Jag svänger in på vår parkering och stannar bilen.

Ser hur ljust släcks i köket, men att det ändå är någon kvar därinne.

Hmm! De har något fuffens för sig.

Går fram till dörren och kliver in.

Andas in luften där inne... Kyla i mina näsborrar, huh! Det gillar jag inte.

"HALLÅ!!" ropar jag. Men får tystnad till svar.

Lurifaxer! Vad gör de?

Hänger av mig ytterkläderna och hör Dalle ifrån köket:

"Ssssschyyyy!!!"

Hör yngsta sonen.

Och så Dalle igen:

"Ssssschyyyy!!!"

Med ett stort leende på läpparna går jag ut i köket.

Hör Dalle:

"NU!"

Och så brister min familj ut i skönsång (ja främst Dalle kanske):

"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva ut i hundrade år..."

Vilken lycka!

Yngsta sonen hoppar ner från Dalles knä och rusar fram och pekar på "keten" (paketen), äldsta sonen kommer fram under bordet.

Jag får pussar och kramar, men yngsta sonen vill ha tillbaka all fokus på presenterna.

Så det blir paketöppning.

Barnen har valt ut två paket på alldeles egen hand. Fjärilar och blommor till scrapbookingen.

Dalle har köpt en lampa också den till scrapbookingen, som kräver bra belysning.

Äldsta sonen vill sätta igång och "spackbooka" på direkten.

Jag skickar ut Dalle för att hämta in ved till vedspisen.

Jag vill ha värme!

*

Tack underbara familj för att ni är min.

Ni är älskade av hela mitt hjärta.

Ang. vagnen

Dita skrev:

"Om han inte orkar gå kan ni väl skaffa en ståbräda? Finns nog sånna man kan sitta på oxå. Lycka till!"

Svar:
"Ja det slog mig att det kanske är det bästa. Att skaffa en ståbräda. Jag blir nog tvungen att fundera lite till. Tack!"

Denna dag:

Patchtests-redovisning på sjukhuset.

Resultat:

Allergi mot följande:

Fisk,
Ägg,
Soja,
Gluten,
Mjölk.

Kvar att äta:

?

Att göra:

Smälta chocken och hoppas att missnöjt barn blir lyckligaste barnet i världen...

Tids nog!

Klart att vi fick en akuttid hos dietisten (tack sjukhuset för det).

Och nu har vi listor på vad yngsta sonen kan äta för föda och absolut inte får äta.

I huvudet maler orden:

"Han ska ha egen smörkniv, eget smör, egen brödrost, egen skärbräda... Hans mat får absolut inte blandas med andras. Smulor får inte blandas, inte blandas..."

Imorgon ska jag prata med dagis.

Nu ska jag sluta skaka.

Tror faktiskt att jag blev chockad av beskedet.

Tacksam över att vi har fått svar och att vi stod på oss om att någonting var fel.

Tack sjukhuset för att ni tog tid på er, bara närmare två år (satan i helvete)...

Lättad över att det enbart kan bli en förbättring nu.

Fru Märkvärdig och luggen

Här har ni den!

Luggen.

Och nu ska jag och luggen krypa ner under täcket och huttra i vinterkylan.
Vin ska jag dricka för att smälta denna dag.

Oj vilken dag.

Luggen

"Men kunde du inte lagt upp en annan bild???"
Klagar Dalle och syftar på bilden med LinneafrånIdolluggen.
Han gillar verkligen inte Linnea.

Så håll i hatten Dalle för här kommer de:

Gillar du't?

Jag funderar...

De senaste veckorna har jag börjat fundera på om vi skulle ta och sälja våran Baby Travelvagn.
Äldsta sonen har haft den, den sista tiden,
när vi har varit ute på långpromenader (ja innan snön då).

Men nu står den bara här i hallen och tar plats.

Tanken är att den i sådana fall skulle ersättas med en paraplyvagn.

Men frågan är ju den:

Behöver en fyraåring ha en vagn?
När vi går på riktiga långpromenader?
Och klarar en paraplyvagn av en stor och tung grabb?
Och går den överhuvudtaget att köra på grus?

Har vi inte två vagnar kommer vi ju aldrig att komma ut på längre promenader.

Baby Traveln är ju faktiskt kanon!

Men!

