TILL ERIKA:

Jag förstår varför ett sådant här beteende uppstår (RMD). Precis som du skriver så blir det ju ett sätt att hantera pågående ångest.

Det är nog egentligen varken normalt eller onormalt. Alla har vi väl våra egna egenheter för att bearbeta just ångest eller annat obehag, eller för att bara komma till ro och slappna av.

Dalle säger till exempel att han gärna vill röra på fötterna för att komma till ro på natten. Jag kan bara somna om jag ligger på magen, vilket har varit jävligt svårt att inte kunna göra när jag har varit gravid. Men båda gångerna som jag har varit gravid så har jag lyckats bryta vanan... För att sedan snabbt återuppta den när barnen kommit ut och magen slutat ömma.

I alla fall, det är väl kanske inte riktigt samma sak, men... Vanor!

HUR bryter man en invand vana?

Vad är det som avgör om en vana är okej eller inte?

Borde jag och Dalle låta vår son hålla på med det här beteendet. Han vill ju uppenbarligen det själv? Han har flera gånger sagt att han inte vill sluta.

Och det här med att bryta hans vana leder faktiskt bara till att allt blir skit. Han börjar gunga dygnet runt istället (?).

Jag ställer inte frågan till dig Erika. Jag ställer den rakt ut. Ut till alla, till mig själv, till någon.

Många svårigheter har vi ställts inför när det kommer till den här snart treåriga gossen. Många svårigheter som vi tagit oss igenom hela och eeh rena?!

Hade jag vetat att de som vet bäst hade vetat rätt om det här. Att de visste att just det här beteendet var bäst att bryta och att det går att göra det, så hade jag känt mig peppade inför det (som nu upplevs som omöjligt) uppdrag vi står inför.

Att få honom att sluta dunka huvudet i sängen.

ANGÅENDE CORSET PIERCING...

"Coconut" har hittat till ett gammalt inlägg som jag skrivit om corset piercing. Ni hittar det HÄR.

Hon skriver att hon själv vill göra det efter sin graviditet eftersom "det är snyggt".

Jag kan hålla med om att det är ganska snyggt.

Men jag kan ändå inte komma ifrån att det känns så förbaskat opraktiskt.

Jag undrar fortfarande hur det blir när man har kläder på sig?

Okej att man inte har banden i när man går omkring i polotröja (eeh?). Men ringarna, de många ringarna. Ser det inte konstigt ut. Blir det inte skavigt?

Det är inte min grej, inte heller det här med att hänga upp sig i krokar...

Och jag gillar också piercingar, ändå.

MONSTERSPINDELN!

Jag ligger i soffan och tittar på tv när jag ser något svart smita över golvet.

Det är den här:

Källarspindeln, eller någon annan groteskt spindel som vågat sig upp ifrån källaren.

Jag grabbar tag i en utav äldsta sonens racerbilsteckningar som ligger nära till hands och kastar mig efter monstret.

Nu ska spindeln döden dö och eldas upp i kaminen.

Men jag missar och spindeln försvinner in under fotöljen.

Neeejeee!!!

Jag vrider och vänder på fotöljen, vågar inte lyfta ifall spindeln skulle få för sig att attackera mig, eller bara råka ramla över mig.

Men den är spårlöst försvunnen.

Undra om jag ska smyga in till Dalle som ligger och sover i sängen (på grund av migrän) och skrämma upp honom lite?

Ska jag... s k a j a g???

Hohoho Va roligt det skulle va!

Nej fy!

Tänk om monsterspindeln kommer krypandes över oss på natten när vi ligger och sover.

Det skola bliva vår död, that I promise you.