torsdag 30 april 2009

Sjukhuset

Idag blev det inte mycket gjort.

En heldag (ja i alla fall halv) på barnmottagningen med bebisKonrad.

Stackars, stackars älsklingspojken har öroninflammation.

Så ont, så ont som han har.

Ett stackars mammahjärta går i bitar.

Kaskadspy nu inte upp all medicin är du snäll. Du behöver den i magen?

Varför kan man inte få penicillin i supp-form???

onsdag 29 april 2009

Fråga till D(jävla)-Link

Detta är mitt samtal till D(jävla)-Link, som pågår i mina tankar för stunden.

Hej D-Link!
(Fuckerfuckfuck)
Hur är det möjligt att uppkopplingen är bättre utomhus,
så långt bort från routern som det bara går?
(Va va va va va?)
Borde inte uppkopplingen vara som bäst inomhus, i rummet intill routern, eller åtminstone en halv milimeter ifrån routerjäveln.
(Jävla, jävla, jävla, skitinternet)
Fattar ni min fråga?
Jag ska kasta skitroutern så långt bort jag kan (det blir väl en armslängd bort). Och jag stampa och klampa och hoppa på den så att det bara är smulor kvar.
Och det lovar jag att jag kan.

Gräset grönare på andra sidan

Tänk!
Gräset ÄR grönare på andra sidan.
Se bara själva och jämför min gräsmatta och grannens gräsmatta nedanför slänten.



Man skulle kunna påstå att jag inte har någon gräsmatta alls.
Och då skulle ni se motsatta sidan av gräsmattan. Lervällingen kallar jag den.

WOW

2105 personer.
WOW!
Me so HAPPY!

Förbannad

Ja jag är förbannad på vår trådlösa router.

Den funkar aldrig... Tar en miljard minuter på sig för att ladda upp en sida.

Här sitter jag och har tidsbrist och ska bara, bara lite snabbt skriva ett och annat blogginlägg och så bara det krånglar, krånglar, krånglar.

Det är inte min dator som krånglar kära make.

Det är fucking jävla D-Link.

F-I-X-A snälla du.

Den sämsta skit

D-Link du är fan den sämsta skit som någonsin har tillverkats.

Måtte du brinna i helvetet för all framtid.

Dö D- Link dö.

tisdag 28 april 2009

En rättelse

Jag får väl göra en rättelse då skulle jag tro. Detta är ju ett oerhört viktigt ämne...

Trädet med "körsbärsblomstret" är inte ett körsbärsträd med körsbärsblomster. Det är ett plommonträd med plommonblomster.

Så fel det kan bli.

Och ja minsann ett träd kan tydligen blomma utan att löven har slagit ut. Vårt gör ju det.

Fram med högtryckstvätten

Fram med högtryckstvätten. Vi har det skitigaste huset i landet.

Så lite tid...

Och två ungar (i alla fall en trotsig tvååring) som stökar ner så kompiöst.

Kritik får du ändå

Vi gör dumma saker. Alla gör dumma saker. Det är sånt man gör.
För att lätta på samvetet, berättar man om de dumheter man gjort.
I efterhand blir man klok som en bok! Eller hur?
I morse läste jag detta citat i senaste nummret av Mama och kom då att tänka på alla dumheter.
Varför man gjort dem och varför man berättat om dem.
GÖR DET DU KÄNNER I HJÄRTAT ÄR RÄTT -
FÖR KRITIK FÅR DU ÄNDÅ.
Eleanor Roosevelt

måndag 27 april 2009

Är det inte sommar nu så säg



I röda "Foppa-tofflor" och bara ben vaktar jag mitt barn som är fylld av trots.

Gång på gång jag tror, att nu har gränsen nåtts.


Han leker med vattenslangen, undersöker och bygger konstruktioner.

Det är konstigt vad de kan, dessa små personer.


Ja trotsa du på, din lilla filur.

När solen är framme då blir jag aldrig sur.


Är det inte sommar nu så säg.

My boy's showing ass

Vad är det med killar och deras byxor?

Gällivarihäng.

Här har vi min man och tvååringen.

Byxorna på väg ner, förbi röven.

Hur dålig passform är det på pojk/män byxor? Eller hur dålig passform är det på pojkar/mäns kroppar? Byxorna visar ALLTID, mer än gärna, en stor del av rumpskåran.

Detta dilemma har ingenting att göra med det vi tjejer led av för några år sen då vi alla skulle ha byxor som slutade strax ovanför könshåret alá Britney Spears. Dessa byxor nådde inte ens upp över rumpskåran när vi skulle böja oss.