Det känns lite fånigt att köra runt på en stor pojke i en vagn till för småbarn.

Fru Märkvärdig och Dalle

Vill säga Tack till våra fina vänner som, idag, kom till oss i snålblåsten.

Trots baksmälla, snor, söndagströtthet, prematura värkar, sömnbrist och trotsbarn.

Och detta för att fira att yngsta sonen fyllt två år.

Ni är ljuvliga!

Imorgon

Ska jag klippa mig!

Och nu blåser förändringarnas vindar genom risbusken till hår.

Fast kort, kortare, kortast blir det inte mer.

Men lugg!?

Jag vill ha lugg.

En riktig Linnea-lugg:

Det vill inte Dalle dock.

Och tanken är ju att han ska se mig varevigaste dag och helst då uppskatta det han ser.
Kan ju kanske bli svårt om han bara ser en fetinglugg som han ogillar.

Skulle jag ens passa i fetinglugg?

*
Och så vill jag passa på att peppa Grannfrun till att också slå på stort hos frisören imorgon.

Om jag vågar, vågar du!

Ollat var det här!

Är det ett normalt beteende, när ens yngsta son drar fram snoppen och springer runt och ollar sin storebrors Bobby Car?

Jag vet inte?

Om jag ska skratta eller gråta.

Hur ska man få in den?

Kanske ni undrar när ni kollar bilder på menskoppen.

Här får ni en utförlig video och beskrivning på hur man ska vika menskoppen för att göra den så liten som möjligt och på så vis underlätta insättandet.



Ni har väl köpt er en menskopp?

Eller???

Om inte köp den här på menskoppen.se

"När du svalde mig!"

Fyraåringen: "Mamma!! När du svalde mig..."

Jag: "Jaa-a!??" Åh herregud vart ska detta samtal sluta?

Fyraåringen: "När du svalde mig..."

Jag: "Du menar när du låg i min mage??!"

Fyraåringen: "Ja precis!!"


Min son tror att man, när man är gravid, har svalt ner bebisarna till magen.

Det är ju underbart!

Men varför???

Yngsta sonen sitter på köksbänken och skalar rödlöken.

Allvarligt!!

Man kan inte ha denna gossen inom husets fyra väggar.
Han är förvildad eller något.

Fru Märkvärdig tipsar - 2:

Kan du eller ditt barn inte äta gluten, vete, mjölkprodukter, ägg, soja och så vidare...

Köp då denna mirakelprodukt:

No Egg - från Orgran.

Den är fri från:
gluten,
vete,

mjölkprodukter,
ägg,
jäst,
GMO,
soja,
socker.

Ett paket räcker som ersättare till 66 ägg och kostar ca 30 :-

Man ersätter ett ägg med 1 tesked No Egg + 2 teskedar vatten.

Man kan använda den i allt.
Pannkakor,
Spagetti Carbonara,
Såser,
Majonäs.

No Egg innehåller: Potatisstärkelse, tapiokamjöl, vegetabiliska bindemedel: metylcellulosa, kalciumkarbonat, citronsyra.

Vi har testat den och vi kan påstå att den fungerar klockrent i matlagning i alla fall.
Nu återstår det att testa bakningen också.

Fru Märkvärdig tipsar - 1:

Om den här deodoranten från Rexona.

Plus:
Den luktar så ljuvligt att det är en fröjd att svettas.

Minus:
Det blir gigantiska vita fläckar på kläderna om man inte låter den torka innan man klär på sig.

Tomten är gay!

Visste ni att den däringa skäggiga tomtgubben är gay?

Nä se man lär sig något nytt varje dag.

Ang. Patchtest

Anneli skriver:

"Oj så många dagar? Dubbel kolla det och se verkligen till att ni får rätt info.

För oss hjälpte det förvisso inte.

En läkare ringde oss innan och berättade hur allt skulle gå till,

men när vi väl var där sa de att lapparna skulle sitta kvar tills vi kom tillbaka.

Tyckte det var konstigt så jag ringde nästkommande dag och dubbelkollade,

men jo visst de skulle sitta kvar.

När vi kom tillbaka efter fyra dagar blev de helt förskräckta:

"Va?! Sitter de kvar?! De skulle ju varit av igår!!! Fick ni ingen info lapp med er hem?"

