Substitutet

Det är lite pinsamt att inse att jag faller för suget, precis som alla andra.

Jag som kommit på den här stensäkra teori borde ju veta bättre.

Teori: Personer som drabbas av bebislängt men inte inser det eller inte tillåter sig att känna det, ersätter längtet med ett annat längt. Oftast i form av ett husdjurslängt. Och husdjur är tillgängliga och lätta att skaffa. Så mitt i allt bebislängt skaffar man sig istället ett substitut. Ett husdjur!


Och den här teorin felar aldrig. Jag lovar! Jag har själv fallit för den, tidigare och jag har sett flera som lurat sig själva på samma vis.

Får man i alla fall barn, en kort tid därefter, så brukar husdjuret plötsligt bli ett störningsmoment i stället. Och detta vet jag också av egen och andras erfarenheter.

Och nu står jag här igen och låter mig lura mig själv till att skaffa ett substitut. För egentligen har jag ju ett bebislängt, inget husdjurslängt... eller?