Men imorgon börjar äldsta sonen i femårsgruppen inne på skolan och han har inga skor som passar.
Han ska alltså börja "skolan" och han kan inte ta på sig skorna själv eftersom de inte går över hälen, om man inte använder våld.
Så i ren stress och hast hoppar vi in i skoaffären och börjar leta.
Smart som jag är (eh, eh) har jag mätt äldsta sonens fötter på morgonen. För att vi ska kunna prova ut ett par skor till honom trots att han inte själv är med.
I skoaffärer brukar de ju ha en mätsticka som man kan stoppa ner i skorna för att se om de är tillräckligt stora. Den här skoaffären har inte någon sådan mätsticka.
Dalle går fram och frågar kassörskan som självsäkert säger att 18cm långa fötter det blir storlek 28 det.
28, 28, 28, 28...
Det finns ju inte en enda sko i hela affären som är i storlek 28.
31, 30, 27, 25 bla, bla, bla.
Tillslut hittar vi ett par, som faktiskt, till och med, har en racerbil på sidan.
Klockrent!
Jag: "Ser de inte lite små ut? Tror du verkligen att de passar??"
Dalle: "Jaha aa då!!"
Så vi köper dem och känner oss som de mest effektiva föräldrarna i världen. Som faktiskt hann köpa ett par nya skor till sonen, innan han börjar skolan.
Väl hemma.
Äldsta sonen provar skorna.
Jag: "Är de sköna?" klart de är, klart de är och snygga också!!
Äldsta sonen: "Naaaeee!" VAVAVA!!??
Jag: "VADÅ??? Är de för SMÅ??"
Jag klämmer över tårna och jävlar de är säkert två storlekar för små.
Jaha!! Bara att åka tillbaka och byta dem alltså... Om en si så där fyra dagar då.
Måtte det bli högsommar (tofflor) eller ösregn (gummistövlar) resten av hela veckan.