Jag berättade hela historien och hon hade senare pratat med de sköterskor som felinformerat och lovat att det inte ska hända igen.

Men det spelade ju oss ingen roll, skadan var redan skedd och han hade hemska märken på ryggen i flera veckor.

Stackars liten!"

Fru Märkvärdig svarar:

"Varför gör sjukvården så förbaskat många misstag?
Det gör mig rent av förbannad.
Varför skulle ert barn behöva må dåligt, helt i onödan?

Nej! Så många dagar skall han inte ha dem på.
Jag trodde det först men det visade sig sedan att vi ska ta av dem redan imorgon (tack vare informationslappen vi fick på Barnmottagningen).
Sedan ska de kunna läsa av resultatet på måndag morgon (ändå?).
Ska bli intressant att se vad resultatet visar.
Speciellt med tanke på att pricktestet de också gjorde i fredags gjorde utslag på gluten.
Och nu har han hela ryggen full av just det.

Men han verkar inte lida inte av den enorma plåsterlappen.

Det verkar till och med som att han inte ens vet om att den sitter där.

Och det känns ju väldigt, väldigt bra!"

Julstämning hos Fru Märkvärdig

Ni kanske undrar:
"Var kan Fru Märkvärdig ha tagit vägen egentligen?
Har hon gått genom isen månne?"

Men se det är isen alldeles för tjock för.

Jag är allt hemma i min frusna lilla villa och förbereder inför julen minsann.

Striir lite med Dalle om juleljusen och om var i julgranen de ska sitta.

Striir ännu mer med ungarna som inte kan låta glitter och kulor sitta kvar i granen.

Ja det är ren julstämning minsann.

Åldersuppfattning

Fyraåringen: "När jag blir stor som pappa, så blir jag nog 102 år."

Jag: "Vet du hur gammal pappa är?"

Fyraåringen: "100 kanske?!"

I morgon

Ska vi åka med yngsta sonen till stora sjukhuset för att sätta på sådana här:

Patchtest, för att undersöka allergi.

Dessa ska sedan sitta på fredag, lördag, söndag och måndag.

Plötsligt känner jag mig lite svimfärdig.

Tvåårskalset

Idag fyller yngsta sonen två år.

I förväg bestämmer jag att han ska vara glad och lycklig hela dagen. Han ska skratta och slita bort pappret på sina presenter. Han ska säga: "Ååååh! Tack... Tack mamma och pappa för de fina presenterna ni köpt till mig, jag blir så glad."

Eeeh ja!

För så blev det ju, inte ens i närheten.

Tvååringen har mungiporna i golvet redan när han vaknar.

Han vill inte öppna sina paket själv.

Han vill inte leka med sina presenter.

Han vill inte ha på sig sina nya lejontofflor.

Han vill inte äta frukost, middag, smörgås, kaka, tårta...

Han vill mycket hellre skrika, gnälla och gråta HELA dagen och balja i sig litervis med välling.

Non stop!

Jag lovar och överdriver faktiskt inte det minsta.

När klockan är halv två och det är tre och en halv timme kvar tills släkten kommer så är jag och Dalle helt slut.

Jag börjar då sjunga på en egenkomponerad visa:

"OMG!!! I just wanna kill myself... Or do you want to kill me??? Ooooh myyyy goood..."

Bara för att inte balla ur totalt och ställa mig och skrika svordomar åt min son, födelsedagsbarnet.

Och så fortsätter sedan eftermiddagen och kvällen med exakt samma bakgrundsljud.

To the sound of grin och gnäll...


Det kändes så värt att ha det där kalaset alltså...


Men tack ni som kom och firade vår son, grinOlle, på hans två års dag.

Tack för alla presenter!

Och GRATTIS Doden!!!

Vi älskar dig!

Fel nummer, fel i huvudet

Ja nu är det ett faktum.

Min hjärna har gått och lagt sig och svimmat av på en dammig vind någonstans.


I helgen införskaffade jag mig nytt mobilnummer.

Jag och siffror går inte ihop (visar det sig).

Att ens försöka minnas det nya numret är med andra ord ingen idé.

Så jag ber Dalle säga numret till mig medan jag lägger in det i min egen telefon, för att ha till hands om någon skulle be om mitt nummer: "Vänta lite så ska jag kolla här i min nya telefon..."

