Gästinlägg av Melker Roos

OESAQWEM

BÅT

BÅTBIL

BÅTBIL FLYGPLAN

BIL

BÅT

VAGN

BIL
HYDYSDGTYTTR5676YTR5T56YUYTYYTYHHHUJHJUU67

Paranormal activity

De senaste åren klarar jag inte längre av att se skräckfilmer.

Men Paranormal activity såg jag:





Och den var förhållandevis läskig.

Nu kommer Paranormal activity 2 och jag mår faktiskt dåligt av att bara se trailern.

Varför?

Jo för nu är det ett barn inblandat.

Tidsresenär eller inte?

Dalle berättar om den HÄR artikeln på Aftonbladet.

Läs den och kolla sedan in videoklippet nedan.




Ja vad tror ni?

Har kvinnan rest i tiden?

Jag är tveksam!

Fast tanken är ju underhållande.

Ett litet (långt) psykbrytsrim

Det var en gång en mamma, så liten, rund och go´.

Mörka ringar under ögon, ty hennes hem påminde om ett zoo.

Två busiga små söner där hemma härja fritt och mamman tänkte ofta: "Jag orkar inte detta! Mitt liv känns bara... Shit.

Självklart var hon lycklig över gossarna de två. Och sådan make så som hennes är mycket svår att få.

Men vissa dar hon kände: "Jag tyer inte mer! Jag vill ju bara andas och bajsa helt ifred."

Men sönerna de ville inte ge 'na någon ro. De ville bara busa och retas må ni tro.

Så en dag när yngsta gossen bet mamman så hårt att hon skrek till. Då kände hon sig ilsken och skrek rentav förbannat: "JÄVLA UNGE NU ÄR DET BRA! FÖR FAN SITT BARA STILL!"

Och yngsta gossen grina och mamman likaså. Och stackars lilla pappan fick ta sonen under armen, sen resa sig och gå.

Mamman låste in sig på badrummet och grät. Snorade i handen och torkade sedan av sig på knät.

Nu kommer psykbrytet hon tänkte och andades häftigt till. Nej inte nu! Var ingen jävla lipsill.

Hon titta sig i spegeln och torkade sin kind. Hon fulgrät lite extra tills verkligheten gjorde sig påmind.

Nu när hon ändå satt där inne på toan och grät en liten skvätt. Så kunde hon ju lika gärna börja att sortera tvätt.

Så tvätten hon prydligt vek undertiden som hon grät. Tills varje liten fulgråtsrynka försvann och hon blev slät.

Och plötsligt kände hon sig redo för att möta världen en gång till. Men hon tänkte i sitt sinne: Don't mess with me 'cos I'm ready to kill.

Inför Halloween

Jag har halloweenpimpat hemmet.

Stor spindel på lampan.
Undrar vem som kommer glömma bort den och bli rädd för den först?

Fladdermöss på ytterdörren, strax bredvid Dalles "krans".

Äldsta sonen pimpade låsmekanismen på badrumsdörren.

Fyndig grabb jag har minsann!

Nu är råttan ett störande objekt varje gång som man besöker toaletten.

Slurpa nappflaska

Liten (riktig) bebis och en förvuxen, inte längre bebis.
Slurpar nappflaska.

Inte en endaste likhet mellan kusinerna, vad vi kan se nu.
Men jag kan lova att de äldre killkusinerna kommer lära minsta killen allt bus de kan.

WALTER

Nyfödda barn skapar kärlek i mitt hjärta.

Walter!

Välkommen till familjen.

Du är oh så efterlängtad.

Min bror...

Nej jag har aldrig sagt det till honom. Han är ju liksom inte fotboll för mig.

Men när jag ser det HÄR så är det väl självklart att jag känner stolthet.

Nu blir det karriärbyte för familjens stolthet.

Lyckat till Johan!!! (Fast du vägrade avslöja detaljerna).

Min bror "springer inte i onödan..." (Hahaha)

Ang. värmekriget då:

I och med föregående händelse och inlägg är jag tvungen att lägga mig ner och hyperventilera lite.

Det här kan inte stämma?

Det här kan inte vara rätt?

Gick jag verkligen ner och sänkte värmen för att jag höll med Dalle?

?
?
?

Jag behöver nog ett glas vin.

Nu!

Värmekriget 1-1

Satan i gatan, eller fan i helvete som man också skulle kunna säga...

Följande ägde rum:

Dalle: "Nu kan du inte säga annat. Nu är det allt förjävla varmt här inne." Han lyfter upp ena armen och fläktar sig med andra handen i den nakna armhålan.

Jag: "Va nää!"

Dalle: "Menar du att du inte dör av värmeslag?"

Jag: "Nä jag tycker det är precis lagom" och så sträcker jag ut mig på min plats i soffan.

