Ännu mera gula löv

Sebastian skriver:

"Mnja... Jo du förstår löv kan bli gula av flera anledningar.
En av dom är tex. larver och grönsaksfly,(skadegörare) du ser dom oftast inte på dagen, då dom "arbetar" på natten, då det är lite svalare.
Det kan även vara spinn, som gör att bladen gulnar, därav att ett blad kan vara friskt, och ett annat kan vara gult.
Vad jag ville säga var bara att detta inte är ett tecken på höst.... än iallafall.

Så... Gult löv på backen kan vara från dött träd!
Gult löv kvar i trädet, kan vara näringsbrist/skadegörare/spinn...."

Svar:

"Åh vad jag älskar att Sebastian är sådan expert på larver, grönsaksfly, spinn, blad och gula löv. Det här är ju så kul! Var har du lärt dig allt detta? Minns du det från skolan? Googlar du? Eller har du bara såå gröna fingrar? Kan du inte berätta mer? Vad är spinn egentligen? Och hur vet man att man har sånna där grönsaksfly på sin björkar??"

Denna dagen, jag tror jag smäller av.

Dagens "schema" så att säga.

08.00 Lämna äldsta sonen på dagis.

09.00 Jag och yngsta sonen ska infinna oss hos allergiläkaren.

13.00 Äldsta sonen ska hämtas på dagis.

14.00 Hela familjen ska vaccineras på vårdcentralen, mot TBE (som man kan få av fästingbett).

Okej nu ska ni få höra!!!

Jag svänger in på dagisparkeringen med två vrålsjungande busbröder i baksätet. Så fort jag stänger av motorn slår det mig: Fan i helvete! Äldsta sonens gummistövlar står kvar i den röda ica-påsen, hemma, i hallen. Vad är klockan? 08.10. Alltså redan sen... Ja jag hinner ju omöjligt åka hem nu för att hämta dem. Det får helt enkelt låta bli att regna idag.

Jag kliver ur bilen och... Blev det plötsligt kvällen eller? Och vad är det som mullrar?

Fröknarna lovar att det finns gummistövlar att låna, vid behov. Puh!!


Sjukhusbesöket.

Rodi går med på att väga sig. För första gången själv, någonsin. Men mäta sig! Aldrig i helvete. 13,3 kg väger han in alla fall.

Doktorn tycker att Rodi är redo för att börja introducera lite soja igen. Denna i form av soja såskulör. Testing, testing. Håll för tusan tummarna för att han tål det. En helt ny värld av mat skulle öppna upp sig.

När vi ska åka hem ö s r e g n a r det (jag lovar Anneli). Not ok när man är noll förberedd på det, i klädväg alltså. Ja men hur kunde du inte vara beredd på det? Det har ju regnat hela veckan. Ja men inte fan vet jag! Jag kom ju i alla fall så långt att jag tog på min yngsta son gummistövlar. Och jag hade faktiskt tänkt att äldsta sonen skulle få ha gummistövlar han med, jaah...

Vi åker och hämtar storebror och åker in mot vårdcentralen. Vi är där kvart över ett. Om det blev lång väntan? Eh, nej! Vi tog oss en kvarts biltur på alla småvägar vi kunde hitta.

Sen var det bara att vänta på Dalle som skulle komma och möta upp oss. Om han hinner i tid? Nej! Vi är färdigsprutade allihop när Dalle väl anländer. Tack gode gud att äldsta sonen var så förbaskat duktig och inte sa ett ord. Jag tror till och med (nästan) att han tycket att det var rolig. Han visste ju vad som väntade honom när han var klar: LEKSAKSAFFÄREN.

På leksaksaffären:

Det är trehundra grader varmt. Ungarna vill ha det, det, det.
Jag: "Jamenkanviinteköpadenhäristället?"
Äldsta sonen: "Meeeennnnnäääääjääääjagvillhadenhär."
Jag: "Mendufårintedenförduharsjuttiolikadanahemma."
Äldsta sonen: "Mendåvilljaghaensånhär."
Jag: "Ärdutokig!!!Denkommerjugåsönderefterfemminuter."

Ja jag erkänner! Det är lite ångest med i bilden.

Plötsligt snubblar Rodi på sina förstora gummistövlar. Störtar ner mot en stålback som står på golvet och slår i hakan. När jag rusar fram ser jag hur stålet liksom skurit sig igenom huden i ett fint snitt. Det blöder knapp. Men Rodi skriker som en besatt. Om vi får någon hjälp? Nej! Men inte ens av ägaren som står i kassan och bläddrar i någon katalog? Nej! Han höjer inte ens på blicken.

Så jag sliter med mig mina barn och är med tre älgkliv tillbaka inne på vårdcentralen.

På vårdcentralen (igen).

Jag och Dalle håller fast Rodi medan sköterskan försöker tvätta rent såret. Det är inte så djupt som vi befarat. En tejpbit ska hålla ihop såret. Och sedan ett plåster utanpå det. Men Rodi ska bara ha Blixtenplåster. Inget annat duger. Fanihelvete! Så vi får helt enkelt strunta i plåstret.

Vi får åka till Ica och köpa Blixtenplåster. Ja, ja! Det är lika bra att göra helghandlingen på en gång. På det viset slipper vi ju fredagsruschen imorgon.

Hemma igen:

Så klart vill ju varken tejp eller plåster sitta kvar på hakan, på grund av allt dregel som kommer ur lillpojkens mun av någon konstig anledning (han dreglar ju aldrig annars)? Förmodar att det kommer att bli ett fett ärr.

Kan jag med ord ens försöka förklara hur mycket jag är värd ett glas vin nu?
Tre läkarbesök på en dag.
Två, på mindre än en halvtimma.

Vem lyckas med det liksom!? Jo men familjen Märkvärdig så klart!!! Eller familjen Kaos om ni hellre vill det.