När man har ställt klockan gör tidigt och man har gått upp och slitit och gjort sig grann för en dag på jobbet och man hela tiden har tänkt:
Hoppashoppashoppas att lillpojken inte har ont i magen när han vaknar.
Och så är man en kvart ifrån att lämna hemmet när man inser att han har ont i magen, fortfarande.
Och så sitter man sedan där, i soffan, framför barnkanalen, sminkad och påklädd och känner sig väldigt obekväm i situationen...