Dalle går i väg. Han svär och muttrar (han blir alltid lika sur och grinig när han tycker att det är för varmt).

Jag reser mig upp med målet att leta upp yngsta sonens råtta (nalle).

Efter en kvarts letande, precis överallt, känner jag svetten bryta fram i pannan.

Paniken kommer över mig.

Faaaa-an!!!

Det är för varmt här inne.

Och det...

Det...

Det betyder ju att Dalle hade rätt.

The end must be near!

När vi ändå är inne på sjukdomar

Så ringde lillasyster Ida mig och säger:

"Jo jag tänkte fråga dig om en sak, ni som alltid är sjuka..."

Eh! Oj okej...

Låter allvarligt.

"Jo jag är jätteförkyld och jag blir inte bättre och..."

Ja visst har jag blivit något av en expert på förkylningssymtom. Vad som är normalt eller inte och när man ska uppsöka läkarvård.

Till och med så erfaren att lillasyster ringer och säger "ni som alltid är sjuka".

Om dubbelkollning

Om man nu ska skaffa sig barn som mer eller mindre ständigt ska vara sjuka så se för tusan till att ringa försäkringskassan den dagen (eller första dagen) då barnen är sjuka.

Det är enda sättet att komma ihåg vilken dag (dagar) det handlar om (eftersom det står på blanketterna vilken dag det handlar om) när det dimper ner flera tillfällig föräldrapenningblanketter i brevlådan.

Fattar ni vad jag menar?

Skriv också upp dagarna i din almanacka så att du kan dubbelkolla.

Dubbelkollning är livsviktigt för småbarnsföräldrar.

Eller hur Dalle!

1 - 0 till mig på motionsfronten

Dalle får för sig att han ska börja träna.

Jag stirrar förvånat på honom.

"Ja men jag måste ju! Annars bygger jag aldrig upp något immunförsvar" (han syftar på förkylningarna).

Jag stirrar lite till och håller sedan med.

"Okej! Ja det låter vettigt."

En stund senare får jag ett sms av Sebastian:

"Vad har du lurat i Dalle nu??? Låt stackarn få lite vila!! Han har redan en snygg kropp."

"JAG!?? Jag har inte kommit på den här idén. Jag vill väl att han ska vara hemma och hjälpa mig med barnen. Och måste han börja träna så kommer jag ju få komplex och bli tvungen att börja träna jag med."


Dalle åker iväg och tränar.

Cirka fem timmar senare kommer han hem, helt slutkörd!

"Hur gick det då?" undrar jag.

"Jo jag tränade i en halvtimme och sedan fick jag ischias och kunde inte fortsätta."

"VA!!! Satt du av resten av tiden då?"

"Ja! Jag kom fram till att jag kanske ska börja med att promenera."

Nu kan jag inte hålla mig för skratt.

Ett sådant misslyckande till försök att börja träna.

Vilket fiasko!

Men idag blev det i alla fall promenad för hela familjen.

Det tog bara 12 år för mig att få Dalle att tro att det är hans idé med en daglig promenad.

1-0 till mig!

En kram

Idag när jag kommer till jobbet lättar jag mitt hjärta och berättar för min kollega och min chef om hur mycket jag skäms över att jag varit så mycket sjuk den senaste tiden (jag och familjen har varit mer eller mindre konstant förkylda sedan augusti).

Plötsligt kommer min chef fram och lägger armarna omkring mig och ger mig en lång, varm och moderlig kram.

Först blir jag ställd och förvånad. Men sedan blir jag så rörd att det stockar sig i halsen på mig och tårarna börjar stiga.

Nej jag börjar inte storböla (vilket verkligen hade känts... Konstigt!).

Jag känner mig plötsligt mer harmonisk än jag har gjort på länge.

En sån fin gest av min chef.

Jag gillar henne ännu mer...

Ang. Studsmattan

Anonym: "Egentligen ska man väl plocka in mattan för den och fjädrarna kan ta stryk... men våran har varit ute året runt i 4 år och den funkar fint."

Svar: "Dalle säger att det är omöjligt att plocka ner studsmattan. För "då går det inte att montera upp den igen". Han syftar på gummisnoddarna som skyddsnätet sitter uppe med."

Grease, den svenska versionen.

Vilken skitrolig upplevelse.
Vilken positiv överraskning.

Ni går väl och ser Grease om ni får chansen?

Nu ska jag tvinga Dalle att se filmen, med John Travolta, varje kväll innan vi går och lägger oss.



Vi kommer somna på världens bästa humör jämt ju.

Men vad F.A.N

Är det jag ser där nere bakom soffan...

Ställde jag den inte ovanpå?

Jo!

Varför står den där ner nu då?