Men tror ni att han säger rätt nummer till mig?

Så klart inte!

Det felar på sista siffran.


Så där sitter jag, ovetandes, och skickar ut massmail, på Facebook, till alla i min telefonbok.

"Här har ni mitt nya nummer..."

Jag lämnar ut mitt nya nummer på barnens dagis, på jobbet, till min elev på jobbet.


Senare på kvällen ringer mamma hem och undrar varför jag inte svarar på mobilen.

Eeeh!!!

Så misstänksam som jag blir kollar jag upp numret, riktigt den här gången.

Och ja! Jag har skickat ut fel nummer till ALLA.

Jag blir helt enkelt tvungen att skicka ut ett nytt meddelande.

Ursäkta, ursäkta mig.

Jag lider av sinnesförvirring och kan inte ens lämna ut rätt telefonnummer.

Nu har ni fått något att reta mig för, för all framtid.

Det är fler som har det som en ann

Anonym skriver:
"Har en 4åring på samma dagis som dina pojkar går på, ja han går inte där nu, han vägrar gå dit sen vi lämnade honom ensam under inskolningen. Fröknarna tyckte han var "redo" och som liten förälder så säger man ju inte emot.
I alla fall! Det jag skulle komma fram till var att jag tycker dagis kunde fixa fika så alla får samma, sen kan man ju betala en 20-lapp eller nått om dom nu har så dåligt ställt. Men hur tar man upp det på ett fint sätt??

Underbar blogg förresten. Så skönt att veta att fler har det som en ann..."

Svar:
"Först så tycker jag att det är tråkigt att din fyraåring inte trivs på dagis. Och jag tycker att det är otroligt synd att inte fröknarna tagit tag och uppmuntrat till att förlänga er inskolning. Tre-dagars inskolning passar verkligen inte alla. Vi om någon vet detta, eftersom minsta sonen tog tre veckor på sig innan vi fick "tvinga" honom att stanna kvar, trots gråt och skrik. Och det är faktiskt inte så att fröknarna "vet" när barnen är redo. Vi föräldrar känner barnen bäst och vet också därför när barnet är redo. Självklart kan fröknarna tro att NU kanske det kan fungera! Men vid minsta tecken på motsatsen så bör de uppmärksamma detta.

Sedan tycker jag precis som du. Varför ska vi egentligen ta med oss egen fikakorg? Eller främst drycken till det. Vad kostar en flaska saft egentligen?? Ska vi föräldrar behöva "hoppa över" luciafirandet för att vi inte haft tiden att stå i köket och baka inför kalaset? Eller ses det som vår skyldighet att göra just detta för våra barn? Och det i så fall till vilket pris som helst?

Tack för dina värmande ord om bloggen! Och precis som du tycker jag att det är skönt att höra att det är fler som har det som en ann."

Ang. Ensam på lucia

Barnens mormor skriver:
"Men usch då, var inte farmor och farbror där???
Det trodde jag att de skulle vara.."

Svar:
"Nej det var de ju inte. Eller ja! Farbron kom och åkte direkt efter sången, så jag var mer eller mindre ensam. Så ja! Usch... Och om du tänker efter så kanske du minns att jag sa att inte ens Dalle skulle komma eftersom han jobbade. Så lite besviken blir jag allt när jag får veta att du inte jobbade som du sa att du skulle..."

Trevlig Lucia på er! Så här var min:

"Luciafirande på barnens dagis. Medtag egen fikakorg."

Jag tar med pepparkakor.

Ingen saft...

Inga lussebullar...

De andra kommer med överfulla korgar (det är bara den rödvit-rutiga duken som saknas) och dukar upp med drickor, saft, kaffe, pepparkakor och lussebullar.

"Eh! Ja jag har inte med någon saft så vi får dricka vatten" säger jag hurtigt och drar upp en vattenflaska ur väskan.

Och så öppnar jag den lilla plastburken med hemmagjorda pepparkakor och bjuder äldsta sonen på dem.

Så förbannat fjuttigt det känns nu.


Så ser äldsta sonen hur de andra börjar frossa i lussekatterna.

"Jag vill ha lussebulle" utbrister han, högt så att alla hör.

