Tant Oro slår en signal

Av alla tanter tycker jag minst om tant oro.

Hon vet alltid allting.

Hon läser varje tidning.

"Halka i natt..."

"Nej nu tror jag att det är bäst att jag ringer..."

"... Ja hej... Det är bara jag! Jo jag undrar... Har din man kommit hem än?"

"... Jaså inte? Ja jag såg i tidningen att det var halt... Jag tänkte..."


Folk brukar inte bli så glada när Tant Oro ringer.

"Vad vill du mig?"

"Ring inte mera nu!"

Men Tant Oro tar inte vid sig så lätt.

Hon känner många människor.

Jag tror hon har nästan alla telefonnummer.


Hon känner dem som nyss fått barn.

"... Ja hej... Ja jag måste ju få gratulera!"

"... Förresten, har du hört att det går ett besvärligt virus!? Det verkar som det drabbar nyfödda."


Man vill inte gärna att hon ringer.

"Jag lägger på nu."


Tant Oro är vaken varje natt.

Ja, kanske är hon som piggast då.

"Med åren behöver jag mindre sömn."


Tant Oro har en syster, Tant Ro.

"... Det ordnar sig nog ska du se..."

Men hon vill inte vara med på bild.

"Jag blir så ful på kort."


Kanske är hon blyg, kanske känner hon inte lika många?

Eller så är hon inte lika bra på att höra av sig som sin syster.

"... Jag ringer snart igen, vi säger så. Hej, hej..."

(Anneli Furmark, 2007)