måndag 5 november 2012

IRONI ELLER VA?

"Jag hoppas att det bara är ironi i detta inlägg.
De kan omöjligt vara så jobbigt att ha familj och samtidigt jobba.
Ska man räkna upp alla grejer man gör och må dåligt över de kan man ju lika gärna stämpla ut genast..
Alla hushålls sysslor gör man ju efter arbetstid oavsett om man jobbar hemifrån eller inte. Du vet nog inte vilken tur du har som har Dalle, som kan komma hem på två röda om du ringer efter han på jobbet. Jag tycker du ska använda andra ögon för de som du gör är inget speciellt tyvärr.
Så är livet för alla som har barn och familj och samtidigt måste jobba.
Är detta inte ironi så snälla öppna inte ett företag till för med den inställningen kommer de inte att hålla."


Svar: För det första! Du som skriver det här kan omöjligt har familj själv eftersom du formulerar dig som så här: "De kan omöjligt vara så jobbigt att ha familj och jobba samtidigt". Jag tolkar det som att du faktiskt inte har en aning om vad jag skriver om. Att du bara gissar, hoppas och tror att så där jobbigt kan det väl ändå inte vara? I så fall ska jag leva ensam med mina sjuttio katter forever, ever.

För det andra! Varför ska inte jag kunna få räkna upp alla "grejer som man gör" och samtidigt få må skitdåligt över det?  Vore det bättre om jag höll upp en fasad av fullkomlig tillfredsställelse? Att berg av disk inte ens existerar i min värld? Vore det bättre om jag höll tyst och låtsas som ingenting? Att jag ljög? Nej vet du vad. Det där köper jag inte. ALLA!! Jag lovar dig, alla, känner ibland att vardagssysslorna stiger en upp över hals, mun, öron, hjässa ja till och med ovanför de små elektriska hårstråna som, ibland, står en kvarts meter ovanför huvudet. En del väljer att ta tag i bestyren och samtidigt sjunga glada sånger. Sådan är inte jag. Jag svär först och tar tag i det sedan. Men inte en chans i hela världen att det skulle vara JUST DET som skulle få mig att vilja "stämpla ut genast"? Jag lovar dig att större bekymmer än så finns innanför det här husets fyra väggar.

Absolut gör man alla hushållssysslor efter arbetstid. Så ser livets gång ut. Bonus för mig är att jag kan starta tvättmaskinen och hänga upp tvätten på arbetstid.

Vad hushållssysslorna har att göra med Dalle och att jag kan ringa hem honom på "två röda" det vet jag inte riktigt? Jag har aldrig någonsin bett Dalle att komma hem från jobbet för att ta hand om tvätten, disken, planering av kalas eller dylikt. Visst är det en trygghet att veta att han kanske har möjlighet att komma hem om jag blir sjuk eller liknande. Men ska jag se det som tur? Att jag har en man som prioriterar sin familj? Är inte det en självklarhet att de (män), lika mycket som vi (kvinnor), ska vilja ta hand om allt som rör familjelivet? Om du har en annan erfarenhet av män så skulle jag vilja ge dig en ledsen smiley i retur :(

Hur mitt liv ser ut skiljer sig inte det minsta från hur många andras ser ut. Jag anser mig inte vara eller göra något som är speciellt i vardagliga situationer. Däremot vet jag att vår familjesituation skiljer sig radikalt ifrån många andras. Men inte heller det har med hushållssysslor att göra. Men en sak vet jag och det är att oavsett vilka "ögon jag använder" så är det ingen som kan ta ifrån mig det faktum att utställningen i Stockholm gick så jävla bra att jag har fått bevisat att jag i alla fall gör en sak som är så pass speciell att andra vill lägga ut en jävla massa pengar på just det speciella.

