Jag målar tippen av mina naglar lila.
När jag är färdig går jag ut till treåringn och visar honom.
"Vad tycker du? Blev det fint?"
"Oooj! Lila!!"
"Ja precis! Lila..."
"Jag vill också ha lila naglar."
"Hmm! Ja okej. Vi kan måla ena tummen då."
Och jag målar treåringens ena tumme.
"Så! Vad tycker du?"
Treåringen tittar skeptiskt på sin lila tumnagel.
"Blev det inte bra tycker du?"
"Den liknar inte din!"
"Eh! Nä. Vill du hellre att jag målar längst ut, som på min nagel?"
"Ja!"
Så jag tar den andra tumnageln och målar en lila rand längst ut.
"Så! Blir det bra såhär?"
"Nej!"
"Nähe! Men ska jag måla hela nageln då?"
"Ja!"
Så jag målar hela nageln.
"Så! Nu är det klart. Blev det fint?"
"Jag vill inte ha så!" treåringen är riktigt missnöjd.
"Nähe! Men då får vi väl ta bort det då!" suckar jag och torkar bort lacket från hans ena tumme.
"Så nu är du färdig!"
Och nu är treåringen nöjd och vill att vi ska ta ett kort på det, för att visa pappa.
Som jag tidigare nämnt! Jag är inte ibehov av en dotter.