Eller va tusan! Varför står den ute överhuvudtaget?

"Men! Har du flyttat på vaxburken?" frågar Dalle och flinar.

"VA! ÄR DU GALEN?"

Och han går förbi... Han går fan förbi och skiter i vaxburken.

V A R F Ö R?

Egentligen?

Om myggan som fastnade med benen i snön...

Det är kört för dig lilla vän.

Och så...

Fick jag ju dra på mig förra årets kängor, gick på promenad och ville sedan kapa av mig högerfoten jäms med ankel.

Skitkängor som gav mig skoskaven ifrån helvetet.

Hur i hela friden kan ett par ingådda skor orsaka sådan skoskav?
Brinna på bål skola de.

Den där första snön

Kom väl kanske lite väl tidigt.

Men ungarna tycket att den var fantastisk.

Men som sagt, lite tidigt!
Känns som att vi inte riktigt hade hunnit förbereda/anpassa trädgården för den.

Kvar på altanen stod lådan med dynorna.
Den har vi burit bort nu.

Bakom lådan stod den här lilla nappflaskan som jag undrat över.

Parasollen!
Helvete...
Och utemöblerna... Fast de får ju ändå inte plats i garaget,
så de överlever nog en vinter till utomhus.

Smultronen hann inte riktigt mogna där.

Och så studsmattan!
Vet inte hur bra det är att hoppa på den när den är "täckt" av snö?

Hur brukar ni göra med era gigantusaurusstudsmattor över vintern?

Ikväll

Blir det Grease för Fru Märkvärdig, Fru L och Fru G.
Barnlediga, gifta kvinnor...
Som vi har gjort oss förtjänta av det här.

Första snön

21 oktober 2010.

Och det snöar ute!

Som tusan!

Vi är tvungna att gå upp och säga till äldsta sonen.

"Upp och hoppa ur sängen! Det snöar ute."

Sova får han göra om en liten stund.

Och äldsta sonen blir alldeles till sig av lycka.

"WOW det snöööaar!!"

Ja det kanske stämmer då att det blir den kallaste vintern på 1000 år.

Vad denna fakta baseras på har jag ingen aning.

17, 3 , 4

Jag: "Tänk nu fyller du snart fyra år."

Äldsta sonen: "Nääe!"

Jag: "Jo men visst! Min stora pojk fyller fyra."

Äldsta sonen: "Nä! Jag vill inte fylla fyra."

Jag: "Nähe?"

Äldsta sonen: "Jag fyller sjutton tre fyra."

Jag: "Nä men du fyller ju fyra. Du vet du är tre år nu och efter tre kommer fyra. 1 2 3 4."

Äldsta sonen: "Nej! sjutton tre fyra."

Jag: "Ja ja!!! sjutton tre fyra. Vilket kul kalas vi ska ha när du fyller sjutton tre fyra."

Äldsta sonen: "JAAAAA!"

Ang. sandalerna

Det var ju en annan kul grej med dessa platåsandaler.
När jag provade dem igår så gick minsta sonen strax bakom mig och sa "Id-aa, Id-aa" hela tiden.
Vad är det med dessa skor som han förknippar med min lillasyster Ida?

Walter

Nu är han äntligen här.
Stylistsysterns son.

Världens finaste Walter!

GRATTIS FINASTE SUSANNA, TOMMY OCH STORASYSTER ELSA.

Världens stoltaste moster och kusiner har ni här.

Berättade jag

Att jag var iväg på scrapbookingmaraton i lördags?

Berättade jag att jag vann första pris på den här layoten:

Bilden föreställer äldste sonen (två år gammal) med håret stående rätt upp
av vinddraget från dammsugaren.

Berättade jag att jag blev så förbannat glad att jag ville låsa in mig på toaletten efteråt och skrika ut min lycka?

Nä jag glömde nog det.
Jag gick nog här hemma istället och mys av stolthet.

Över att jag vann första pris.

Minns ni

Den här vaxburken?
Som jag hittade kvarlämnad (av Dalle) ute i somras.

Dalle har fortfarande inte tagit med sig den in.
Jag hittade den allt bland alla löven.

Om jag ställer den här, på bänken, precis bredvid ytterdörren så kanske han ser den och tar med sig den in?

Varför inte jag tar med mig den in.
Men nej! Varför ska jag?

Han tog ju med sig den ut. Då ska väl han ta med sig den in igen.
Speciellt när han har sett den ute, gång på gång, men bara ignorerat den.

En fin höst... eh krans?

Titta vad fint min man har gjort och hängt upp på ytterdörren.
En höst... eh krans?
Nä!
Vad är det?
Fin är den i alla fall.

Platå

Titta vad jag hittade mer inne på vinden.
Mina platåskor ifrån nian.

