måndag 17 augusti 2009

I have a dream

Tänk! Jag har också en dröm som skulle innebära revolution.
Jag drömmer om att jag lämnar bebisKonrad i köket, lekandes med en napp.
När jag, sekunder senare återvänder, finner jag honom krypandes runt, sugandes på samma napp och inte alls villig att lämna den ifrån sig.
Det skulle vara ett litet steg för honom, men ett stort steg för mänskligheten.

Hur jag tar död på succén

Så här tog jag död på succén i natt:

Igår bestämmer jag och Dalle att jag sover nere under natten.

Efter klockan tre är det fritt fram att amma eftersom Dalle ska upp och jobba. MEN! Vi ska lägga tillbaka bebisKonrad i sin säng direkt efter att han har ätit klart.

Flera gånger vaknar han till under natten och Dalle som numera ligger närmast spjälsängen, får buffa rumpa tills han somnar om. Själv gömmer jag mig under täcket och försöker se ut som om jag inte finns.

Till slut är det dax för amning och Dalle lämnar över en skrikande och hungrig bebis till mig.

Mitt under bebisKonrads tuttesugande vaknar två och ett halvtåringen. Dalle tar med sig sitt täcke och går upp för att få honom att somna om.

Och så lämnar han mig, ammandes, kvar åt mitt öde som sluta-amma-på-natten-förstöraren.

För det första jag gör när Dalle lämnar sovrummet är att somna, ammandes. Och jag vaknar inte förrän det är ljust ute och det är dax att byta tutte.

Visst jag ammade inte hela natten. Men gott och väl halva...