Pojk/mäns byxor hasar ju alltid ner alá Ronny & Ragge.

Sömnlösa natt

Åh!

Hej du sömnlösa natt.

Så ses vi då igen.

Det var ett tag sen sist.

Varför kände du att du var tvungen att komma tillbaka?

Kunde du inte lämnat bebisKonrad ifred?

söndag 26 april 2009

Blivande konstnär


I ammande stund pågår tvååringens konstskapande i köket.
Han målar med tuschpennor på golvet. Detta får han genast torka upp.
"Så gör man INTE"
Efteråt ser vi att han även har använt sin fots undersida som canvasduk.
Då kan man inte göra annat än att le.
Han är underbar vår äldste son.

Körsbärsblomster

I morse ser vi detta när vi tittar ut genom vardagsrumsfönstret.

Blommorna på körsbärsträdet har slagit ut.

Ska inte trädet ha löv först?

Ja fina blommor är det i alla fall.

TuppStalker

Nu börjar det bli riktigt scary det här.

Tuppen tror att vi är hans höns. Han vaktar oss genom vardagsrumsfönstret när vi har gått in för att se på Bolibompa. Han står utanför köksfönstret och pickar på rutan när vi lagar mat.

En morgon när vi vaknar har han väl tagit sig in och står på våra huvuden och äter pickandes upp våra ögon likt värsta splatterskräckisen.

Han får nog stanna inne i sin hönsgård i några dagar.

Vår tupp är ensam. Han behöver sina fruar. Men det är svårare än vad vi trodde att få tag i dvärghönor till vår dvärgtupp.

Någon som har ett tips så hör gärna av er.

fredag 24 april 2009

Hi Hurra!!!

Men jisses vad roligt att det är så många som läser...

Ja mamma jag vet att du är min flitigaste fan. Tack!

Tack alla ni andra också.

På nyheterna

På nyheterna nu så pratar man om en familj vars barn dog, när det föddes för tidigt i vecka 24.

Barnets kropp hade förts från sjukhuset till kyrkans lokaler och när föräldrarna ska ta ett sista farväl innan begravningen, så är barnets kropp försvunnet. Det ligger alltså inte i kistan.

Hur??

Är det en dåre som har tagit barnet?

Förmodligen inte eftersom chefen på kyrkogårdsförvaltningen i Stockholm, påstår att "de aldrig haft något med den här kistan att göra överhuvudtaget." Hon säger att "kistan aldrig skrevs in, togs emot eller kvitterades."

Skamligt!

Stackars föräldrar som behöver gå igenom det här.

Och så oerhört hemskt att veta att polisen har undersökt platsen och därefter beslagtagit en container i området.

Inte fasen har väl någon slängt barnets kropp där?

Bikiniångest

Kan ni fatta att jag under tre år har fött två barn.

Inte konstigt att min mage ser helgravid ut fortfarande.

Hej på dig du ovälkommna hängbuk. Ska vi leva resten av vårt liv ihop?

Denna jävla värmen

Jaha nu har diskussionen vart igång. Ni minns väl vårt krig om varmt och kallt?

Så här ser situationen ut idag: Dalle vill elda med ved.

"Då spar vi 10 000 kr om året"

Jag som vill ha en "nyare" bil säger:

"Självklart ska vi elda med ved älskling" (jag hatar att elda med ved och allt arbete kring det och JA jag hjälper till).

Igår kväll kom Dalle hem från jobbet klockan 22.45 då skulle han elda. Vilket han gjorde.

Hela jäkla natten håller jag på att förfrysa tuttarna av mig när jag ska amma (vilket är mer eller mindre hela natten).

Jag frågar Dalle om han har satt på någon värme på elementen?

"Naturligtvis! Men bara lite"

Vid frukostbordet säger jag att jag nog vill att vi ska ha lite varmare på natten.

Då säger Dalle att han glömt att sätta på värmen. Vi har alltså vart utan värme hela natten.

"Va i helvete! Du gör detta med flit bara för att du inte fryser" ryter jag.

Nu är kriget igång, igen. J-Ä-V-L-A vedeldning måtte du förintas.

torsdag 23 april 2009

Morgonkaoset

Det härliga morgonkoset har infunnit sig hos familjen L. Roos.