Att jag kunde spatsera runt i de här...
Imponerad jag blir av mig själv.
(Jag och min barndomskompis Jessica hade nästan likadana...)

Provar dem och de passar.
Och tänka sig. De är riktigt bekväma att gå i... I fem minuter! Lite små har de allt blivit. Så går det när man får en storlek större fötter efter varje graviditet (ha! Det hade ni inte tänkt på alla ni nio som är gravida nu).

Häftig känsla ändå att för omväxlings skull vara lika lång som Dalle.

Inför Halloween

Rotar på vinden efter någon halloweenutsyrsel.

Dalle vet precis vad han ska klä ut sig till. Alltid lika vansinniga påhitt. Tog en bild, men den får jag absolut inte lägga ut på bloggen. Måste hållas hemligt för att kunna göra storslagen entré på festen.

Så kvar återstår jag...

Vad ska jag va?

Elvis?

Nej!

Fiskare i sydväst?

Nej!

Spöke?

Ja det är ju smidigt! Slipper ju tänka på sminkningen och håret.
Men tusan vad svettigt det blir där under. Får nästan svårt att andas. Panik!

Arab då? Med turban?
Med brunkräm i hela ansiktet?

Vad händer om jag blir svettig av allt partajande?
Då kommer jag ju få ränder i ansiktet...

Tusan vad svårt det ska vara...

Om behovet av semester

Men nog pratat om vädret. Det kommer väl regna fram till sommaren nu, eller? Men nej förresten! Jag hörde att det skulle komma snö på onsdag och torsdag (tur att Dalle satte på vinterdäcken i söndags) och att det ska bli den kallaste vintern på 1000 år (tror ni det kommer bli några värmekrig eller).

Men som sagt nog om vädret.

Jag funderar lite...

Om man har en störd nattsömn (läs: Om man har blivit väckt varje natt i 4 års tid) kan det visa sig i fysiska former tro?

Som att man blir förkyld för... Jag vet inte! Jag har tappat räkningen. Men jag tror att jag har varit mer eller mindre sjuk sedan slutet av augusti (kan det stämma ni som känner mig privat?).

Det är lite smådeppat här nu när jag insett att jag är sjuk, igen. Att jag måste vara hemma och kurera mig. Jag smågråter lite när jag pratar med Dalle i telefon. Jag är så utmattad! Jag vill inget hellre än att sova.

Det är bekymmer och sjukdomar och lite sömn (livet med småbarn).

Kanske någon vill hjälpa oss att komma iväg på semester?

Ang. Vädret

En trogen läsare skriver: "Å tro på fasen frun hade rätt också. Kanske ska hon börja som väderflicka??"

Min mamma skriver: "Håller med föregående talare, ny karriär som meteorolog kanske."

Svar: "Ja men har jag inte alltid sagt att jag har rätt när det kommer till vädret. Ser jag ett moln så vet jag exakt vad det blir för väder inom några timmar. Dårar som har skrattat åt mig hela sommaren (Dalle till exempel). Jag har ju alltid rätt. Se själva!!"

Fint vs. dåligt väder

Låt er inte luras av det fina höstvädret.

Solen kanske skiner nu, men inom ett dygn blir det regn (om man ska tro molnen på himmelen, och det vill jag lova att jag gör och jag vill lova att jag aldrig spår fel när det gäller väder).

Lite positiv söndagsinformation från Fru Märkvärdig.

Sa jag att jag har PMS och att jag är förkyld och detta för sjuhundrade gången på två månader?!

Det är lätt stämning här hemma, NOT!

Skita ifred!

Jag undrar vad som händer om man aldrig får skita ifred?

Om ens toalettbesök alltid ser ut som följer:

1. Man har hela badrummet ockuperat av barn, som klättrar där, som rotar där, som hoppar där...

2. Eller om man (när man är ensam hemma med barnen) stänger dörren om sig och därför får sitta och oroa sig för: "Vad händer utanför? Varför är de så tysta? Vad var det som lät? Nu ramlar de väl och slår ihjäl sig! Nu slår de väl ihjäl varandra, vilken sekund som helst."

3. Eller om man stänger dörren om sig (när ens make är hemma) och tror att nu äntligen, i lugn och ro men sedan får höra yngsta sonen stå och slå och banka, gråta och skrika utanför badrumsdörren ända tills du ger upp och lämnar toaletten med magen i kramp.

Undra vad som händer med magen om den aldrig får skita färdigt ifred?

Kommer den svälla och kommer jag inom kort se gravid ut?

Sojabönor

"Men i vad finns sojabönor?" Undrar då jag.

"Ja du! I nästan allt..." Svarar sköterskan på barnmottagningen.

Jaha! Ja men det var ju trevligt. Minst sagt!

Så jag direkt hem och googlar.

