onsdag 8 juli 2009

Glasspinnemysteriumet löst

Glasspinnemysteriumet är löst.

Tydligen lägger två och ett halvtåringen tillbaka sina glasspinnar i frysen efter att han har ätit upp dem. Ordning och reda ska det vara.

"Men var gör han av pappret då?" undrar jag.

"Men det slänger ju vi. Han får en glass av oss och lägger sedan pinnen i frysen" svarar Dalle.

"Aha!"

Han är inte dum vår äldste son.

Pratar med en kille som ska operera om sig till tjej

Lillasyster Ida berättar ytterligare en anekdot från årets Arvika festival:
"Dalle messade mig och berättade att ni hade varit med om värsta åskovädret och nästan dött på kuppen och jag skickade tillbaka att: Ja här åskar det också och just nu sitter jag och pratar med en kille som ska operera om sig till tjej."
Skönt att du oroat dig så Lillasyster.

Hörrö! Ditt bröst

Lillasyster Ida har varit på Arvika festivalen.
Vid middagen sitter hon och berättar.
"Jag kom ur bajamajan och mötte en tjej, som gått ända ifrån centrum med ena bröstet hängande utanför. Ska jag gå fram och säga till henne att: Hörrö! Ditt bröst. Men man vet ju inte på festivaler, det kanske var meningen att bröstet skulle synas."
Undertiden som hon berättar har Dalles öron fördubblats i storlek och spetsats för att riktigt snappa upp varje stavelse av Lillasyster Idas nakenberättelser.
Ser du för lite naket här hemma Dalle?
Eller är du gubbsjuk?

Nu är jag verkligen missnöjd med mitt liv

Min lillasyster Ida sitter ute, röker, klagar:
"Jag är sååå trööött!!"
Pappa, som tillfälligt har sin yngsta dotter inneboende, går en bit ifrån och svär över de förbannade rådjuren som äter upp alla hans blommor. Han säger:
"Nu är jag verkligen missnöjd med mitt liv."

Vem har tagit glassen?

Mycket skumt!

Tre glasspinnar, utan glass...

I frysen...

Vem?

Och var är glasspappret?

Från Michael Jacksons minnesstund

De här låtarna sjöngs på Michael Jacksons minnesstund.
De här låtarna kan ni få spela på min begravning också:

"SMILE" med Charlie Chaplin (Michael Jackson)

Att fulgråta eller inte

Tittar på minnesstunden för Michael Jackson och upptäcker plötsligt att jag får en tjock klump i halsen.
Jag vill riktigt fulgråta. Hulkandes med tårarna sprutandes och snoret rinnandes.
Det är plötsligt så sorgligt alltsammans och vackert, stämningsfullt. Stackars barn, stackars familj, stackars Michael. Ingen förtjänar väl egentligen att dö i förtid.
"Everyone is innocent until proved guilty" Som USA:s Kongressledamot sa i sitt avskedstal.
MEN NEJ! Jag kan inte sitta här och gråta hysteriskt när Dalle kommer hem igen från sin båttur. Nej! Jag får helt enkelt låta bli och låta klumpen vara kvar.
Men jag får riktigt anstränga mig för att låta bli.