fredag 30 april 2010
Allergisk!
Det råder ingen tvivel.
I Fru Märkvärdigs hus ska det inte bo några husdjur.
Fiskarna dör, sakta men säkert ut, medans akvariumet gror igen.
Hund har vi ingen och det är nog tur, med tanke på att treåringen är allergisk.
Sen var det kattskrället då...
Igår började ettåringens ögon svullna igen efter intensivt gosande med kattpäls.
Varningslamporna började blinka i varje hörn.
Idag fick vi lura i treåringen en allergitablett (tog hjälp av en chokladgodis). Han kliade sig och klagade på att han mådde dåligt i ögat.
Pollen?
Katt?
Jag får fnatt!
På söndag flyttar katten hem till stylistsystern för att bo där på prov.
I Fru Märkvärdigs hus ska det inte bo några husdjur.
Fiskarna dör, sakta men säkert ut, medans akvariumet gror igen.
Hund har vi ingen och det är nog tur, med tanke på att treåringen är allergisk.
Sen var det kattskrället då...
Igår började ettåringens ögon svullna igen efter intensivt gosande med kattpäls.
Varningslamporna började blinka i varje hörn.
Idag fick vi lura i treåringen en allergitablett (tog hjälp av en chokladgodis). Han kliade sig och klagade på att han mådde dåligt i ögat.
Pollen?
Katt?
Jag får fnatt!
På söndag flyttar katten hem till stylistsystern för att bo där på prov.
torsdag 29 april 2010
Hu!
Och Dalle vill åka iväg och arbeta på en sådan här!Tänk på det Dalle att med ditt flyt skulle du vara en av de där elva oljeriggsarbetarna som fortfarande saknas och det skulle inte jag fixa.
onsdag 28 april 2010
Kläder kvar på dagis
På väg hem från jobbet får jag ett sms av Dalle:
"Hade inte Melker någon jacka på sig, på dagis?"
"Eh! Jo han hade sin fleecejacka."
"Jag kunde då inte hitta någon jacka."
"Men letade du då?"
"Ja!" Äh försök inte! Jag vet att du inte letade...
"Letade du noga?"
"Eh nä jag letade ju inte igenom hela dagis." Se vad var det jag sa!
"Ja det var ju skumt! Väldigt skumt med tanke på att hans mössa försvann igår."
"Men är det någon som går och plockar med sig våra grejer hem eller?" En tjuv?
"Jag får väl åka vägen förbi innan jag kommer hem då."
"Ja! Kan du inte göra det." Ja jag hade ju sluppit det om du hade letat riktigt från första början.
.
.
.
När jag kommer till dagis går jag direkt till torkskåpet och vad hänger där om inte treåringens jacka och även hans byxor. Jag suckar och undrar om Dalle ens försökt titta efter jackan.
"Det började regna när vi var ute och de hann bli blöta innan vi kom in" förklara fröken.
Jag samlar ihop byxor och jacka, tar fingervantarna från hyllan, vindbyxorna från kroken och stövlarna från skohyllan. Det blir en hög med kläder som inte kom med hem.
"Ni har inte sett till hans mössa?" undrar jag.
Fröken hjälper till att leta och vi hittar den på ettåringens krok, på avdelningen bredvid.
"Men är inte detta Melkers skor? " frågar fröken från tamburen.
"Jo men visst är det, det!" utbrister jag och tittar förvirrat mellan treåringens gummistövlar och gympadojor, som jag håller i handen.
"Men vad hade han på sig när han åkte hem då?" undrar jag.
"Han hade kanske stövlarna" tror fröken.
"Nä men de har jag här!" Vad har Dalle grejat med egentligen?
"Ja men då är det kanske någon annan som kommer sakna sina skor" skrattar fröken.
"Åh! Jag tar och ringer Dalle direkt" suckar jag.
.
.
.
"Dalle!! Vilka skor tog du på Melker när ni åkte hem?"
"Allvädersstövlarna!"
"Men Melker har ju både sina stövlar och skor kvar här. Vems skor satte du på Melker?"
"Eeeh... Elias!"
"Elias!" säger jag högt, eftersom Elias mamma står bredvid och letar efter sin sons kläder.
"Men ni kan väl ta med dem imorgon?" tycker Elias mamma.
"Då är de lediga! Men är ni hemma sen?"
"Ja!"
"Då kommer Dalle med dem senare."
De andra mammorna skrattar igenkännande åt min mans bortkommenhet.
.
.
.
Och tänk! Dalle hade rätt, det är folk som plockar med sig andras grejer hem. Inga tjuvar dock, bara totalförvirrade småbarnspappor.
"Hade inte Melker någon jacka på sig, på dagis?"
"Eh! Jo han hade sin fleecejacka."
"Jag kunde då inte hitta någon jacka."
"Men letade du då?"
"Ja!" Äh försök inte! Jag vet att du inte letade...
"Letade du noga?"
"Eh nä jag letade ju inte igenom hela dagis." Se vad var det jag sa!
"Ja det var ju skumt! Väldigt skumt med tanke på att hans mössa försvann igår."
"Men är det någon som går och plockar med sig våra grejer hem eller?" En tjuv?
"Jag får väl åka vägen förbi innan jag kommer hem då."
"Ja! Kan du inte göra det." Ja jag hade ju sluppit det om du hade letat riktigt från första början.
.
.
.
När jag kommer till dagis går jag direkt till torkskåpet och vad hänger där om inte treåringens jacka och även hans byxor. Jag suckar och undrar om Dalle ens försökt titta efter jackan.
"Det började regna när vi var ute och de hann bli blöta innan vi kom in" förklara fröken.
Jag samlar ihop byxor och jacka, tar fingervantarna från hyllan, vindbyxorna från kroken och stövlarna från skohyllan. Det blir en hög med kläder som inte kom med hem.
"Ni har inte sett till hans mössa?" undrar jag.
Fröken hjälper till att leta och vi hittar den på ettåringens krok, på avdelningen bredvid.
"Men är inte detta Melkers skor? " frågar fröken från tamburen.
"Jo men visst är det, det!" utbrister jag och tittar förvirrat mellan treåringens gummistövlar och gympadojor, som jag håller i handen.
"Men vad hade han på sig när han åkte hem då?" undrar jag.
"Han hade kanske stövlarna" tror fröken.
"Nä men de har jag här!" Vad har Dalle grejat med egentligen?