Resultat:

Sojabönor, eller "Sojaprotein misstänks förekomma i en del konsistensgivare (förtjockningsmedel) som E 410, E 412, E 413, E 414 och E 417. Sådana förtjockningsmedel används i bl.a. marmelad, yoghurt, dressing, fisk- och köttprodukter och glass."

Åh!!!

Men vi fick i alla fall veta

Att yngsta sonen är allergisk mot (först och absolut främst) katt.

Samt reagerade på Ägg,

Fisk,

Och Sojabönor.

Så nu ska dessa produkter uteslutas under två veckors tid.

"Va?! Vad du hittar på. Så sa hon ju inte" säger Dalle och syftar på allergisköterska som utförde pricktestet.

?

"MEN VAR DU MED ELLER? STOD DU BREDVID OCH LYSSNADE ELLER? NÄ!!!"

Dagens stora lärdom:

Tro för allt i världen inte att din man läser sådant som du sätter upp på kylskåpsdörren.

Även om din tanke är att: Denna dörr öppnar han trettio gånger om dagen. Självklart ser han lappen, självklart intresserar han sig, självklart läser han den.

Men nä serru!

Ack vad du bedrar dig.

Han ser den nämligen inte alls och läser desto mindre.

Resultatet blir att han går miste om mycket nödvändig information.

Som till exempel:

Att ert barn inte får ta allergimedicin minst fem dagar före planerat läkarbesök och pricktest (allergikontroll).

Att man därför, kanske, bör undvika det som barnet är allergiskt mot, så att man inte behöver ge barnet allergimedicin dagen innan läkarbesöket, så att pricktestet inte går att genomföras.

Kanske?

Eller?

Ja på grund av att din man inte läser den viktiga informationen så blir ni tvungna att boka om tiden och komma tillbaka två veckor senare.

Och med detta vill jag poängtera att dagens stora lärdom är:

Jo du behöver visst tjata på din man. För han fattar inte annars. Han kan inte tänka själv. Han behöver få allt serverat. Så även information som han själv (på egen hand) kan ta till sig.

PUNKT!

Tips till alla blivande eller nyblivna föräldrar 3:

Och till alla andra slapprövar som inte orkar, kan eller hinner ta sig ur mysbyxorna/pyjamasen under en hel dag.

Nu kan ni man i alla fall gå mys- och slappklädd med stil.



Slapprövad som jag är, är jag helt klart intresserad.

Tips till alla blivande eller nyblivna föräldrar 2:

Här är en smart pryl till!
Åh det är så fantastiskt att jag blir alldeles till mig i trosan.

Det handlar om Snack catcher - matbehållare.

"Äntligen går det att kombinera en ren bil med att äta i en bil.

Snack Catcher-muggen håller matbitarna på plats i behållaren även om den tappas i golvet. De mjuka flikarna i locket gör den enkelt för små barnfingrar att plocka ut matbitar (en i taget!), den knottriga ytan förhindrar att smuts kommer ner i behållaren (pappaprylar.se).

Ingen tvekan!

En sån här SKA jag köpa åt min yngsta lille son till gris.

Eller va?

Yngste lille gris till son!

Tips till alla blivande eller nyblivna föräldrar 1:

Här är en smart pryl som jag önskade att jag kände till när mina barn var mindre och inte kunde äta och tugga riktigt:

Fresh Food Feeder.

"Med ett greppvänligt handtag och en nätbehållare som gör att barnet kan få i sig färsk eller tillagad mat utan att riskera att sätta i halsen.

Lägg i en bit frukt, grönsaker eller kött i nätbehållaren och tillslut den. Barnet kan sedan tugga och suga själv och få i sig färsk mat i lagom stora bitar.

Fryst frukt är perfekt när barnet får tänder då det svalkar samtidigt som barnet får i sig god fruktsaft" (pappaprylar.se).

Fanastico!!!

Mamma koltrast!

Mamma koltrast kommer flygandes genom luften.

Bakom björken kan hon skymta sitt bo, i den övergivna balkonglådan på det gröna huset.

Hon hör sina ungar ropa på henne.

"MAT! MAT! MAT! MAT!"

Hon suckar ljudligt och håller på att tappa maskarna som hon har i näbben. "Tusan!" Tänker hon. "Det höll på att gå galet! Hungriga ungar som håller på att driva mig till vansinne. Stressa sin stackars mamma på det där viset."

Hon flaxar vidare, så fort som vingarna bär henne.

"Ju snabbare jag kommer fram, desto fortare får ungarna sin mat och jag får en sekunds tystnad." Mamma koltrast kan nästan känna stressvetten bryta ut under hennes små vingar.

"Jag tror bestämt att jag får ta och putsa mig lite extra under vingarna innan pappa koltrast kommer hem." Tänker hon och förbereder sig för landning.

