Och så naturligtvis

Världens finaste storebror!

Lille Doden!

Jag måste hylla min yngste son!

Han har gjort en personlighetsförändring.

Gnälliga och otrygga gossen, som inte åt mat, inte ville vara med någon annan än mamma, rädd för kända och okända människor, livrädd på dagis, svår att somna, vaken större delen av nätterna...

Har blivit glade och sprallig, äter med lust och kastar resten i golvet, tar kontakt med kända och okända människor, låter dem till och med lyfta upp honom, leker, äter och sover gott på dagis, är inte ens ledsen vid lämningen, somnar själv i egen säng med sin "Tått-ta" (mjukisråtta) och sover större delen av natten där. Han är nöjd över tillvaron och tillfreds med livet.

Visst har han säkerligen någon av alla de där diagnoserna, som ett barn kan ha. För överaktivare unge får man allt leta efter.

MEN han är go och glad! Har glimten i ögat, busar och leker, bråkar och slåss, kramar och pussar och är de finaste rödhårigaste gosse på denna jord.