"Ja men då är det kanske någon annan som kommer sakna sina skor" skrattar fröken.
"Åh! Jag tar och ringer Dalle direkt" suckar jag.
.
.
.
"Dalle!! Vilka skor tog du på Melker när ni åkte hem?"
"Allvädersstövlarna!"
"Men Melker har ju både sina stövlar och skor kvar här. Vems skor satte du på Melker?"
"Eeeh... Elias!"
"Elias!" säger jag högt, eftersom Elias mamma står bredvid och letar efter sin sons kläder.
"Men ni kan väl ta med dem imorgon?" tycker Elias mamma.
"Då är de lediga! Men är ni hemma sen?"
"Ja!"
"Då kommer Dalle med dem senare."
De andra mammorna skrattar igenkännande åt min mans bortkommenhet.
.
.
.
Och tänk! Dalle hade rätt, det är folk som plockar med sig andras grejer hem. Inga tjuvar dock, bara totalförvirrade småbarnspappor.
Nu får man inte vara kvar på BB
Ska man behöva bli hemskickad från BB, endast sex timmar efter att barnet är fött?
Vem vill det?
Och ska detta alltså vara bättre för mamman och barnet ur smittsynpunkt?
Aldrig att jag skulle ha viljat åka hem efter så kort tid. Då kan man knappt röra sig, av ömhet i snippevipp.
Tänk om man har haft en mardrömsförlossning, tänk om amningen krånglar, tänk om man är orolig och nervös och alldeles slutkörd.
Tur att jag inte planerar föda barn på Uppsalas akademiska sjukhus.
Vem vill det?
Och ska detta alltså vara bättre för mamman och barnet ur smittsynpunkt?
Aldrig att jag skulle ha viljat åka hem efter så kort tid. Då kan man knappt röra sig, av ömhet i snippevipp.
Tänk om man har haft en mardrömsförlossning, tänk om amningen krånglar, tänk om man är orolig och nervös och alldeles slutkörd.
Tur att jag inte planerar föda barn på Uppsalas akademiska sjukhus.
tisdag 27 april 2010
Vill nu...
Ge ifrån mig ett stämningsfullt naaaaaw!
Tack och åter tack! Skönt att ni ger er tillkänna när det verkligen gäller.
För er skull ska jag blogga om mitt kaos tills den dagen jag inte får använda datorn mer för sköterskorna på hemmet.
Men nog om er och om mig för en kort stund.
Min stylist syster har en bebis i magen och det har jag väntat länge på att få skrika ut till omvärlden.
17 veckor gammal är den och den kommer göra livet underbart förjävligt för min älskade syster.
En liten knodd på en svarvit bild.
Fantastisk är det!
Men jag är inte alls avundsjuk.
Inte ännu...
måndag 26 april 2010
Omröstning
Jag skriver för er och insperationen sinar.
Ska jag skona er från ointressanta inlägg och lägga ner bloggen?
Det är upp till er!
Vill ni visa ert intresse genom att lämna en kommentar...
Se det som en omröstning för eller emot.
För eller emot Fru Märkvärdigs framtid.
Jag kan inte lägga ner en massa tid och energi på en blogg som enbart min mamma läser.
Men tack ändå till er som kikar in här var och varannan dag.
/Fru Märkvärdig
Ska jag skona er från ointressanta inlägg och lägga ner bloggen?
Det är upp till er!
Vill ni visa ert intresse genom att lämna en kommentar...
Se det som en omröstning för eller emot.
För eller emot Fru Märkvärdigs framtid.
Jag kan inte lägga ner en massa tid och energi på en blogg som enbart min mamma läser.
Men tack ändå till er som kikar in här var och varannan dag.
/Fru Märkvärdig
söndag 25 april 2010
Ingen napp!
Så tog vi det stora steget och tvingade treåringen att sluta med nappen.
"Nu har du fått en cykel och då ska du ju inte ha nappen längre."
"JAG VILL INTE HA EN CYKEL, JAG VILL HA NAPPEN..."
"Ja men då får vi lämna tillbaka cykeln i så fall."
"JAG VILL HA NAPPEN!!!"
"Men vi vet att du kan sova utan nappen. Du är jätte duktig!"
Och så får treåringen sova utan nappen.
Fram mot natten vaknar han till och är ledsen.
"Jag vill ha en cykel, jag vill ha en cykel" viskar han ut i mörkret.
Och han klarar sig genom natt ett.
På morgonen hyllar vi hans framgångar.
Och när det är dags för natt två, frågar han inte ens efter den.
Succé!
"Nu har du fått en cykel och då ska du ju inte ha nappen längre."
"JAG VILL INTE HA EN CYKEL, JAG VILL HA NAPPEN..."
"Ja men då får vi lämna tillbaka cykeln i så fall."
"JAG VILL HA NAPPEN!!!"
"Men vi vet att du kan sova utan nappen. Du är jätte duktig!"
Och så får treåringen sova utan nappen.
Fram mot natten vaknar han till och är ledsen.
"Jag vill ha en cykel, jag vill ha en cykel" viskar han ut i mörkret.
Och han klarar sig genom natt ett.
På morgonen hyllar vi hans framgångar.
Och när det är dags för natt två, frågar han inte ens efter den.
Succé!
lördag 24 april 2010
JAG VANN!
Skriker treåringen gång på gång och trampar iväg i ett vansinnigt tempo, som får en stackars mamma att springa efter med andan i halsen."BROMSA MELKER, BROMSA!"
De...
Bygger ihop en cykel!Och det tar tid vill jag lova.
Treåringen hänger över Dalle som skruvar, han nästan rullar sig på marken av otålighet.
Jag och lillasyster Ida står bredvid och fryser.
fredag 23 april 2010
Vad ska man tro om det här då?
"Om du slutar med nappen, så köper vi en cykel till dig" försöker jag.
"Ja vill inte ha en cykel!" muttrar treåringen.
"Nähe! Och vad vill du ha istället då?"
"En tunna!"
"En tunna?"
"Ja med en bil."
"Ja vill inte ha en cykel!" muttrar treåringen.
"Nähe! Och vad vill du ha istället då?"
"En tunna!"
"En tunna?"
"Ja med en bil."
Åka buss
Tänk det har hänt grejer sedan man gick i skolan och fick åka buss flera timmar varje dag.
Nu är det komfort som gäller.
Fotstöd, tonade rutor, ett litet bord till varje säte.