"Nedrans pappa koltrast som övertalade mig att överge det fina buskaget i dungen för det här! En sliten balkonglåda mitt i stan. Snacka om medelålderskris! Vilja byta ut det trygga mot det "f a r l i g a"."

Mamma koltrast sneglar mot sina grannars bo. Där Fru bofink sitter och putsar sina bröstfjädrar.

"Jo jo! Jag kan allt tänka mig varför pappa koltrast valde att bosätta sig i just den här balkonglådan." Tänker mamma koltrast och måste ruska på huvudet för att skaka av sig obehagskänslan. Fru bofink kan sitta där och tro att hon är något. Med sina gråbruna, tråkiga fjädrar. Inte så fina, olivfärgade, som mamma koltrasts inte.

Mamma koltrast sätter ner sina klor i det välbyggda boet, som hon byggt själv, medan pappa koltrast flugit runt och "övervakat" reviret. "Jo säkert! Visade upp sig för grannarna var vad han gjorde."

Mamma koltrast fyller sina fyra ungars näbbar och sluter sina ögon och njuter av den korta sekund av tystnad som infinner sig. "Häärligt!"

"BAJS! BAJS! BAJS! BAJS!" börja plötsligt ungarna skrika då. Mamma koltrast öppnar sina ögon och tittar ner i boet. Äldsta ungen vänder upp rumpan i vädret och mamma koltrast böjer sig framåt och suger i sig den vita avföringen. Ingen oreda i detta rede inte.

Stärkt av detta tar mamma koltrast sats och lyfter från boet. Medan hon flyger bort och iväg hör hon ungarna skrika efter mat. Mamma koltrast stänger öronen och börjar fokusera på sin uppgift...

/Fru Märkvärdig!

Tzatsiki

Jag tror jag har gått och blivit beroende av tzatsiki.
Det är så gudomligt gott!
Och den ska vara hemmagjord på turkisk yoghurt.

Undra om det är nyttigt?

EEEEMMMMIIIILLLLLL!!!

"Skynda dig ut till snickaboden annars tror jag din siste stund är kommen" ropar Emils mamma, i panik, när hon kommer inrusande i kammaren och rycker upp sin son ur sängen. I rummet bredvid vrålar hans pappa "EEEEEMMMIIIIILLLLL!!!" Medan han hoppar runt på ett ben, med andra foten i vädret och stortån i en råttfälla.

Livrädd vaknar Emil till liv! Kastar sig upp ur sängen och kutar efter sin mamma ut till snickarboden. Där han sätter för haspen på insidan, så att hans pappa inte ska kunna komma in och hans mamma sätter för haspen på utsidan, så att hennes son inte ska komma ut.

Och så sitter han där, hela dagen faktiskt. Och ingen mat får han (vad vi kan se). Tur är väl att han har ett litet "präktigt" matförråd gömt där inne, med lite torra skorpor.

Nä det går ingen nöd på honom. "Illslug som han är den lille gossen", som älskar Alfred, Ida, Lukas, Griseknoen och så mamma så klart! Visst tycker han om sin pappa ibland, och ibland inte. Lina, ja Lina vet han inte riktigt vad han känner för. Hon som fryser ut och öppenhjärtat talar om vad hon verkligen tycker om Emil, den lille gossen ifrån Katthult, Lönneberga, Småland.

Ja se detta är barnprogram det, när det är som bäst.

Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle se ut om det gjordes ett barnprogram idag, som handlade om en liten pojke, vars pappa blev så förbannat ond att hans mamma var tvungen att låsa in sin son för rädda livet på honom.

"Annars tror jag din siste stund är kommen..."

Min yngste son är dock den störste Emilfan som finns. Med Emil-"myssen" på huvudet är det Emil hela dagen.

Om att få en bebis

Efter att ha varit och kollat in stylistsysterns extremt höggravida mage inser jag att jag, som ni vet, saknar att vara gravid.

Men stopp där!

Jag minns också allt det andra och känner att jag är glad att slippa gå som på nålar inför minsta tecken på att NU drar det igång. Nu är det dags att åka in till förlossningen. Jag saknar inte att ha ont och att behöva kämpa tills blodet sprutar (ja för det gör det ju efter förlossningen, i flera veckor faktiskt). Kan hända att jag saknar att få upp det kladdiga, nyfödda lilla barnet på bröstet och få uppleva känslan av att nu är det färdigt, jag klarade det, jag är bäst, nu börjar det...

Men å andra sidan!

Det är skönt att kunna sitta i soffan, en fredagskväll, sörpla på ett glas vin och känna att vi har den där omtumlande "första" tiden bakom oss. Vi har det stabilt nu.