"Hehe! Ja fast jag har inte bakat några lussebullar" säger jag och ler ansträngt mot mammorna runt bordet.

"Du får äta pepparkaka! För det har jag i alla fall bakat."

"Men jag vill ha lussebulle."


Då är det en godhjärtad mamma som offrar en lussekatt åt min son och jag blir nästan tårögd. Det här är så pinsamt! Jag har inte tänkt till, jag har inte ansträngt mig tillräckligt. Jag borde ha offrat mig och stått och bakat bullarna. Eller i alla fall köpt (trots att yngsta sonen inte skulle ha kunnat äta av dem på grund av äggallergi).

Jag borde också haft med mig en överfull korg med godsaker.

Men jag trodde faktiskt att dagis skulle bjuda på saft, kaffe, te.

Men det gjorde de inte.


Fyraåringen bryr sig inte det minsta. Han fattar inte att han är den enda som äter "lånad" lussebulle och dricker vatten ur vattenflaska.

Han fattar inte att hans mamma känner sig som den mest misslyckade och ensammaste mamman i världen.

De andra barnen har med sig mammor och pappor och mormor och farfar, syskon och kompisar.

Jag har mig själv och bara det att erbjuda.

Jag känner mig sorglig.


MEN! Det viktigaste av allt: Min son är hur nöjd som helst.

Och JAG är hur stolt som helst! Min son var den enda stjärngossen i hela lussetåget.

STORT!!!

TREVLIG LUCIA KÄRA LÄSARE!

Ett ögonblick (tema nr. 08):

Säg inte detta till Dalle, men idag när jag körde hem från jobbet (jag kör på en riktigt usel skitväg), så trodde jag för ett ögonblick att jag skulle köra av vägen.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag tror att jag råkade titta ner på knappen för fläkten och när jag tittade upp igen så var jag på väg ut mot snövallarna vid sidan av vägen.

"Jädrar! Där får jag inte hamna för då drar snön ner bilen i diket" hinner jag tänka och rätar upp bilen igen.

Sen tittar jag i bakspegeln och ser att FAN! Det var inget dike där inte. Snarare ett stup.

Hu! Tur...

Min bäste vän (tema nr.7)

Får mig att skrika.
Får mig att tystna.
Får mig att gråta.
Får mig att skratta.
Får mig arg.
Får mig glad.

Ställer upp för mig varenda dag.

Får mig varm.
Får mig kall
(när vämen är för låg inomhus).

Får mig!
Har mig.

Självklart är Dalle min bäste vän.

Dalle firar det kungliga bröllopet i år.

För er som inte känner Dalle så är han:

Underhållande,
Rolig,
Snäll,
Trevlig,
Charmig,
Bra,
Vänlig,
Fin,
Omtänksam.

Han luktar gott, även fast han är svettig.
Han är fin trots att han inte gjort sig i ordning i håret.
Han lagar god, men ibland väldigt konstig, mat.
Och det som betyder mest för mig (bortsett från att han är en jätte bra pappa åt våra barn) är att han får mig och många andra att skratta.

En rolig sak med Dalle är att han genom åren har:
Förvandlats till en surgubbe som ser det jobbiga i allt.
Men vad gör det!
Jag har ju förvandlats till en riktig bitterfitta.

Vilken fin vänskap!

Som ni ser

Så har jag kommit in i julstämingen.

Därför ändras layouten här på bloggen.

*

Frusen som jag är behövdes det ett värmande ljus.

Finurligt av mig eller hur!

Fru Märkvärdig minns

Den otroligt korta hösten.

Den 17 oktober.
Snart tvååringen ska sopa bort löven ifrån marken.


Den 22 oktober.
Den första snön kom.
Och vi som inte ens hann äta upp alla smultronen.

Ett stort GRATTIS

Idag fyller världens vackraste vän år.

GRATTIS CAROLA!

Hoppas du fick ligga på soffan hela dagen och äta choklad.

För det är DU värd.

Damn girl! Love you!!!

Fika i snön

Vi tog en tur ut i snön idag.

(På jakt efter julgranen.)

Och när det blev för jobbigt att dra pulkorna efter oss,
satte vi oss mitt i uppförsbacken och åt clementiner.
Hur trevligt som helst!!

Sen kom vi hem och det visade sig att yngsta sonen hade feber.

