Ja jag glömde bort plankan...
Anledningen är att jag blev halvt invalid.
Inte alls på grund av plankan (eller?).
Jo jag vaknade och låg och gottade mig i sängen, medveten om att snart ringer klockan.
Jag tänker att fasen va gött! Jag känner mig ju riktigt utvilad.
Och så vänder jag huvudet på kudden och KNAK.
Min axel rasar samman (inte ordagrant).
Och så kan jag inte röra mig mer.
Gråtandes väcker jag Dalle, som får hjälpa mig upp.
Helvetes, helvetes, helvete.
Hur jag än rör mig så hugger det av smärta i hela axeln och upp i nacken.
Det är så här det ska förväntas bli nu med andra ord.
Med det gråa hårstrået kommer krämporna.