Det är skönt att enbart kunna glädja sig åt att ens syster ska få göra det där "stora" jobbet och få den där belöningen. Och det ska bli hur fint som helst att få sno en del av den lyckan och få ta del av den när den är som bäst och sedan lämna tillbaka den när den börjar protestera.

Sedan är det hur roligt som helst att redan ha två barn och att se hur de blir till de små individer som de är.

Sen är det väl kanske inte lika roligt att sitta i en bil, under en timmes bilresa och lyssna på Manboy på repet. Bara för att barnen kräver det...

En fotoblogg att kolla in

Ni måste kolla in den HÄR bloggen.

Det är de mest underbara och roliga bebisbilderna någonsin.

Och det är bilder på det tröttaste barn i denna värld.

Finns det alltså barn som sover så, likt klubbade sälar?

Innehållslöst

Min syster har inte fått sin bebis, jag är trött, Dalle vill att vi ska se säsongspremiären av Robinson, jag har haft en lång dag på jobbet och knappt träffat min familj och den korta stunden som jag faktiskt var med mina barn gick åt att skälla och gnälla eftersom de var överaktiva till max.

Så jag har inget direkt att skriva om i detta nu.

Men puss på er!

Och så lite om en snigel

Jag kan inte säga annat! Det är fint att vara ute och undersöka världen med sina barn.

Tillsammans med yngste sonen gäller det att våga luta sig tillbaka och se honom bemöta världen likt en tornado.

Men så stannar han upp!
Han har fått syn på en snigel.

Han gömmer den under ett löv.

När han kommer bärandes på en stor stenbumlig är det dock dags att gå in.
Det blir inget snigelmord idag inte.

Om maskar

Jag och min yngste son leker ute i den lövfyllda trädgården och plötsligt ser vi den här gigantiska masken vältra sig fram.

Men allvarligt!
Hur stor kan en mask bli egentligen, innan man kan börja kalla den för orm?

Höst

Som vanligt (på senare år) så blir det plötsligt höst utan att jag vet vart sommaren har tagit vägen.

Men det är en fin höst!

Känner för att krypa ner och gömma mig här under löven.
Tänk om man hade varit så liten.

Hade ju blivit ihjältrampad av bröderna bus direkt.

Kissvägran

"MELKER!!! Nu får du gå och kissa."

"Nej det vill jag inte! Men tack ändå."

Fler gravida mammor

Jag kom på två till som är gravida.

Känner alltså nio gravida mammor.

Fattar ni eller!!!

Men hur?

Pussel på matta och diverse leksaker och kläder.

Och ÄNNU mera pussel och leksaker och kläder...



Och hur gick det till?



Kröp jag inte nyss omkring här på golvet, på alla fyra och rensade undan ALLT?



Jo men visst gjorde jag det. Det är ingen illusion.



Och så lämnar jag rummet i några minuter, för att lägga stora pojken och när jag kommer tillbaka ser det ut så där...



Tydligen ska vi skita i det för Dalle marscherade rätt förbi alltihopa och slog ner sin rumpa i fotöljen.



Är det för att han är så långt upp, så att han inte ser det

(och jag kortare och därför närmare golvet)?



Eller har han fokuset inställt på fotöljen och inte ser det som ligger på golvet?



Äh! Jag skiter i vilket. Jag tänker då INTE krypa runt på golvet en gång till denna afton.



NEEJÄÄ!!!

Vad är det här?

En diktbok, skriven av Lillasyster Ida.

Idag igen!

Samma bok var enda jäkla dag.

Den ligger där och säger: "Tjena! Läsa mig idag kanske?"

Och jag svarar: "Eh! Idag igen? Har ju läst dig typ, änna femtio gånger."

"Nä du! In med dig i bokhyllan igen."

Och så nästa dag, ligger den där igen.

Diktboken som min lillasyster skrivit.

Barnen bara måste älska sin moster.

En variant

Doden på McDonalds

Här är en variant på hur man kan äta en hamburgare.

Plocka små, små köttsmulor...

Supermorsan

Tänk att det ska vara en mamma (läs kvinna) för att lugnt och harmoniskt kunna ge sin äldsta son penicillin med spruta.

Här har jag oroat mig som en toka för att, ensam, ge snart fyraåringen penicillinet.

Hur ska jag, med våld, kunna hålla fast armar, ben och huvud på sonen samtidigt som jag ska hålla i sprutan och sakta trycka i honom innehållet?

Jo jag köper honom Räddningsbåten Elias och har turen att den levereras lägligt på rätt dag. Jag överraskar sonen som blir utom sig av lycka. Sen så förbereder jag honom hela eftermiddagen.

"Jo nu när du har fått Elias båten så kan du väl lova mig att du tar medicinen ikväll" säger jag gång på gång för att påminna honom.

