Jag får en känsla av att jag snart håller på att förvandlas till Antons Svensson, på köksstolen, i köket, i Lönneberga, Småland. Ni vet Emils pappa.
"Du ä intä oädde fö utgiftär du!"
Fast egentligen är det väl hans fru, Alma, som jag är lik där jag sitter och syr, med nål och tråd, framför brasan.
"Det känns som att jag befinner mig på 1800-talet."
Syr och syr, lagar och lagar.
Det senaste dagarna har sylådan åkt fram varenda kväll.
Byxben har lagats på grund av för mycket vilda lekar på skolgården.
Shorts som har spruckit i grenen, för att någon inte orkar dra dem hela vägen upp över rumpan. Shorts halvvägs upp, spricker ju lätt.
Sängkläder som legat framme och som en viss gris lekt med under tiden som vi inte har varit hemma.
Nål och tråd. Det känns så uråldrigt på något vis.
Men det är ändå lite mysigt att sitta där i värmen, med tv:n i bakgrunden.
Kanske ska man försöka gå tillbaka 200 år i tiden. Back to the none electric era.
Ingen dator, ingen tv, ingen mobil, inga lampor, inget kylskåp, ingen spis, ingen frys, ingen micro, inget varmvatten, ingen bil...
Tyvärr så måste jag erkänna att jag faktiskt inte kan se att jag skulle kunna leva utan något av det där.
Om du var tvungen att välja bort minst en sak av ovanstående. Vad skulle du välja bort då?
Själv skulle jag väl välja micron. Tina och värma kan man ju göra i ugnen... Kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar