Familjen

Fasen va kul det är att träffa familjen.

Låta kusinerna leka med varandra tills de blir ovänner, att snacka skit och minnen samt att torka minsta kusinens senapsgula bajs.

Tack för i kväll Familjen Lind och Johansson Lind del Aguila.

Afrikansk pygméigelkott

Jag tror väl aldrig att jag har sett något så här sött:

En Afrikansk pygméigelkott.

Fungerar ungefär som en katt, går på låda, men sover i en marsvinsbur och stannar inomhus.

Tydligen ska man kunna ha dem om man är pälsdjursallergiker.

Ja ja jag vet!
Substitut!

Vill du köpa en liten igelkott besök den HÄR sidan.

Substitutet

Det är lite pinsamt att inse att jag faller för suget, precis som alla andra.

Jag som kommit på den här stensäkra teori borde ju veta bättre.

Teori: Personer som drabbas av bebislängt men inte inser det eller inte tillåter sig att känna det, ersätter längtet med ett annat längt. Oftast i form av ett husdjurslängt. Och husdjur är tillgängliga och lätta att skaffa. Så mitt i allt bebislängt skaffar man sig istället ett substitut. Ett husdjur!


Och den här teorin felar aldrig. Jag lovar! Jag har själv fallit för den, tidigare och jag har sett flera som lurat sig själva på samma vis.

Får man i alla fall barn, en kort tid därefter, så brukar husdjuret plötsligt bli ett störningsmoment i stället. Och detta vet jag också av egen och andras erfarenheter.

Och nu står jag här igen och låter mig lura mig själv till att skaffa ett substitut. För egentligen har jag ju ett bebislängt, inget husdjurslängt... eller?

Orm vs. Ödla

Idag följde vi med Dalle för att titta på två stycken majsormar.

Slutsats!

Guuuuu sicka tråkiga djur.

De låg bara där och gömde sig under en kruka.

"Klappa!" sa yngsta sonen.

"Rör de sig inte mer?" frågade jag.

"Nej!" svarade ägaren.

"Nähe!"

Vilken besvikelse.

Dalle gillade dem skarpt.

Men jag bytte bana.

Jag vill ha en Leopardgecko (eller två).

En liten Leopardgecko.

Och en till.


Och Fru Märkvärdig brukar se till att få som hon vill.