Salamiklump

Två och ett halvtåringen äter frukost.

Han stoppar salami, efter salami i munnen och tuggar.

En stund senare håller han upp en klump av mosad, slafsig salami framför sin pappa.

"UÄK! Lägg den där!" Säger han och pekar på en tallrik på bordet. "Vad ska jag med den till liksom??"

Jag låter fantasin skena iväg

Hela familjen sitter och äter frukost.

Jag och Dalle surar.

Och så plötsligt börjar min fantasi skena iväg...

*

*

*

"Hon kände hatet välla upp inom henne.

Tänk om han hade förgiftat hennes mat?

Tänk om smörgåsen hon åt, juicen hon drack var förgiftad?

Tänk om hennes man hade förvandlats till en kallblodig hustrumördare?

Skulle hon kunna hämnas på värsta tänkbara sätt, innan hon dog?

Och i så fall HUR???

Det kunde ju vara frågan om några minuter.

GULP! sekunder???

Fan! Hon skulle aldrig hinna. Inte om det gick så fort som på filmerna hon såg ibland. Där får de snabbt svårt att andas. Man kan se paniken i deras ögon när de tar sig för strupen.

De vill säga något, men kan inte. De ramlar ihop på golvet med uppspärrade ögon. Mannen dricker iskallt upp sitt kaffe innan han plockar fram skyffeln."

*

*

*

Nä men FAN! Vad fånig man kan vara.

Här sitter jag och skrämmer upp mig själv.

Nä! I'm still alive.

Vakna på fel sida

Sömbrist brukar orsaka en hel del gnabb på morgonkvisten.

Så är det idag. Vi har vaknat på fel sida båda två.

Snoriga barn = Dödströtta föräldrar.

När jag, vid frukostbordet, börjar anteckna blir Dalle misstänksam. För han kan inte läsa det jag skriver i hemsk kråkstil (för att jag inte ska avslöja det jag skriver i förväg).

Naturligtvis avreagerar jag mig på pappret. Det är ju det jag gör och det vet min man.

"Skriver du till bloggen eller?" Frågar han.

Jag knycker med huvudet till svar. Jag avslöjar inget.

Därför vill Dalle försonas INNAN jag börjar blogga.

Vilken power!

Han inser bloggandets makt. Moahahahaha

MOAHAHAHAHA!!!

Och eftersom jag och Dalle inte är ovänner på riktigt (det är vi sällan).

Och eftersom jag kommer sluta sura i samma stund som jag bloggat färdigt.

Så gör det inget att jag skriver det här.

För resten utav dagen kommer jag älska min man.