Det är i och för sig bortåt sju - åtta år sedan jag åkte buss sist, så det är kanske inte konstigt att det har hänt just grejer.
Ja det är roligt att uvecklingen går framåt inom kollektivtrafiken.
Nu är det komfort som gäller.
Fotstöd, tonade rutor, ett litet bord till varje säte.
Det är i och för sig bortåt sju - åtta år sedan jag åkte buss sist, så det är kanske inte konstigt att det har hänt just grejer.
Ja det är roligt att uvecklingen går framåt inom kollektivtrafiken.
torsdag 22 april 2010
Totalt meningslöst
Vi har varit på en del meningslösa läkarbesök, med barnen, men dagens tog nog priset.
Treåringen ska lämna blodprov för att vi ska ta reda på om han är allergisk mot hund och katt.
Vi träffar läkaren, han skriver ut tabletter (??) för att Dalle önskar detta (??).
Han talar om att är man allergisk mot hund, så ska man inte ha några pälsdjur hemma (vi har katt).
Han säger tack och hej och skickar ut oss i väntrummet igen, i väntan på att vi ska få komma in i provtagningsrummet.
Treåringen är nervös och misstänksam "Ja ä frisk!" säger han, i hopp om att få åka hem, utan att behöva ta spruta i armen. Ettåringen är trött, hungrig och gnällig. Dalle är stressad, för han ska snart börja jobba.
Vi väntar och vi väntar och väntar och väntar och väntar ännu mer.
Till slut bestämmer jag mig för att ta med mig en hopplös ettåring för att gå till apoteket och hämta ut de där allergitabletterna, som Dalle bestämt tror ska vara lättare att ge treåringen än flytande medicin.
Efter en kort stund dyker Dalle och treåringen upp på apoteket. Det har inte blivit något blodlämnande. För när det äntligen blev dags så tillkännagav sköterskorna att en treåring minsann ska ha emblaplåster på varje armveck, i minst en timme innan provtagningen.
"Och det klämmer de ur sig, när vi redan suttit en timme i väntrummet" gastar Dalle. "De kan inte ha någon som helst jävla framförhållning och komma ut med plåstrena direkt, när vi sitter där ute och väntar. OCH VÄNTAR!! Nu blir vi tvugna att återkomma nästa vecka, för jag måste åka till jobbet."
Jag finner inga ord.
"Har du köpt medicinen eller?" frågar Dalle när han lugnat ner sig.
"Nej! De fanns inga."
Och någonstans där brister det för Dalle. Med treåringen i handen marscherar han ut ur apoteket i riktning mot bilen. Han säger inget, men jag kan riktigt se hur han kastar besvärjelser på både läkare, sköterskor, vårdcentraler och apotek.
Treåringen ska lämna blodprov för att vi ska ta reda på om han är allergisk mot hund och katt.
Vi träffar läkaren, han skriver ut tabletter (??) för att Dalle önskar detta (??).
Han talar om att är man allergisk mot hund, så ska man inte ha några pälsdjur hemma (vi har katt).
Han säger tack och hej och skickar ut oss i väntrummet igen, i väntan på att vi ska få komma in i provtagningsrummet.
Treåringen är nervös och misstänksam "Ja ä frisk!" säger han, i hopp om att få åka hem, utan att behöva ta spruta i armen. Ettåringen är trött, hungrig och gnällig. Dalle är stressad, för han ska snart börja jobba.
Vi väntar och vi väntar och väntar och väntar och väntar ännu mer.
Till slut bestämmer jag mig för att ta med mig en hopplös ettåring för att gå till apoteket och hämta ut de där allergitabletterna, som Dalle bestämt tror ska vara lättare att ge treåringen än flytande medicin.
Efter en kort stund dyker Dalle och treåringen upp på apoteket. Det har inte blivit något blodlämnande. För när det äntligen blev dags så tillkännagav sköterskorna att en treåring minsann ska ha emblaplåster på varje armveck, i minst en timme innan provtagningen.
"Och det klämmer de ur sig, när vi redan suttit en timme i väntrummet" gastar Dalle. "De kan inte ha någon som helst jävla framförhållning och komma ut med plåstrena direkt, när vi sitter där ute och väntar. OCH VÄNTAR!! Nu blir vi tvugna att återkomma nästa vecka, för jag måste åka till jobbet."
Jag finner inga ord.
"Har du köpt medicinen eller?" frågar Dalle när han lugnat ner sig.
"Nej! De fanns inga."
Och någonstans där brister det för Dalle. Med treåringen i handen marscherar han ut ur apoteket i riktning mot bilen. Han säger inget, men jag kan riktigt se hur han kastar besvärjelser på både läkare, sköterskor, vårdcentraler och apotek.
onsdag 21 april 2010
Men WTF!!!
Det haglar värre än... ja jag vet inte vad.Och vitt blir det också.
Förbannade aprilväder!
Stolta föräldrar
Blev jag och Dalle när vi slog upp tidningen och såg treåringen i bild:
Framför sin tavla "Röd färg".
Tidningen hade besökt barnens dagis, i samband med att de hade vernissage.
Treåringen hade fått gå runt och visa upp alla tavlorna.
Medans de andra barnen fantasifullt namngett sina konstverk, hade treåringen valt att hålla sig till verkligheten.
"Röd färg" hade han döpt den.
Ingen jäkla tyrannosaurus rex, ingen solnedgång och ingen racerbil.
Enbart röd färg.
Det är vår grabb det!
tisdag 20 april 2010
Vulkanutbrott
Det är inte roligt alls, det här med vulkanutbrott, askmoln och inställda flygturer.
Men något som jag ändå finner lustigt med det hela är namnet på vulkanen: Eiyafjallajökull.
Eiya... fjalla... jökull!
Ja se dessa isländare.
Men något som jag ändå finner lustigt med det hela är namnet på vulkanen: Eiyafjallajökull.
Eiya... fjalla... jökull!
Ja se dessa isländare.
måndag 19 april 2010
En ettåring och två tänder
Tänka sig att jag sov bredvid en död val i natt också.
Men när klockan var tre fick jag nog, tog mitt täcke och gick ner för att sova på soffan.
Två och en halvtimme senare irrade jag upp, gjorde välling, smög upp för trappan igen, lokaliserade en gråtandes ettåring uder täcket, bredvid sin pappa. Lämnade rummet igen, svärandes, ner för trappan och kollaps i soffan.
