När allt är som jobbigast och man inte ser någon väg ut ur helvetet. Då ska man tänka på att man ska vara tacksam för det man har, det som faktiskt är bra.
Och jag är TACKSAM!
Jag är tacksam över min familj, över min underbara man, mina fantastiskt fina söner.
Jag är tacksam över att de mår bra, att jag mår bra. Att min familj och mina vänner mår bra och är lyckliga.
Jag är så jävla tacksam att jag till och med tycker att vi borde fira Thanksgiving i Sverige, så som de gör i USA. Vi svenskar borde också vara lika jäkla tacksamma och sluta ta allt för givet och sluta sura över småsaker som är fullkomligt obetydliga, egentligen.
Så nu ska jag sluta sura, för all framtid.
Jag ska vara evigt glad och tacksam.
Man kan säga att jag har blivit tacksamhetsfrälst.
Så imorgon, eller om en timme, en kvart, kanske om fem minuter. När helvetet drar igång. Då ska jag tänka på allt som jag är tacksam över och jag ska svälja all ilska och frustration och bara le.
Ja jag ska då verkligen försöka. Jag ska bara svära lite tyst över mitt helvete och tänka att jag faktiskt älskar det.