Aj då!

Var det därför han var så grinig?!

Här hemma:

Det tränas inför morgondagen.

Svar på kommentar

Anna skriver:
"Men varför var det så jävla kallt då? Hade ni bara glömt att elda eller hade något pajjat? Vi hade 12 grader i köket en morgon när det var som kallast ute. Kyla är verkligen deprimerande! Den kryper in överallt, smyger sig under kläderna, under huden, in i själen. Brrr.. Hoppas ni har det varmare nu"

Svar:
"Jo det var så att pelletspannan hade stannat under natten. Men jo Tack! Det är varmare nu. Men inte tillräckligt om du frågar mig. Jag går omkring med dubbla strumpor och tofflor på det. Händerna är iskalla och näsan likaså. Dalles kommentar: Men ta på dig mer kläder då! Kyla ÄR deprimerande."

Min dag (tema nr. 6)

Äldsta sonen ligger mellan mig och Dalle och sparkar med sina fötter. Det blir så när fötterna förvandlats till en motor under natten.

Han sparkar och viftar och jag suckar och svär.

"Fan va kallt det är" tänker jag.

"Jag går och kissar."

Känner på elementen.

De är ju iskalla.

"DALLE ELEMENTEN ÄR KALLA!" Paniken smyger sig på.

"Jag klarar inte av kyla, jag klarar inte av kyla, jag gör det bara inte."

Dalle reser sig upp ur sängen och går och tar på sig MINA pyjamasbyxor.

"Men va gör du? Varför i hela helvete tar du mina byxor för?"

"Men de är ju mina!"

"Det är det ju inte."

"Fasen också!" Jag går fram till hans garderob och drar fram ett par pyjamasbyxor ur mittersta lådan.

"HA! Där fick du!"

Sedan klampar jag ut på toaletten. Badrumsgolvet är iskallt.

"Detta är inte normalt."

Kissar färdigt och går ut i köket och kollar termometern.

16 grader inomhus.

Det är nu jag får en hjärnblödning och dör.

Andas frustande och går upp och hämtar yngsta sonen som har vaknat.

Sedan frukost.

Efter frukost får jag barnen att sitta "snällt" vid köksbordet och baka med lera.

Undertiden de gör det börjar jag ladda upp 536 bilder som jag ska skicka in till Fujidirekt.

Det tar sin tid vill jag lova, med våran skitrouter från 3.

Sedan blir det dusch och sminkning tills de mörka ringarna under ögonen halveras.

Håret blåses och plattångas. Måste plattånga luggen för den är ta mig tusan rent utav förskräcklig. Mailar frisören och frågar om hon kan tänkas klippa mig på en lördag?

Sedan tar jag fram kläder till barnen och tvingar Dalle att lyfta arslet från soffan.

Vi åker in till ICA, köper mjölk och hämtar ut ett paket från "tomten".

Sedan hem och äta makaroner, korv och lingonsylt.

Medan Dalle lagar maten, röjer jag undan ALLT som ligger på fel plats.

Grannfrun ringer och frågar om vi vill följa med och åka pulka vid den "stora" pulkabacken. Det vill vi och vi åker dit.

Det är svinkallt ute.

Barnen åker några gånger och när det börjar skymma åker vi hem.

Hemma igen och jag fortsätter att ladda upp bilderna.

Barnen är med Dalle på övervåningen och leker.

Äntligen är bilderna beställda och jag går och plockar i diskmaskinen.

Sedan gör jag varma mackor till barnen.

De kommer och smockar i sig dem.

Sedan börjar äntligen Bolibompa.

Nu är det snart läggdags för barnen.

Det betyder att det snart är dags för egentid och IDOL-final.

"Nähe!"

Äldsta sonen ska visst få vara uppe sent och se på IDOL.

Jaha ja! Och jag som hade tänkt att scrapbooka lite samtidigt som finalen pågick.

Ja ja! Ostbågar och vin kan jag väl få unna mig en fredagskväll, trots att storpojken är vaken.

Lite lajbans måste man ju ändå få ha det.

Ja och roligare än så är inte en dag ur Fru Märkvärdigs liv.

2: Vad är kärlek?

Ja visst det går att undra,
varför just han?

Vad ser hon hos honom?
Det är väl inget särskilt med honom?

