Det var en gång en familj, som i sin trädgård hade ett fint litet plommonträd.
Varje vår vaknade plommonträdet till liv och små vita blommor prydde dess spröda grenar.
Varje vår vaknade plommonträdet till liv och små vita blommor prydde dess spröda grenar.
När det sedan blev varmare ute täcktes de spröda grenarna av en krona av gröna blad.
Då kände sig det lilla plommonträdet så vackert och det tänkte på hur det en vacker dag skulle bli stort och ståtligt och flera meter högt.
Då skulle barnen kunna klättra på dess grenar och äta dess frukt.
För det var så att det lilla plommonträdet varje sensommar gav så mycket frukt att mamman häpnade av förundran.
Hon och barnen plockade de saftiga plommonen och det lilla trädet njöt av att kunna sprida sådan glädje.
Detta trots att det fick kämpa med all sin kraft för att orka bära upp tyngden.
I familjen bodde det också en pappa.
En ond sådan som inte vill det lilla plommonträdet väl.
En dag, den 27 maj 2009, tog pappan sin såg och gick fram till det lilla plommonträdet och började såga i dess fina grenar.
Det lilla trädet skrek efter hjälp och mamman försökte komma till dess undsättning.
Men pappan var bestämd.
Trädet skulle beskäras.
Hela den sommaren frös det lilla plommonträdet.
Då pappan hade tagit bort så mycket av dess vackra löv.
Det stackars lilla trädet var så olyckligt att det inte kunde ge varken mamman eller barnen någon frukt.
Och det gjorde det så ont att se besvikelsen i deras ögon.
När sedan vintern kom var det lilla plommonträdet så svag av all sin olycka att det inte orkade hålla värmen i den bistra kölden.
Och när våren kom hade det somnat in för gott.
Mamman svor över pappan och kallade honom idiot.
Men pappan lyssnade inte på det örat och gav snart päronträdet samma behandling.
Två år senare stod två små träd i familjens trädgård.
Ett litet plommonträd och ett litet päronträd.
Och aldrig mer skulle mamman och barnen kunna njuta av dess frukt.