Vill somna om, vill somna om, v i l l s o m n a o m!
Somnar om, minuterna innan klockan ringer. Lönlöst!
Två och en halv timmes sömn är inte optimalt.
Anledning och orsak: En snabb kik in i ettåringens mun och man har full förståelse. Tandköttet är så svullet, redo att spricka upp två risgrynständer vilken sekund som helst.
Inget förstör en nattrutin som ett par tänder.
Alvedonsuppen redo för natten Dalle!
Själv bäddar jag ner mig i soffan.
Men när klockan var tre fick jag nog, tog mitt täcke och gick ner för att sova på soffan.
Två och en halvtimme senare irrade jag upp, gjorde välling, smög upp för trappan igen, lokaliserade en gråtandes ettåring uder täcket, bredvid sin pappa. Lämnade rummet igen, svärandes, ner för trappan och kollaps i soffan.
Vill somna om, vill somna om, v i l l s o m n a o m!
Somnar om, minuterna innan klockan ringer. Lönlöst!
Två och en halv timmes sömn är inte optimalt.
Anledning och orsak: En snabb kik in i ettåringens mun och man har full förståelse. Tandköttet är så svullet, redo att spricka upp två risgrynständer vilken sekund som helst.
Inget förstör en nattrutin som ett par tänder.
Alvedonsuppen redo för natten Dalle!
Själv bäddar jag ner mig i soffan.
Friden och flugan
Det spelar ingen roll hur mycket man älskar sina barn, eller hur mycket man uppskattar deras närvaro, eller hur fantastisk tiden tillsammans med dem än är. Bästa stunden på dagen, för en småbarnsförälder, är alltid minuterna efter att barnen har somnat och du kan sjunka ner i soffan och andas ut. Den inre friden och den yttre friden samspelar och varenda muskel i kroppen slappnar av. Det är som meditation, att zappa mellan tv-kanalerna, utan att få höra: "Men jag vill se på Musses klubbhus, men jag vill spela på den lilla, lilla datorn, men jag vill, JAG VILL!" Utan att behöva släpa, bära, akta och vakta, aja och baja, nej, nej och fytillhelvete!
Lugn och ro!
Och då börjar en helvetisk, grotesk mardrömsfluga surra sig fördärvad i något fönster i närheten och den förbaskade friden är förstörd.
Lugn och ro!
Och då börjar en helvetisk, grotesk mardrömsfluga surra sig fördärvad i något fönster i närheten och den förbaskade friden är förstörd.
söndag 18 april 2010
Skallning och kärlek!
Ettåringen kör skallahuvudetispjälornamaraton, mitt i natten.
Jag lägger min hand mellan för att dämpa ljudet som uppstår i den nattsvarta tystnaden.
Skalla, skalla, skalla, skalla, skalla.
Åååh men det var då väl själva...
Flyttar ner honom en halvmeter och känner att hans blöja läckt.
Helvete!
Irrar ner för trappan, för att hämta en ny.
Måste ha en ny pyjamas också. De finns inne i treåringens rum. Smyger mig in dit också. Han sover dock som en klubbad säl.
Byter blöja, byter pyjamas. Lakanet har klarat sig, tack och lov för det.
Dalle ligger bredvid mig som en död val. Andas han eller?
Ettåringen har nu vaknat till på riktigt och är ledsen.
"Hör du detta eller? "måste jag bara fråga Dalle.
Inte ett ljud!
"Dalle???"
Fortfarande tystnad.
Ettåringen gråter högre och högre och jag hyschar och vyschar.
"DALLE!!" väser jag och boxar till honom på axeln. "Dalle, du får gå ner och göra välling."
Nu rör sig valen! Likt en zombie reser han sig upp och försvinner ut och ner för trappan.
Jag suckar djupt och undrar vad jag har gjort för att förjäna detta?
Som plåster på såren går Dalle upp med barnen, arla söndagmorgon.
När jag kommer ner är halva huset städat.
Det är kärlek det!
Jag lägger min hand mellan för att dämpa ljudet som uppstår i den nattsvarta tystnaden.
Skalla, skalla, skalla, skalla, skalla.
Åååh men det var då väl själva...
Flyttar ner honom en halvmeter och känner att hans blöja läckt.
Helvete!
Irrar ner för trappan, för att hämta en ny.
Måste ha en ny pyjamas också. De finns inne i treåringens rum. Smyger mig in dit också. Han sover dock som en klubbad säl.
Byter blöja, byter pyjamas. Lakanet har klarat sig, tack och lov för det.
Dalle ligger bredvid mig som en död val. Andas han eller?
Ettåringen har nu vaknat till på riktigt och är ledsen.
"Hör du detta eller? "måste jag bara fråga Dalle.
Inte ett ljud!
"Dalle???"
Fortfarande tystnad.
Ettåringen gråter högre och högre och jag hyschar och vyschar.
"DALLE!!" väser jag och boxar till honom på axeln. "Dalle, du får gå ner och göra välling."
Nu rör sig valen! Likt en zombie reser han sig upp och försvinner ut och ner för trappan.
Jag suckar djupt och undrar vad jag har gjort för att förjäna detta?
Som plåster på såren går Dalle upp med barnen, arla söndagmorgon.
När jag kommer ner är halva huset städat.
Det är kärlek det!
lördag 17 april 2010
Stackars treåringen
Han har inte haft det så lätt de senaste två dagarna.Igår grät han sig till sömns, hade ont överallt och spydde av all hysteri.
Idag fick han en allergisk reaktion.
Ögat svullnade igen och han grät stora krokodiltårar pågrund av detta, såklart.
Stylistsystern hade allergimedicin hemma hos sig och Dalle får snabbt åka dit och hämta (vi befinner oss på kalas hos barnens mormor).
Snart slutar treåringens öga klia. Men en begynnande blåtira tar form.
Stackarn! Vad utlöser denna reaktion?
Hund?
Kan det vara möjligt? Min mamma har ingen hund kvar.
"Han lekte med Elvisnallen! Den hade ju Clarizza och lekte med."
Men kan han vara så allergisk att han reagerar på något som en hund lekt med för flera månader sedan?
Det blir till att ringa doktorn för ett allergipricktest till veckan. För så här kan vi inte ha det.
Grattis mamma!
Min mamma har fyllt år!
Men inte mer än 27!
Aldrig mer än 27.
