Föräldrarna de mina:

Ifrån Sydamerikas djupa skogar,
långt borta från Peru.
Kommer min snälla pappa serru.

Min farfar var en svensk missionär
som for till Peru och blidde dödskär.
I min farmor, hälften så gammal
som sedan en sju, tio (?) barn ammar.

Min pappa växte upp och tröttnade på djungellivet
och beslutade sig för att ta det stora klivet.

Att söka sina rötter där borta uti Norden.
Det nya livet, var ett av nyckelorden.

Han kastade sig fram med en slingrande lian,
susade snabbt förbi vår svenska tallegran.
Och landade med sin gosse under arm
på dagiset där min mamma jobba.
Han fick syn på hennes barm.

Min mor, så söt, bränt sina bh:ar på bål.
Lärde snart min far att äta dansk rödkål.

Det uppstod kärlek bannemej
och min pappa skilde sej.
Ifrån min halvbrors mamma
och bestämde sig för att i Sverige stanna
och gifta sig med sin danskfödda flickvän,
som inte alls var någon pingstvän.

Och Don Juan var inte heller direkt frigid,
så snart så var min mamma gravid.

Och deras första lilla flickebarn, det första utav tre.
Det var hon som sedan blev den där Fru Märkvärde.

Vad som är sant av detta lilla påhitt,
är inte lätt att veta.
Men det här var tema nummer tre ska ni veta.

Det där julgodiset

Det är nog inte så smart att göra julgodiset i början av december, kanske?

Det är ju inte så stor chans att det finns något godis kvar på självaste julafton, liksom!

Speciellt inte när det är så förbaskat, ljuvligt gott...