lördag 22 januari 2011

The Flood



Jag gillar den här!

The Flood

Om Take That

Oh vad jag var kär i Mark Owen när jag var yngre.

Och så många tyska Bravo tidningar jag köpte på Pressbyrån, för att klippa och riva ut planscher och bilder på Take That, för att tapetsera varenda millimeter av väggarna i mitt rum.


Och nu är de tillbaka och de har något, ännu.


Dalle skulle du ha något emot att jag tapetserade vårt sovrum med bilder?

Idag:

Vi åker till hemlig ort idag!

Jag och Dalle!

Jag Dalle!

Vi ska se på bio och sova borta.

Men tro för allt i världen inte att ni kan komma och bryta er in i huset och ta allt vi äger.

För Dalles svärmor är barnvakt och hon kan vara en riktig jävla satkärring! Så passa er för henne för jag tror att hon har hemliga, mörka krafter. Hon kan säkert förvandla er till paddor på direkten.

Och sen har vi fan inget av värde ändå!

Men om ni skulle ta och bryta er in, medan alla sover så kan ni väl passa på att tömma tvättmaskinen och hänga upp tvätten på tork. Det vore hyggligt!

Och om ni nu måste stjäla så kan ni väl ta med er Dalles groteskt fula Lasse Åbergsglas. De står i vitrinskåpet... Snälla, snälla, snälla...

Domen = Psykisk sjuk!?!?

Jag har varit yr i skallen den senaste tiden.
Litegrann som en konstant salongsberusning.

Lite smått jobbigt när man vill verka nykter.

I alla fall! Med yrseln kom också en övermäktig trötthet och kraftlöshet.

Eftersom jag är frisk som en halvtorkad nötkärna så borde det finnas en annan orsak än virus och infektioner (eller? Bara min gissning och jag tycker nog att jag kan se mig själv som expert på förkylningsvirus efter den senaste tidens... förkylningar).

Blir ändå lite rädd för mig själv när de ringer från barnens dagis för att meddela att det bröd som de nu beställt hem (som han ju skulle kunna äta) innehåller E-nummer 412 (soja), som han inte tål och det plötsligt börjar susa i huvudet och jag måste ta tag i väggen för att inte trilla omkull av yrseln.

Så jag ringer till vårdcentralen och får en tid.

Och får veta att jag är utmattad.

Ja jag känner mig utmattad! Men tänk att få en diagnos på det.

Läkaren vill ändå kolla min status så jag måste komma tillbaka på måndag morgon för att lämna blodprov (jobbet hör ni!! Jag kommer senare på måndag).

Men sen blir det att ringa kuratorn och få domen eller rättare sagt hjälpen.

Det är det jag alltid sagt! Vi är psykiskt sjuka i min familj.

Och det härligaste är läkarens råd:

"Du måste vila! Lägg dig en halvtimme på sängen och ta det lugnt. Gå ut och gå en halvtimme varje dag och rensa tankarna. Försök att få en god nattsömn."

Jag tror inte att hon hade egna barn och jag tror inte att hon förstod mig riktigt när jag sa att vi har det "lite" jobbigt hemma med vår yngsta son och har haft det sedan dagen han föddes. Med andra ord så har jag lite svårt att smita iväg en halvtimme och lägga mig på sängen eftersom han då skulle sätta sig utanför och skalla dörren tills jag en halvtimme senare kommer ut.

Och Nej! Det skulle inte hjälpa att Dalle tog honom. För vill Doden va med mamma så "ska" han va med mamma. Och om inte så ska han se till att mamma lider jävlar i min låda för att hon inte offrar all sin tid för att vara med sin yngsta son. Och ja! Jag kan höra honom från övervåningen! Jag är ju för helvete inte döv.