Grattis från oss (i efterskott).
torsdag 15 april 2010
Väckt tidigt
Det är tidig morgon.
Så tidig att man inte riktigt vet om det faktiskt är morgon, eller om det kanske fortfarande är natt.
Treåringen kryper upp i sängen och lägger sig intill mig.
"Mamma jag ÄLSKAR dig!" säger han och lägger sina små armar om min hals, borrar i sitt ansikte i min halsgrop och ger ifrån sig ett avslappnat och lyckligt "mmmm!"
"Åh! Jag ÄLSKAR dig också" säger jag och ler lyckligt. För, för en gång skull så gör det absout ingenting att bli väckt så tidigt.
Så tidig att man inte riktigt vet om det faktiskt är morgon, eller om det kanske fortfarande är natt.
Treåringen kryper upp i sängen och lägger sig intill mig.
"Mamma jag ÄLSKAR dig!" säger han och lägger sina små armar om min hals, borrar i sitt ansikte i min halsgrop och ger ifrån sig ett avslappnat och lyckligt "mmmm!"
"Åh! Jag ÄLSKAR dig också" säger jag och ler lyckligt. För, för en gång skull så gör det absout ingenting att bli väckt så tidigt.
Städningen
"Ska vi städa eller ska vi skita i't?" frågar Dalle, när jag kommer ner från övervåningen, efter att ha nattat treåringen.
"Ja jag tänker då fan inte städa"säger jag och slänger mig i soffan med datorn i knät.
Och när vi ändå pratar städning!!
Varför städade inte Dalle i helgen??? Som det skulle göras?
Jo för att jag inte var hemma!
Och vad säger man om det?
Ja, man säger "Ja det kommer bli jag som tar initativ till städningen i helgen!"
Vad jag vill ha sagt med det här:
Jag hatar också att städa och jag hatar att vara den som ska ta tag i det, snäppet lite mer.
"Ja jag tänker då fan inte städa"säger jag och slänger mig i soffan med datorn i knät.
Och när vi ändå pratar städning!!
Varför städade inte Dalle i helgen??? Som det skulle göras?
Jo för att jag inte var hemma!
Och vad säger man om det?
Ja, man säger "Ja det kommer bli jag som tar initativ till städningen i helgen!"
Vad jag vill ha sagt med det här:
Jag hatar också att städa och jag hatar att vara den som ska ta tag i det, snäppet lite mer.
onsdag 14 april 2010
Hell hour
Idag vaknar ettåringen innan klockan ringer. Det är inget bra omen!
Jag placerar honom i soffan, där han ligger och myser, medans jag gör mig iordning. Snart kommer även treåringen ner.
När det är dags att åka till dagis är ettåringen redan trött och gnällig. Absolut inget bra omen.
Men det går ändå bra på dagis. Treåringen är som vanligt helnöjd över att få träffa sina kompisar, i några timmar och ettåringen äter, busar, leker och sover. Han orkar till och med leka när han kommer hem igen.
Han är munter tills hell hour infinner sig och det är middagsdags och maten inte blir färdig tillräckligt fort och trött och hungrig som vi alla är, brakar naturligtvis helvetet lös.
Treåringen sitter och skriksjunger i soffan och ettåringe hänger, gnällandes, i mina byxor.
"MÅSTEDUSITTAOCHPRATAITELEFONNUNÄRJAGLAGARMAT????"
"MENNUFÅRDUVÄLFANGEDIG!"
Men det gör vi ju såklart inte! Suras ska det göras i det oändliga.
I det oändliga!
Jag placerar honom i soffan, där han ligger och myser, medans jag gör mig iordning. Snart kommer även treåringen ner.
När det är dags att åka till dagis är ettåringen redan trött och gnällig. Absolut inget bra omen.
Men det går ändå bra på dagis. Treåringen är som vanligt helnöjd över att få träffa sina kompisar, i några timmar och ettåringen äter, busar, leker och sover. Han orkar till och med leka när han kommer hem igen.
Han är munter tills hell hour infinner sig och det är middagsdags och maten inte blir färdig tillräckligt fort och trött och hungrig som vi alla är, brakar naturligtvis helvetet lös.
Treåringen sitter och skriksjunger i soffan och ettåringe hänger, gnällandes, i mina byxor.
"MÅSTEDUSITTAOCHPRATAITELEFONNUNÄRJAGLAGARMAT????"
"MENNUFÅRDUVÄLFANGEDIG!"
Men det gör vi ju såklart inte! Suras ska det göras i det oändliga.
I det oändliga!
tisdag 13 april 2010
Varför?
Barnen gör sin första åttatimmarsdag på dagis, någonsinn och det går jätte bra.
De är trötta när de hämtas, men blir överlyckliga när de får vara ute ända fram till enkvartefterBolibompastarten.
Vid kvällsbajsningen sitter jag bredvid treåringen och läser en saga. Jag frågar honom om han mår bra i sin näsa, eftersom han är så förbaskat tät i den (något som han i och för sig alltid är eftersom han förmodligen är allergisk mot det mesta)? Och han svarar "Nej!" "Vill du ha nässpray?" undrar jag då. Men nej! Det vill han inte.
En kvart efter läggning vaknar treåringen igen och gråter.
Varför? Det här sker aldrig, aldrig någonsin (bortsett från undantag som idag). Men varför vaknar han? Håller han på att bli sjuk? Jag kan inte vab:a, jag kan inte bli sjuk. Jag har ju precis börjat jobba.
De är trötta när de hämtas, men blir överlyckliga när de får vara ute ända fram till enkvartefterBolibompastarten.
Vid kvällsbajsningen sitter jag bredvid treåringen och läser en saga. Jag frågar honom om han mår bra i sin näsa, eftersom han är så förbaskat tät i den (något som han i och för sig alltid är eftersom han förmodligen är allergisk mot det mesta)? Och han svarar "Nej!" "Vill du ha nässpray?" undrar jag då. Men nej! Det vill han inte.
En kvart efter läggning vaknar treåringen igen och gråter.
Varför? Det här sker aldrig, aldrig någonsin (bortsett från undantag som idag). Men varför vaknar han? Håller han på att bli sjuk? Jag kan inte vab:a, jag kan inte bli sjuk. Jag har ju precis börjat jobba.
Premiär
Det gick inte att vänta längre. Vi var helt enkelt tvugna att premiärgrilla idag, till barnens stora förtjusning.
Jag menar finns det något bättre än en varm och farlig och därför förbannat intressant grill?
