När klockan är halv fem, är två och ett halvtåringen super duper pigg och bebisKonrad dödstrött. Jag är redo för jordens undergång och tror att den väntar runt husknuten.
När klockan är halv sex, är två och ett halvtåringen super duper hyper pigg och bebisKonrad är nästintill övertrött. Två och ett halvtåringens energi och bebisKonrad gnäll håller på att orsaka en domedagsstöt i mitt psyke.
När klockan är halv sju går två och ett halvtåringen upp på sitt rum för att leka. Jag och bebisKonrad förljer med upp och hoppas, hoppas, hoppas på att två och ett halvtåringen ska gå med på att lägga sig omgående för att lyssna på godnattsaga. Och hör och häpna! Det gör han. Men bebisKonrad är omöjlig och jag ser ingen annan utväg än att gå ner igen och lägga honom först innan jag tar itu med sagostunden.
Jag sätter mig och ammar och hör två och ett halvtåringen komma tassande ner för trappan.
Nej, nej, nej! Nu kommer han liva upp sin lillebror och allt kommer sluta i katastrof.
Två och ett halvtåringen lägger sig snällt i soffan för att titta på sommarlovsmorgon (som även sänds på kvällen). BebisKonrad äter och somnar i min famn. Jag tittar upp och ser att även två och ett halvtåringen har däckat med sin snuttenalle i högsta hugg.
?
Hur gick det här till?
Måtte nu bara bebisKonrad fortsätta sova när jag lägger ner honom i spjälsängen. Hoppas, hoppas, hoppas!
Jaaa!!! Puh! Han sover vidare, likt en klubbad säl.
Nästa utmaning blir nu att bära upp två och ett halvtåringen, samt snuttenalle, till juniorsängen på övervåningen.
16+ kilo tungt sovandes barn är inte det lättaste att förflytta. Men jag lyckas med finess.
Snacka om att bli räddad av John Blund!