Nej det är det inte!
Det är det han ser hos mig som
gör honom så speciell.

Tant Oro slår en signal

Av alla tanter tycker jag minst om tant oro.

Hon vet alltid allting.

Hon läser varje tidning.

"Halka i natt..."

"Nej nu tror jag att det är bäst att jag ringer..."

"... Ja hej... Det är bara jag! Jo jag undrar... Har din man kommit hem än?"

"... Jaså inte? Ja jag såg i tidningen att det var halt... Jag tänkte..."


Folk brukar inte bli så glada när Tant Oro ringer.

"Vad vill du mig?"

"Ring inte mera nu!"

Men Tant Oro tar inte vid sig så lätt.

Hon känner många människor.

Jag tror hon har nästan alla telefonnummer.


Hon känner dem som nyss fått barn.

"... Ja hej... Ja jag måste ju få gratulera!"

"... Förresten, har du hört att det går ett besvärligt virus!? Det verkar som det drabbar nyfödda."


Man vill inte gärna att hon ringer.

"Jag lägger på nu."


Tant Oro är vaken varje natt.

Ja, kanske är hon som piggast då.

"Med åren behöver jag mindre sömn."


Tant Oro har en syster, Tant Ro.

"... Det ordnar sig nog ska du se..."

Men hon vill inte vara med på bild.

"Jag blir så ful på kort."


Kanske är hon blyg, kanske känner hon inte lika många?

Eller så är hon inte lika bra på att höra av sig som sin syster.

"... Jag ringer snart igen, vi säger så. Hej, hej..."

(Anneli Furmark, 2007)

Vad är kärlek (tema nr, 5)?

1998

Men herregud vad är det här?

Man kan ju tro att jag är kär.

Det pirrar ju i hela kroppen
och jag känner mig nästan yr i knoppen.

Fast det känns faktiskt lite härligt.
Men ändå smått förfärligt.

Jag vet ju knappt vem du är
och ändå känner jag såhär.

Jag har sån energi, vill ut och springa,
men stannar ändå inne,
du kan ju ringa.

Att få höra din röst är ingen tröst.
Jag längtar efter dig ännu mer.
Kom hit! Snälla, jag ber.

Jaså, jaha! Du vill komma hit!?
Ooops jäkla skit!

Nu så fick jag väldigt brått.
Oj vad fort tiden gått.

Måste knäppa sista knappen.
Han står ju redan där på trappen.

Men hejsan är du redan här!

Jo jag är nog väldigt kär.

För det känns som jag ska svimma.
Har inte sett dig på en timma.


2010

Men herregud vad är det här?
Jag går omkring här hemma, suckar och svär.

Vill vrida av honom nacken, kapa av honom snoppen.
Jag känner mig nästan yr i knoppen.

Det känns inte ett dugg härligt.
Bara rent utav förfärligt.

Jag vet så väl vem du är.
Det är du som får mig att må så här.

Jag har ingen energi, vill bara åka bort, hemifrån.
Men stannar ändå inne.
Har ju inte råd på grund av amorteringar och banklån.

Att få höra din röst, är ingen tröst.
Jag längtar bara bort ännu mer.
Kom inte nära mig! Snälla, jag ber.

Jaså jaha! Du vill komma hit!?
Ja kom du bara, jag luktar ändå skit.

Oj vad fort tiden gått.
Du och jag har helt andra midjemått.
Kan inte längre knäppa sista knappen.
Du orkar inte bära mig upp för trappen.

Men när du inte är här hos mig.
Jag gör inget annat än saknar dig.

Inför Lucia

Äldsta sonen vill vara stjärngosse på dagisets luciatåg.

Det känns stort!
För det brukar bara vara de stora pojkarna som är stjärngossar.
Och nu är min son en av dem.
De stora pojkarna.

Och han laddar för detta luciatåg.

Han tränar på frisyren:

Luggen ska vattenkammas bakåt.
Precis som pappas lugg.

Resultatet blir enastående!

Men jag börjar bli nervös!
För jag har inte inhandlat en enda stjärngossepryl
och jag hoppas, hoppas, hoppas att det finns kvar att köpa i butikerna.

För annars är jag nog döden död av det onda ögat bakom solglasögonen.

Dagens tema är:

Vad jag har ätit idag.