Jag menar finns det något bättre än en varm och farlig och därför förbannat intressant grill?
När...
Andra människor tar av sig vinterjackan och värmer sig i solen. Kastar Dalle av sig allt på överkroppen och leker sommar.
måndag 12 april 2010
Lekpark
När solen tittar fram och värmer så där skönt, finns det inget bättre än att leta upp en sån där utomordentligt fin lekplats, som barnen kan härja fritt på.
Picknick är ett måste!
Finfint sällskap är viktigt också!
Välkommen våren
Du är otroligt efterlängtad ska du veta.Jag ska erkänna att jag för några månader sedan, aldrig trodde att du skulle komma. Jag ställde in mig på att den nya istiden var här.
Men nu har du kommit och idag raderade Dalle bort de sista spåren av det massiva snötäcke som legat på marken.
Inom kort hälsar vi dig välkommen på riktigt!
En sjuhelsikes valborgsbrasa ska vi. Då tänder vi på alla grenar som ramlat ner under den långa vintern.
Skåla i champange kanske vi skulle göra också?
söndag 11 april 2010
Twilight
Jag har inte tid, jag har inget liv!
Jag plöjer mig igenom Twilight böckerna.
Detta läsande är så intensivt att jag snart inte kan skilja på fantasi och verklighet. Är Dalle en vampyr? Smyger det omkring varulvar i skogen?
Lillasyster Ida hatar mig litegranna just nu. Enligt henne kan man INTE tycka om Twilight. Men jag skyller allt på stylistsystern. Det är hon som introducerat mig. Fasa om jag blir lika besatt som henne.
Skiter i disken!
Jag måste läsa några kapitel.
fredag 9 april 2010
Småbarnshångel
Den här lilla söta kickan fick båda mina små gossar att smälta som smör i solen idag.
Innan vi visste ordet av hade både ettåringen och treåringen pussat henne på munnen.
Ettåringen var dock tvungen att ta det ett steg längre genom att mata henne med toapapper och sedan stoppa in halva sin hand i hennes mun.En riktig gullunge minsann!!!
Mera PRADA
Dalle själv vill inte vara med på bild.
Men här är en på hans PRADA:
Så hur blir domen?
Manliga eller kvinnliga?
Tre vilda flickor
Undertiden som jag sitter i det där väntrummet och försöker koncentrera mig på min äldste son, som börjat leka vid sidan av de tre vilda flickorna, så fastnar min blick på en utav flickorna. Hon härjar och springer ner för rutschkanan och håller vid ett tillfälle på att rusa rätt in i mig. Hon har en kort jeanskjol på sig och lilablommiga strumpbyxor under den.
Hon lär sig av sitt misstag och sätter sig ner nästa gång hon ska åka kanan. Då ser jag att hon har två stora hål i strumpbyxorna. Ett på var sida av insidan av låren. Så stora att de omöjligt kan ha gått sönder lite hastig och lustigt precis nyligen.
Men va fan! Tänker jag. Inte kan väl hennes mamma låta henne gå omkring i så trasiga kläder heller? Varför gör hennes mamma så? Tänk om de stöter på någon äcklig gubbe (ja eller tant).
Jag fortsätter att iaktta systrarna i smyg. De ser faktiskt väldigt ovårdade ut allihop. Deras långa lockiga hår är oborstat. Over all är deras uppsyn sliten och jag börjar plötsligt tycka synd om dem. Jag hoppas så innerligt att de har det bra där hemma.
Hon lär sig av sitt misstag och sätter sig ner nästa gång hon ska åka kanan. Då ser jag att hon har två stora hål i strumpbyxorna. Ett på var sida av insidan av låren. Så stora att de omöjligt kan ha gått sönder lite hastig och lustigt precis nyligen.
Men va fan! Tänker jag. Inte kan väl hennes mamma låta henne gå omkring i så trasiga kläder heller? Varför gör hennes mamma så? Tänk om de stöter på någon äcklig gubbe (ja eller tant).
Jag fortsätter att iaktta systrarna i smyg. De ser faktiskt väldigt ovårdade ut allihop. Deras långa lockiga hår är oborstat. Over all är deras uppsyn sliten och jag börjar plötsligt tycka synd om dem. Jag hoppas så innerligt att de har det bra där hemma.
Återbesök!
Idag var det dags för ettåringens återbesök hos farbror doktorn. För att utesluta den där allergin som BVC misstänkte (minns ni?).
Vi anmäler oss och slår oss ner i väntrummet. Treåringen tar genast plats bland leksakerna. Jag hinner inte ens ta av mig jackan förrän sköterskan kommer och ropar upp oss.
Jag blir stressad och frågar Dalle om han eller jag ska gå med?
"Ja jag kan gå med" säger Dalle och plockar upp ettåringen och går iväg med honom fortare än jag hinner blinka.
Kvar sitter jag, förstummad. "Men jag ville ju gå!" Ja ja! Jag försöker koncentrera mig på treåringens lek, försöker läsa en bok om en pojke och en dalahäst, tittar på ett tvillingpar som sitter snällt i sin tvillingvagn (exakt en sådan vi hade tidigare), försöker slappna av trots att tre flickor invaderat väntrummet och leker vildare än vildast.
Jag hör hur ett barn gråter långt borta någonstans. Är det mitt barn? Jag vet att han kommer bli hysterisk när de ska väga och mäta honom. Är det mitt barn som "lider"? Jag måste få veta.
TYST FÖR HELVETE UNGAR!!! JAG HÖR JU INTE! JAG KAN JU INTE URSKILJA ERT SKRIK FRÅN DEN DÄR GRÅTEN. JAG VET INTE OM DET ÄR MITT BARN SOM GRÅTER! ÄR DET MITT BARN SOM GRÅTER? ÄR DET, DET?? VAR ÄR MITT BARN? GE MIG MITT BARN! JAG MÅSTE FÅ TRÖSTA FÖR FAN!
Jag blir inte hysterisk! Och skriken och gråter lugnar sig och snart hör jag min yngste son prata och leka lite längre bort i korridoren.
"Kom fort Melker! Vi ska gå till pappa" säger jag och tack och lov följer treåringen med utan minsta protest.
Där borta sitter de och väntar på att få komma in till doktorn. Jag slappnar av och får sedan följa med in och höra "frikänningen".
