torsdag 5 maj 2011

Barbies

Idag råkade jag gå förbi den där kartongen i källaren,
den som är överfylld av mina gamla Barbie-grejer.

Nä nu jävlar! Tänkte jag och slet med mig kartongen upp.
Jag har två söner som inte har det minsta intresset av att leka med dockor (nej! Jag har redan testat) så varför ska sakerna ligga nere i källaren?

Sen måste jag medge att jag är lite rädd också.
För tänk om Toy Story är en sann historia?
Tänk om faktiskt leksakerna får liv när vi lämnar rummet?
Tänk då, de stackars barbiesarna som har legat nedpackade i en kartong i snart tjugo år (men fy fan va gammal jag har blivit. Tjugo år, nästan tjugo år). Tänk vad lyckliga de skulle bli om de fick komma till en liten flicka som bara älskar dem. Inte förstör dem (hell no), utan vårdar dem ömt. Litegrann som sina barn!

I alla fall! Kartongen.
Överfull av möbler, kläder, saker och:

Ja ni ser ju!
Till och med kylskåpet är välfyllt.

Men det lustiga är ju att när jag väl har fått upp alla sakerna och börjat tvätta dem.
Då blir de plötsligt väldigt intressanta.
LillDoden har lekt, tagit av och på kläderna. Undersökt varenda pryl (och förstört en och annan).

Så klart!
Men så lättlurad är jag inte!

Dockorna och dess tillbehör ska säljas dyrt, det kan jag lova er.

It stinks!

Vet ni vad tummen stinker!?

Damdaraaadaaam (fanfar)!

Vitlök!

Jag gjorde misstaget att riva vitlök förut i ett sånt där mini, mini-litet rivjärn och nu får jag surt ångra mig. Det luktar så starkt att jag får lite ont i huvudet.

Orka byta förband igen då!!

Ofta!