torsdag 13 september 2012

EN BILD FRÅN MALMÖ

När man är depp så får man tänka på något roligt.

Jag tänker på det här:

Jag och Kija från Big Brother (Malmö - augusti, 2012).

Berättade jag för er att Kija piercade mig i tungan!? Backstage i några vackra flickors omklädningsrum.

Nypiercad.
 Och då kommer jag att tänka på en annan sak som också gör mig glad och det är att nästa gång jag träffar Kija (förhoppningsvis i slutet av oktober när vi ska till Stockholm) då ska hon få göra en sådan här på mig:


En dermal anchor piercing vid nyckelbenet.
 Can't wait!!!

OCH NOBELPRISET I MODERSSKAP GÅR TILL...

Gudarna ska veta att jag idag borde belönas med ett Nobelpris i moderskap.

För som jag har fått anstränga mig för att hålla humöret uppe inför barnen.

Inombords har jag gråtit floder, haft panik och velat lämna barnen, ta bilen och fly.

Istället tog jag med mig barnen och åkte till biblioteket. Där fick de lån-hyra varsin film.

Star wars och Vem-filmerna blev det.

Och nu, hemma igen, sitter de och tittar på dessa och jag smyger mig undan i köket och är ifred.

Jag behöver en paus. En paus från dunkdunkdunk nattetid. En paus från att ligga på sängkanten och trängas med min man och min snart sexåring. En paus från migränanfall och gråt. Jag behöver lite normalt i mitt liv.

Inte blir det så mycket bättre när vi ikväll ska på extrainsatt möte med dagis för att prata om Lillkillen och hans allergier och innan det på föräldramöte.

På med the happy face och le. Lyssna och koncentrera sig och prata och berätta, förklara och beskriva.

Nej jag kommer att bryta ihop och skrika:

"JAAAAAAAAAAG OOOORKAAAAAAAR IIIIIIIIIIIINNNNNTEEEEEEE MEEEEEEEEER."

Dalle vill fixa mig och ber mig ta "en tablett".

Att man ska behöva. Jag tar en chokladbit istället.

Och en till.

Och en till.

Och en, två, tre till...

Fan jag som ska gå på diet.