Och när jag ändå är inne på företagsbiten så måste jag rätta dig lite när det kommer till att: "öppna inte ett företag till". Jag öppnar inte ett företag till. Jag håller på att starta upp ett företag. Ett! Mitt och Dalles företag kommer att gå hand i hand. Och om det är mitt och Dalles förhållande du bekymrar dig för, om det ska hålla eller inte, så får jag tacka dig för din skeva omtanke. Men det är nog inget som du behöver oroa dig för. Vi har klara fördelningar här i hemmet. Men vi hjälps samtidigt åt. Som Fan! Och vi båda är mycket nöjda med hur den här fördelningen ser ut. MEN det betyder inte att vi, båda, inte kan ha dagar då minsta lilla veck på bordsduken kan få en att se rött. Vi är jävligt mänskliga och det borde du, som medmänniska åtminstone känna igen dig i.

Nej kära du jag var inte ett dugg ironisk när jag skrev det där inlägget. Jag var bara rak, ärlig och förbannad. Visst kan det tänkas att det skrevs med en viss twist. Alla mina inlägg är lite tillskruvade för att uppnå en viss form av effekt. Men ironisk?! Nej.


Slutligen vill jag bara vara lite förbannat märkvärdig och påpeka att det heter och man skriver:
- Det kan omöjligt. Och inte: De kan omöjligt. 
- Hushållssysslor, Och inte: hushålls sysslor.
- Om du ringer efter honom. Och inte: om du ringer efter han.
- För det som du gör. Och inte: för de som du gör.
- Och för sista gången det heter: kommer DET inte att hålla. Och inte: kommer DE inte att hålla.






Nu ska jag gå och hångla upp min man i brygga.

Tack för mig!

HUR JAG SKA FÅ RÖTT HÅR:

"Syoss har en liknande röd (finns på typ ICA, Hemköp) som biter på mitt ljusbruna hår."

Svar: Jag har faktiskt stått och tittat på Syoss-paketet flera gånger inne på Ica. Tänkt att det märket är dyrast (typ) då är det säkert det som är bäst. Men så har jag ändå valt det mellandyraste alternativet. Tänkt att man ska inte låta sig luras. Tro att dyrast är bäst. Och så har jag bara blivit fisröd i hårbotten. Så kan det bli när man snålar. Men nu vet jag. Dyrt is da shit! Knepigt nog har jag faktiskt accepterat mitt bruna ruffs. För nu! Men rött ska det bli. Så småningom. Kanske lagom tills dess att det har blivit totalt omodernt.

BACK TO THE NONE ELECTIC ERA

Jag får en känsla av att jag snart håller på att förvandlas till Antons Svensson, på köksstolen, i köket, i Lönneberga, Småland. Ni vet Emils pappa.

"Du ä intä oädde fö utgiftär du!"

Fast egentligen är det väl hans fru, Alma, som jag är lik där jag sitter och syr, med nål och tråd, framför brasan.

"Det känns som att jag befinner mig på 1800-talet."

Syr och syr, lagar och lagar.

Det senaste dagarna har sylådan åkt fram varenda kväll.

Byxben har lagats på grund av för mycket vilda lekar på skolgården.

Shorts som har spruckit i grenen, för att någon inte orkar dra dem hela vägen upp över rumpan. Shorts halvvägs upp, spricker ju lätt.

Sängkläder som legat framme och som en viss gris lekt med under tiden som vi inte har varit hemma.

Nål och tråd. Det känns så uråldrigt på något vis.

Men det är ändå lite mysigt att sitta där i värmen, med tv:n i bakgrunden.

Kanske ska man försöka gå tillbaka 200 år i tiden. Back to the none electric era.

Ingen dator, ingen tv, ingen mobil, inga lampor, inget kylskåp, ingen spis, ingen frys, ingen micro, inget varmvatten, ingen bil...

Tyvärr så måste jag erkänna att jag faktiskt inte kan se att jag skulle kunna leva utan något av det där.

Om du var tvungen att välja bort minst en sak av ovanstående. Vad skulle du välja bort då?

Själv skulle jag väl välja micron. Tina och värma kan man ju göra i ugnen... Kan!