"För annars blir jag ju tvungen att skicka tillbaka båten."

Jag vet ju att han vet att han har fått den här presenten för att han är sååå duktig och tar sin medicin. Han vet precis vad som krävs av honom.

Och när stunden väl är inne, påminner jag honom lite extra och pekar på båten.

"Du kan väl stå still där, så håller jag inte fast dig. Utan jag bara sprutar in medicinen och så sväljer du."

Och gossen ger med sig, tar bort sina händer ifrån munnen och låter mig ge honom medicinen.

Vilket halleluja moment!

Vilken supermorsa jag är.

Alla är gravida

Förövrigt tycker jag att det är otroligt många som ska ha barn.

På rak arm och med snabb huvudräkning (det är jag i och för sig inte så bra på) kan jag, bland våra vänner (syster medräknad), komma på sju stycken gravida mammor.

Får litegrann en känsla av att det bara är jag som inte är gravid.

Puh! Kanske jag borde känna.

Men nja...

Någon mer som är gravid? Som jag inte är informerad om? Jag bara undrar av ren nyfikenhet så där... Inte alls för att jag ska kunna känna mig lite bitterfittig...

Nä ta mig tusan! Om jag skulle ta ett stort glas vin bara för att jag kan. Skål på er alla gravida mammor och "pappor" där ute.

Nä jag ska inte ta ett glas vin. Jag ska ju upp tidigt och jobba imorgon. Vad tror ni om mig egentligen?

En grabb

När som helst kommer det en gosse ut ur denna mage:

Stylistsysterns höggravida mage.

Och barnens Sessa kommer att bli storasyster.

Jag vill tro att hon kommer ha användning av hörselskydden då.

Barnens kusin.

Och jag väntar på "samtalet" med stor spänning.

Vardagsrummet

Här har ni den!

VÄGGEN!

Som aldrig blir färdigtapetserad.

Fondväggen är klar i alla fall.

Och har så varit i...

Låt mig räkna...

Ja ett år i alla fall.

Men nu har JAG besämt att det ska vara färdigrenoverat i vardagsrummet lagom till barnens födelsedagar. Vi har alltså lite drygt en månad på oss.

Båtar

Storebror har fått dille på att bygga legobåtar.

Ja han har överlag fått dille på båtar.

Ett intresse som han delar med sin pappa. På rimliga nivåer.

Huppa hule

Den här videon, föreställande Israels bidrag i Eurovision songcontest 1987, spelas om och om igen hemma. Det är nämligen minsta pojkens favorit.

Han sjunger med i refrängen och hoppar runt som en tok.

"Huppa hule, hule, hule. Huppa hule, hule, hule..."

Ang. Stjärten

Sara skriver: "DU är så vacker så! Men följ gärna med mig till gymmet, jag behöver nån å gå dit med!"

Svar: Så lösningen är att börja träna?! Jag misstänkte detta. Tyvärr kommer det nog bli att jag helt enkelt slutar titta på min nakna stjärt. Jag gillar inte att gymma.

En naken stjärt

Jag kastade en hastig blick bakåt idag och synade min nakna stjärt i spegeln.

Varför jag fick för mig att göra det här kan man ju undra? Smått idiotiskt infall kan tyckas.

En grådassig, platt och bred rumpa etsar sig fast på min näthinna.

Hjälp!

Den glider ner mot knävecken.

Jag har fått en hängröv.

En hängbuk, två hängpattar och så en hängröv.

Graviditeten har inte varit god mot mig.

Eller (oh fy hemska tanke)! Är det åldern?

Efter graviditeten

Jag fick hör av min fina vän C att det tar fyra år för kroppen att återställa sig efter en graviditet.

Fyra långa år.

Och jag som födde två barn på två år.

Betyder det att det tar åtta år för min kropp att återställa sig då?

Eftersom jag blev gravid, för andra gången, redan ett år efter min första förlossning så kan ju min kropp omöjligen ha hunnit återhämta sig?

Och visst var det extra tungt och extra jobbigt och extra ont. Men det gick också extra lätt att föda på själva förlossningsdagen (och tack och lov för det).

Men vad är det egentligen som tar så lång tid på sig att återställas?

Man läker ju relativt fort i snippedippen och brösten blir snart ur-ammade, svullnaden och all vätska försvinner ju också inom sinom tid och efter ett år känner man ju sig som sig själv igen, kroppsligt. Är det höfterna och magen då som tar tid på sig?

Bristningarna försvinner ju aldrig. Det överflödiga skinnet som hänger över byxlinningen, försvinner det inom fyra år?

Är man nyfiken (kanske gravid) och vill veta vad som händer, kroppsligt, efter graviditeten så läs Katerina Janouchs råd HÄR.