Melker, tvååringen, står utanför badrumsdörren och bankar, skriker och gråter:

"Näe pappa bajsa näe!"

onsdag 22 april 2009

Giftiga nappflaskor

Ja minsann nu har jag vart sämsta morsan igen.

Köpte ny nappflaska till Konrad igår. Tanken var att han skulle få en, med napp som var lättdrucken.

Jag köpte Bambinos nappflaska med sött Alfons Åbergtryck på. För den är lättdrucken.

Idag när jag sitter och ger Konrad vatten ur flaskan så kommer jag på att man inte ska använda sig av flaskor märkta med en sjua i botten... Jag vänder på flaskan för att titta.

SJÄLVKLART! En jävla sjua.

Jag har köpt en flaska som är giftig. En giftig jävla flaska till min bebis. F.U.C.K!

Gogglar direkt och hittar en blogg om vägen till en bättre värld: http://tredjeklotet.blogspot.com

Där läser jag följande (jävla skit): "Vad jag kan avgöra så är vanliga nappflaskor långt farligare för våra barn än de bekämpningsmedel som används i oekologisk odling. De flesta flaskorna är gjorda av plast som läcker bisphenol-a i farliga doser. Man ska undvika plast med nummer 7 i trekanten, men ofta står inte plastsorten på flaskorna - leta efter "PVC-free" eller köp glasflaskor (polyeten går också bra). Samma problem gäller pipmuggar och nappar. Det går att köpa nappar gjorda av naturgummi, t ex naturnappen. Tänk också på att välja bestick i metall istället för plast till ditt barn. På GreenBaby kan du beställa PVC-fria (polyvinylklorid) flaskor, pipmuggar och metallbestick. Att diska plasten i diskmaskin eller värma den i micron ökar risken för att det farliga ämnet bisphenol-A avges - släng repade nappflaskor!"

Trött jag blir på mig själv. Visste det här och ändå gick jag direkt till affären och köpte just fel flaska. Hur kunde jag inte kolla botten då?

Ja ja stora pojken drack också ur Bambinos flaskor och han har inte tagit någon synlig skada ännu.

Hu vad hemskt!

tisdag 21 april 2009

Angående hårvaxburken

Så är den äntligen bortplockad. Tack och lov! Det började faktiskt samlas damm på den-vita-grejen-mellan-locket- och-burken.

Så där ser man att min man han kan allt. Ja om han vill då vill säga.

Och ja, min man är en upptagen man, som har "mycket" att stå i och därför tjatade jag inte heller på honom angående bortplockandet av denna burk. En god hustru är vad jag är.








Ja försöker att vara i alla fall.

måndag 20 april 2009

Ja bara kan inte låta bli


Okej! Jag kan inte låta bli. Övermäktiga någon som bestämmer och styr, förlåt mig och skona mig från eventuella straff. Men jag kan ju bara inte låta bli. Jag måste få KLAGA. I alla fall bara lite...
Ni ser den ostängda hårvaxburken. Snälla gissa vem den tillhör. Korrekt! Den öppna burken tillhör min man.
I flera, flera dagar har burken stått, öppen, på handfatet.
Varenda gång jag har sett den har jag tänk att jag bannemej INTE ska stänga den och ställa den på sin plats i badrumsskåpet. Jag ska INTE... Han kan väl städa bort efter sig själv väl?
Och trots att det har kliat i fingrarna så har jag heller inte. Nix den öppna och ostängda burken med hårvax står där den har stått.
Idag hittade jag locket (som faktiskt vart borta ett tag) under badrumskommoden. Jag la locket fint ovanpå burken utan att stänga den.
När jag efter en stund gick in på badrummet (efter att Dalle gjort i ordning sig i håret), så stod burken fortfarande kvar. OSTÄNGD.
Han hade till och med ställt burk, lock och rund-platt-mellan-lock-och-burk-sak prydligt bredvid varandra.
Varför gör du så här mot mig??? Plocka för djävulen bort sakerna efter dig.

lördag 18 april 2009

Tidigt förhandlande

Idag, 07.30 har jag för första gången förhandlat med min tvååring.

Han vill ha godis. Det är det första han säger på morgonen när han kommit upp.

Vad kan jag säga. Pojken älskar godis. Han frågar hela veckorna och svaret blir:

"Inte idag, på lördag"

Igår blev svaret:

"Inte idag, imorgon är det lördag"

Och det kom han ihåg så klart.

Så jag fick förhandla:

"Ett vanligt ägg först och ett choklad ägg sen"

Tvååringen köpte det och åt en rejäl frukost med äggröra och två rostade mackor.

