Tänk att det fanns en tid då man kunde låsa in sig på toaletten och få vara där inne i fred, under exakt så lång tid som man önskade.
Men att skaffa barn är lika med att få hålla en bajskorv inom sig ett halvt dygn längre än vad som skulle behövas.
Toalettbesök med spädbarn: Man passar på att besöka toaletten när barnet sover och endast då.
Toalettbesök med lite större barn, som kan sitta: Man sätter dem i en bumbo och koncentrerar sig mer på att underhålla dem än att klämma ut det som ut skall.
Toalettbesök med barn som lärt sig krypa/stå: Man sitter som en hök och försöker, likt en bläckfisk, förhindra barnet att riva ut allt ur badrumsskåpet, äta upp allt toapapper, ramla platt fall ner med huvudet på det stenhårda kaklet och spräcka skallen.
Toalettbesök med barn som är lite större ändå: Man smiter snabbt in på toaletten medan barnet är upptagen med annat. Det här resulterar i ett två sekunders besök eftersom barnet fort upptäcker att mamma försvann ut ur rummet och därför börjar gallskrika.
Toalettbesök med ännu lite större barn: Man provar att stänga dörren och får ett gråtande barn som står utanför och bankar på dörren.
Toalettbesök med barn som slutat med blöja: Man sätter sig ner på toaletten, pustar ut... Åååh vad skönt! En halv minut fortlöper: "Maaaaammmaaaaa!!! Jag måste kiiiissssaaaaa..." Jaha! På med byxorna igen. Jag får väl göra ett nytt försök lite senare då.
Toalettbesök med barn som precis har besökt toaletten och man tänker att NU JÄVLAR ÄR DET MIN TUR!: "Hörrö!! Kan du skynda dig lite?? Jag måste skita." Maken ska nu in, exakt samtidigt som du.
Toalettbesök med barn som sover och mannen likaså: Ja nu kan ju ingenting hindra en... Eller? Joho då! Nu kommer grisen och trynar dörren. "Iiiiiiiiiiiaaaaahhhhöööörrk!" Men vad i hela friden!! Du väcker ju hela familjen.