Varför det nu skulle vara intressant att få veta det?

Men i alla fall!

Idag har jag tryckt i mig följande:

TILL FRUKOST:

Julskinkesmörgås och te.


Och så en liten parentes:

Dalle åt pitabröd med julskinka och purjolök.


TILL MIDDAG:

Åt jag och hela familjen Dalles Lasagne.

Nu på kvällskvisten har Dalle krävt att jag ska göra ostknäckemacka åt honom.
Han ska då lägga barnen undertiden.
En helt okej deal, anser jag.

Föräldrarna de mina:

Ifrån Sydamerikas djupa skogar,
långt borta från Peru.
Kommer min snälla pappa serru.

Min farfar var en svensk missionär
som for till Peru och blidde dödskär.
I min farmor, hälften så gammal
som sedan en sju, tio (?) barn ammar.

Min pappa växte upp och tröttnade på djungellivet
och beslutade sig för att ta det stora klivet.

Att söka sina rötter där borta uti Norden.
Det nya livet, var ett av nyckelorden.

Han kastade sig fram med en slingrande lian,
susade snabbt förbi vår svenska tallegran.
Och landade med sin gosse under arm
på dagiset där min mamma jobba.
Han fick syn på hennes barm.

Min mor, så söt, bränt sina bh:ar på bål.
Lärde snart min far att äta dansk rödkål.

Det uppstod kärlek bannemej
och min pappa skilde sej.
Ifrån min halvbrors mamma
och bestämde sig för att i Sverige stanna
och gifta sig med sin danskfödda flickvän,
som inte alls var någon pingstvän.

Och Don Juan var inte heller direkt frigid,
så snart så var min mamma gravid.

Och deras första lilla flickebarn, det första utav tre.
Det var hon som sedan blev den där Fru Märkvärde.

Vad som är sant av detta lilla påhitt,
är inte lätt att veta.
Men det här var tema nummer tre ska ni veta.

Det där julgodiset

Det är nog inte så smart att göra julgodiset i början av december, kanske?

Det är ju inte så stor chans att det finns något godis kvar på självaste julafton, liksom!

Speciellt inte när det är så förbaskat, ljuvligt gott...

Glögg i snön

Vi åkte pulka igår med grannarna.

När vi tröttnat stannade Grannfrun kvar och Dalle försåg oss med glögg och pepparkakor.

Väldigt fint gjort av honom.

När Grannfrun går hem och jag går in, blir jag plötsligt alldeles snurrig i huvudet.

Konstigt tänker jag.

Men det är ta mig tusan inte alls konstigt.

För det visar sig att Dalle har försökt förgifta oss.

Han har gett oss glögg som gick ut: april 2009.

Snacka om jäst glögg alltså.

Och så...

När jag stått och slitit som ett djur i köket (ja i alla fall avlagt tid och energi) på att göra julgodis.
Så går jag och bänkar mig i soffan.
Blivande pappan Sebastian kommer och underhåller Dalle, mig och framförallt barnen en stund och plötsligt är det så oförskämt tyst inne ifrån köket.

Vad är det som pågår där inne?

Jo då! Någon har varit så påhittig och smetat potatismos på MITT JULGODIS.
Jag ger ifrån mig ett illtjut.

"MEN NEEEEEEIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!"

Den misstänkte har små, blå fötter.

Och springer runt med tandborsten i högsta hugg.

Ta fast honom någon!

Det här ska ni också prova

Ljus blockchoklad.
Även den från Eldorado...
Ja jag vet, inga dyra märken här inte.
Så blir det när man åker och storhandlar på Willys och upptäcker
hur förbannat mycket billigare det är med blockchoklad där än på ICA.

I en form lägger man smör/bakplåtspapper.
Sedan fyller man formen med Ahlgrens bilar och Dumle snacks (den med krisp).
Man kan lägga i precis vad man vill.
Stylistsystern brukar bland annat ha i nötter.

Sedan smälter man billighetschokladen i vattenbad.

Och häller den över godisarna.

Sedan in i kylskåpet.

När det har stelnat skär man upp den i lagom stora bitar.

MUMMA!

Och så...

Kan man göra samma sak med ljuschoklad.

Ja eller mörk om man nu gillar det.

Men det gör inte jag.