Ettåringen är utan minsta tvivel INTE allergisk (det visste vi ju). Han har gått upp ett kilo sedan januari och låg på medel i längd. Han är inte underviktig längre, även om han fortfarande ligger under medel på viktkurvan.
Hipp hej och hurra!
Vi firar med att låta honom skrika under hela bilfärden hem (den varar i en timme).
Vi anmäler oss och slår oss ner i väntrummet. Treåringen tar genast plats bland leksakerna. Jag hinner inte ens ta av mig jackan förrän sköterskan kommer och ropar upp oss.
Jag blir stressad och frågar Dalle om han eller jag ska gå med?
"Ja jag kan gå med" säger Dalle och plockar upp ettåringen och går iväg med honom fortare än jag hinner blinka.
Kvar sitter jag, förstummad. "Men jag ville ju gå!" Ja ja! Jag försöker koncentrera mig på treåringens lek, försöker läsa en bok om en pojke och en dalahäst, tittar på ett tvillingpar som sitter snällt i sin tvillingvagn (exakt en sådan vi hade tidigare), försöker slappna av trots att tre flickor invaderat väntrummet och leker vildare än vildast.
Jag hör hur ett barn gråter långt borta någonstans. Är det mitt barn? Jag vet att han kommer bli hysterisk när de ska väga och mäta honom. Är det mitt barn som "lider"? Jag måste få veta.
TYST FÖR HELVETE UNGAR!!! JAG HÖR JU INTE! JAG KAN JU INTE URSKILJA ERT SKRIK FRÅN DEN DÄR GRÅTEN. JAG VET INTE OM DET ÄR MITT BARN SOM GRÅTER! ÄR DET MITT BARN SOM GRÅTER? ÄR DET, DET?? VAR ÄR MITT BARN? GE MIG MITT BARN! JAG MÅSTE FÅ TRÖSTA FÖR FAN!
Jag blir inte hysterisk! Och skriken och gråter lugnar sig och snart hör jag min yngste son prata och leka lite längre bort i korridoren.
"Kom fort Melker! Vi ska gå till pappa" säger jag och tack och lov följer treåringen med utan minsta protest.
Där borta sitter de och väntar på att få komma in till doktorn. Jag slappnar av och får sedan följa med in och höra "frikänningen".
Ettåringen är utan minsta tvivel INTE allergisk (det visste vi ju). Han har gått upp ett kilo sedan januari och låg på medel i längd. Han är inte underviktig längre, även om han fortfarande ligger under medel på viktkurvan.
Hipp hej och hurra!
Vi firar med att låta honom skrika under hela bilfärden hem (den varar i en timme).
torsdag 8 april 2010
Prada
Dalle ska köpa nya glasögon.
Han har tagit med sig några par hem, från optikern, att prova.
Han fastnar för ett par svarta bågar från PRADA.
Men han blir nervös!
"Prada! Är inte det ett märke för kvinnor?"
"Sluta fåna dig! Det är ju bågar för män du håller i."
Men han blir ändå tvungen att fråga Anders:
"Du! Är Prada för tjejigt?"
Anders har ingen som helst aning, så jag letar därför upp Pradas egna hemsida åt Dalle.
Och tänk de gör faktiskt, bland annat, kläder åt både kvinnor och, hör och häpna, M Ä N!
Han har tagit med sig några par hem, från optikern, att prova.
Han fastnar för ett par svarta bågar från PRADA.
Men han blir nervös!
"Prada! Är inte det ett märke för kvinnor?"
"Sluta fåna dig! Det är ju bågar för män du håller i."
Men han blir ändå tvungen att fråga Anders:
"Du! Är Prada för tjejigt?"
Anders har ingen som helst aning, så jag letar därför upp Pradas egna hemsida åt Dalle.
Och tänk de gör faktiskt, bland annat, kläder åt både kvinnor och, hör och häpna, M Ä N!
Router
Dalle har skaffat oss en mobil router.
Den placerar han snyggt i fönstret, bakom soffan i vardagsrummet.
Just den placeringen vilken inredare som helst hade valt.Och så praktisk den står för småbarnshänderna.
onsdag 7 april 2010
Till Dalle
Dalle är som en liten fjortonårig tjej.
Han är besatt!
Han lyssnar på klippet om och om igen.
Han är frälst!
"Dom är ju så jävla häftiga!!!"
Han visar klippet för alla han känner.
Han skrattar och hoppar nästan upp och ner.
Vad är det som gör Dalle så lycklig?
Jo Dapony Bros, från Talang 2010.
Detta är till dig älskling!
Han är besatt!
Han lyssnar på klippet om och om igen.
Han är frälst!
"Dom är ju så jävla häftiga!!!"
Han visar klippet för alla han känner.
Han skrattar och hoppar nästan upp och ner.
Vad är det som gör Dalle så lycklig?
Jo Dapony Bros, från Talang 2010.
Detta är till dig älskling!
Anna Ankas
Nya assistent ska bland annat promota "varumärket" Anna Anka.
Men vad får man om man köper Anna Anka då?
Vad säljer hon?
Men vad får man om man köper Anna Anka då?
Vad säljer hon?
tisdag 6 april 2010
I vår trädgård
Kommer det aldrig finnas någon enormus gigantusstudsmatta.
Men hemma hos Farmor!
Till barnens enorm lycka.
Det kan bara vara
Min man som lyckas massakera en fläderbuske så brutalt att den ser ut så här efteråt:
"Fan Dalle du måste hejda dig!"
"Ja men det var ju en gren som gått av på grund av snön."
"EN gren ja! Men du har ju sågat av varenda en ju."
Irritationsmoment? Ja!
Ni minns väl plommonträdet som Dalle beskar förra våren:
Det var inte många grenar som överlevde den massakern heller.
måndag 5 april 2010
Hej hängbuk!!!
Vi sitter, tillsammans med Sebastian och Johanna och tittar på Wipeout.
När den HÄR gubben dyker upp i bild (kolla länk och tryck på play), börjar Sebastian skratta åt hans stora mage, som hänger dubbelvikt över byxkanten.
"Vet du vad!" säger jag. "Så har min mage sett ut efter båda mina förlossningar."
Sebastian flinar och tror mig säkert inte.
Men se på den här bilden så tvivlar du nog inte längre?
.JPG)
Minns ni detta? Det är bara dagar kvar tills ettåringen föddes.Jag var sprängfärdig, både i mage, fötter och händer.
Efter förlossningen var det bara fläsket kvar.
