söndag 18 oktober 2009

Ett vs. två barn

Kommentar:
"Fd. Gravida grannfrun tror nog att det bara blir ett barn för deras del..."
Svar:
Från och med nu ska vi aldrig klaga mer på familjelivet inför er.
Ni ska bli tvungna att dra det ur oss, i sånna fall.
Det finns faktiskt inget som går att jämföra med att vara förälder till två små barn.
Det finns inga ord i världen som kan räcka till för att beskriva den lycka.
Man skulle kunna säga att det är lika roligt som det är jobbigt, kanske?
Eller: Ett barn är jobbigt! Två barn är tre gånger så jobbigt.
Bara för att klaga litegranna.
Kanske kan man bäst beskriva det så här:
Ett barn: Obeskrivliga lyckostormar.
Två barn: Och man dubblar alla dessa känslor.
ALLA KÄNSLOR!!

Jordnötsringar

Jag tror inte mina ögon!

Med en målmedvetenhet, utan dess like, sträcker sig bebisKonrad över skålen, roffar åt sig en enorm näve med jordnötsringar och proppar sedan in dessa i munnen.

Han tuggar, suger och sväljer.

Han njuter!

Och så sträcker han sig på nytt efter en ny näve.

Det går inte att hindra honom.

Och det är så fantastiskt att se att han faktiskt äter.

Han äter lustfyllt och detta utan att avsluta med en kaskadspya.

Monster-ägget och Barbie girl.

Snart treåringen väntar med spänning på att "monster-ägget" ska "spräckas".

Han rusar fram och tillbaka, till och från köket, där ägget står.

I bakgrunden spelar han Barbie girl på hög volym.

Vem är den skyldige?

Vem är den skyldige?

Liten skrutt, på rangliga ben

Liten skrutt, på rangliga ben.

Släpper taget och går iväg.

Är det inte alldeles för tidigt så säg?

Jag och min ödlebebis

Jag och min ödlebebis!

Nu ska jag snart svälta dig...

Så att du med tacksamhet och lycka tar flaskan eller skeden.

Känns snarare som att det är jag som är den riktiga ödlan.