Resultatet blev:

"En så pass mätt tvååring som helt enkelt glömde bort godiset."

1-o till mammalaget.

fredag 17 april 2009

Glittrar så härligt


Vad jag gillar när solen glittrar så här härligt på vattnet.

Mata...yes???


Idag besökte vi, två vuxna och två barn, min svärmor ute in hennes och hennes gubbes sommarstuga.

Vi satt och gottade oss i vårsolen när jag plötsligt ser en hög med korvbröd ligga alldeles intill vattnet.
Varför?? Och framförallt... Varför??? Och så kan jag inte låta bli att undra varför? Just av den anledningen att de, min svärmor och hennes gubbe, blir vansinniga varje år på ett gäng Kanadagäss som kommer upp ur vattet och skiter på deras badplats.
Är det så kostigt att dessa fåglar återkommer, år efter år, dag efter dag. När det serveras gratis mat i form av korvbröd?
Jag undrar bara?

torsdag 16 april 2009

Rice Krispies över hela golvet


Ååååååååååååååååååh Neeeeeeeeeeeeeeeeeeej! Tvåårigens Rice Krispies över hela jäkla golvet.

Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer klaga på min man på denna blogg... Onda ting händer då.

Diskberget

Igår kände min kära man att det var läge att klaga på det enorma berg av disk som bildats i diskhon, så det gjorde han. Så han klaga, klaga, klagade och jag förklarade, väldigt irriterad, att:

"Den dagen du själv vart hemma ensam och sjuk, tillsammans med två barn som också är sjuka, då har du rätt att klaga. För du har ingen aning... Och att du då ens kan med att klaga. Jag har ju inte haft tid att ta disken. Det fattar du väl."

Han fattade, för efter en stund kom han och bad om ursäkt.

Men jag var inte riktigt färdig så jag fortsatte lite senare.

"Jag sa ju förut att den dagen du har vart hemma, sjuk, tillsammans med två barn... Du har ju inte ens vart hemma med två barn när du är frisk..."

Inombords skrek jag:

"HUR FAAAAAAN KAN DU MEEEEEEEEEED ATT KLAGA."

I morse var det jag som tog hand om den sablans disken. Trots två barn och sjukdomar.

Men man kan ju verkligen undra varför inte min kära man tog hand om disken igår eftermiddag? Eller igår kväll? Eller varför inte i morse, klockan 05.00, innan han åkte till jobbet?

Man kan undra om han kände som så här: "Att disken, den får Johanna allt ta hand om."

Eller vad???

tisdag 14 april 2009

Mamma, pappa, barn

Fint självporträtt av oss, familjen: mamma, pappa, barn.

Två vuxna, två barn och en tupp



Vår tupp vill flytta in. Han lägger sig på soffan, precis utanför ytterdörren och tittar längtande in i hallen.
Måste erkänna att det känns lite scary faktiskt med en tupp som beter sig precis som en katt.
Antar att ha behöver ett gäng hönor att styra över.

Jäkla förkylningar

Blir så fruktansvärt trött på dessa jäkla förkylningar som attackerar vår stackars familj.

Är vi extra känsliga eller? Vi drabbas ju jämt.

måndag 13 april 2009

Svar på kommentar

Självklart ska en liten tvååring ha sju påskägg...

Det är extremt ekonomiskt att få sju påskägg. Vi kommer ju inte att behöva köpa lördagsgodis till honom på... Ja evigheter.

BebisKonrads påskbrev gillade vi dock snäppet bättre. Det innehöll några majskrokar. Alldeles, alldeles underbart. Fantastiska föräldrar som tänker till.

Dessa majskrokar kommer vara härligt sega den dagen då han får gnaga på dem.

Nu fick jag nog

Två sömnlösa nätter. Förkyld bebis som inte vill något. Inte sova, inte äta, inte vara lugn, inte vara glad. Men som hemskt gärna vill vara ledsen, grinig, hysterisk, snorig och febrig.

Igår kväll ringde vi till sjukvårdsrådgivningen och frågar om man kan dela tvååringens stolpiller Alvedon och ge till den febriga pojken. Vi kan ju inte åka och handla mediciner eftersom det är påsk och röda dagar i oändlighet (aldrig kan det vara positivt med att ha mycket ledighet tillsammans). Mycket riktigt, så kan man dela stolpiller. Men de tycker att vi ska ringa till akuten följande dag. De kanske kan lämna ut "riktiga" mediciner.