En massa löst skinn att vika ner i byxorna.
Men jag ljög nog när jag påstod att min mage påminnt om gula gubbens.
Den påminner nog fortfarande lite som den.
Och jag menar, två barn, på två år.
Hej hängbuk!
En kommentar:
Anonym sa...
"ha ha ha du e underbar!!!!!"
Svar:
"Tack! Och du är underbar som tycker så!"
"ha ha ha du e underbar!!!!!"
Svar:
"Tack! Och du är underbar som tycker så!"
söndag 4 april 2010
Stresskita
Jag städar först i trädgården och fortsätter sedan inomhus.
Dalle har migrän och får ligga på soffan.
Ettåringen och treåringen slåss om leksakerna inne i lekrummet.
För att städningen ska bli roligare har jag på musik.
Musik som treåringen går och sänker.
"Det är för högt."
"Hur kan det vara för högt?" undrar jag och tycker att musik som kan överröstas med prat i vanlig samtalston, inte alls är för högt.
"Du är en gammal gubbe!" muttrar jag och går och höjer igen.
Jag fortsätter svabba och tar sedan en paus för att besöka toaletten. Därinne får jag stresskita eftersom ungarna håller på att ta död på varann.
Dalle ligger i soffan, med solglasögonen på och pillar med nån jäkla Iphone applikation.
"Fan!! Jag kunde väl åtminstonen få gå på toa utan att behöva stressa ihjäl mig eller?"
"Men de tjafsar ju bara."
"Ja och jag får stressa dit!"
"Ja men du hör ju! Nu är de ju tysta."
"Jag ska tysta ner dig om du inte blir frisk snart."
Dalle har migrän och får ligga på soffan.
Ettåringen och treåringen slåss om leksakerna inne i lekrummet.
För att städningen ska bli roligare har jag på musik.
Musik som treåringen går och sänker.
"Det är för högt."
"Hur kan det vara för högt?" undrar jag och tycker att musik som kan överröstas med prat i vanlig samtalston, inte alls är för högt.
"Du är en gammal gubbe!" muttrar jag och går och höjer igen.
Jag fortsätter svabba och tar sedan en paus för att besöka toaletten. Därinne får jag stresskita eftersom ungarna håller på att ta död på varann.
Dalle ligger i soffan, med solglasögonen på och pillar med nån jäkla Iphone applikation.
"Fan!! Jag kunde väl åtminstonen få gå på toa utan att behöva stressa ihjäl mig eller?"
"Men de tjafsar ju bara."
"Ja och jag får stressa dit!"
"Ja men du hör ju! Nu är de ju tysta."
"Jag ska tysta ner dig om du inte blir frisk snart."
lördag 3 april 2010
Påskgodis
Treåringen har hittat ett påskägg, som påskharen lämnat i smyg, i köket.
Han mumsar och äter, medans han ser på barnprogrammen på tv:n.
När han ätit upp hälften av godiset försöker jag ta påskägget ifrån honom.
"Jag kanske ska ta den här nu! Du behöver ju inte äta upp allt på en gång?"
"Men det är ju lördag!" protesterar treåringen.
"Ja! Men jag vill inte att du ska få ont i magen."
"Jag får INTE ont i magen!" kontrar treåringen blixtsnabbt.
"Nä nä! Du får väl äta då" säger jag, lämnar tillbaka ägget och tänker som alla andra mammor idag att det är ju trots allt påsk. Vi får borsta utav bara helvete sen.
Han mumsar och äter, medans han ser på barnprogrammen på tv:n.
När han ätit upp hälften av godiset försöker jag ta påskägget ifrån honom.
"Jag kanske ska ta den här nu! Du behöver ju inte äta upp allt på en gång?"
"Men det är ju lördag!" protesterar treåringen.
"Ja! Men jag vill inte att du ska få ont i magen."
"Jag får INTE ont i magen!" kontrar treåringen blixtsnabbt.
"Nä nä! Du får väl äta då" säger jag, lämnar tillbaka ägget och tänker som alla andra mammor idag att det är ju trots allt påsk. Vi får borsta utav bara helvete sen.
Freddy Amigo
Såg ni undersköterskan, från Västerås igår. Han som sjöng opera på Talang 2010.
Jag och treåringen satt uppe och tittade och när han hade sjungt färdigt rann mina tårar. Inte för det att han sjöng obeskrivligt vackert utan för att han själv blev så förbaskat lycklig efteråt.
Susan Boyle släng dig i väggen omedelbart!
Jag och treåringen satt uppe och tittade och när han hade sjungt färdigt rann mina tårar. Inte för det att han sjöng obeskrivligt vackert utan för att han själv blev så förbaskat lycklig efteråt.
Susan Boyle släng dig i väggen omedelbart!
torsdag 1 april 2010
Anstränger sig
Hon anstränger sig och ser till att klä sig fint, sminka sig naturligt, men ändå med det lilla extra.
Hon anstränger sig och är trevlig och glad, lagom pratsam och charmig.
Hon framstår säkert som fnittrig och flummig.
Hon svettas lite om händerna av all den där ansträngningen.
Och när hon sedan går på toaletten och ler lyckligt mot sin spegelbild upptäcker hon att hon har mat mellan tänderna.
Hon anstränger sig och är trevlig och glad, lagom pratsam och charmig.
Hon framstår säkert som fnittrig och flummig.
Hon svettas lite om händerna av all den där ansträngningen.
Och när hon sedan går på toaletten och ler lyckligt mot sin spegelbild upptäcker hon att hon har mat mellan tänderna.
Varenda jäkla dag
Är det samma sak!
Alla böcker ska ut ur bokhyllan och ner på golvet.
Det är bara ett måste.
Och alla dessa Sagan om Isfolketböckerna, som jag snart eldar upp för att få lite värme inomhus. Dessa pocketböcker är roligast att riva ner. Inte bara för att de är mammas, de är ju så ofantligt många också. Man kan ju riva och riva i en halv oändlighet.
Och det bästa med allt är att bokhyllan står precis intill en dörröppning och böckerna hamnar mitt i passagen mellan vardagsrum, hall och kök. Vilket alltså betyder att vi måste kliva över berget med böcker varje jäkla dag. Barnen springer sicksack, kanar likt på en surfingbräda, halkar, ramlar baklänges och slår i bakhuvudet varenda jäkla dag.
Dalles kommentar: "Elda upp skiten!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)