I morse, strax efter 06.00 så höll mitt lugn på att bryta samman.

Trött som ett as väser jag till Dalle att han får ringa till akuten och fixa fram näsdroppar.

"Mmmm"

När två minuter gått och Dalle fortfarande inte öppnat mer en ett halvt öga blir jag hysterisk. Ja för det blir man när man är dödstrött.

"Jag får väl ringa själv då" gastar jag och häver mig upp ur sängen med bebisKonrad i famnen och klampar ut i köket.

Jag ringer nummret till akutmottagningen. Hamnar på en växel någonstans.

"Hej jag har en genom förkyld fyra månaders bebis här..."

"Ja ha då kopplar jag dig vidare till sjukvårdsrådgivningen..." Klick!

Men va... Kopplade hon bort mig, kärringen??

Jag lägger på och ringer upp samma nummer igen, hamnar i samma växel, hos samma tant.

"Ja hej! Det var jag som ringde nyss angående en förkyld bebis..." "Nu är det så att jag redan har pratat med sjukvårdsrådgivningen och de tyckte att jag skulle kontakta akuten."

"Kopplade de dig inte vidare då?"

"Nä för jag pratade med dem igår och de tyckte vi skulle avvakta till idag (det hade du ju hört om du inte kopplat bort mitt samtal, din satkärring, don't mess with me jagharintesovitpåtvådygn)."

Äntligen blir jag kopplad till akutmottagningen av en, tro det eller ej, ännu surare växelkvinna.

På akuten är de jätte trevliga. Kanske inte överlyckliga över att en grinig småbarnsmamma ringer dit och ber om att få näsdroppar. Men som tur är, så är det okej att hämta ut lite näsdroppar, så att vi klarar oss till imorgon.

Jag försäkrar mig om att jag själv inte behöver åka in, tillsammans med bebisKonrad. Men nej då! Det går så bra att skicka sin yrvakne man.

När Dalle sen kommer tillbaka hem, med näsdropparna. Så är han super nöjd. Sköterskan på sjukhuset var ju så snygg. Smal, med stora bröst (kanske silikon). Ja allt som hans fru INTE är. Ingen fara! En blick på Dalles frissyr och jag VET att sköterskan förmodligen har bitit sig i läppen för att inte skratta honom rätt upp i ansiktet.

söndag 12 april 2009

Påskägg

Sju smockfulla påskägg fick min tvååring igår. Av grannar, släkt och vänner...

SJU PÅSKÄGG!!!! Är inte det lite för mycket för en två år gammal pojk???

Är det någon som blir förvånad när jag berättar att han inte ville äta någon mat igår.

Själv fick jag inget påskägg.

lördag 11 april 2009

Påskfrukost

Jag sitter vid köksbordet och äter påskfrukost. Den skiljer sig inte alls från andra frukostar.

På golvet nedanför bordet ligger tvååringen på sidan och kör sin nya polisbil fram och tillbaka. Detta är så faschinerande att han måste ligga ner bredvid den för att se hur alla manicker i leksaken interagerar.

I sin barnstol, från IKEA, sitter minibebis och följer varenda rörelse som storebror gör på golvet. Till och från vänder sig minibebis till mig och ler ett leende så stort att det går från öra till öra. Vilken lycka att få se sin bror leka så där...antar jag att han tänker.

Jag själv faschineras av att leksaker kan vara så intressanta. Det brummas hit och dit, upp och ner. Tvååringen älskar bilar, mopeder, traktorer, flygplan, fyrhjulingar. Snart är det sommar och då kommer han älska båtar.

Den kommentar som tiobarnspappan, i TV4:s Familjen annorlunda, sa när han målade om toaletten till sina nio flickor, kommer förmodligen aldrig sägas i mitt hus: "Det blir så rosa att det känns som jag är i en damtrosa."

Här lever jag som ensam tjej tillsammans med en man och två pojkar. Tänk när dessa pojkar växer upp och äter mig ur huset, hamnar i målbrottet, ska köra mopeder... Hjälp!! Tänker nog mer på detta en annan påsk.

tisdag 7 april 2009

Minibebis gympa

Minibebisens gympa hade ett mål:

Att snurra sig ett helt varv för att hamna på mage, framför datorn. Det är en babyleksak av hög kvalitet.

"Bara du inte kommer när power-knappen Konrad."

Vad är detta

Ja vad är detta??

Jag lider av ännu mera sömnbrist idag. Är det ens möjligt?

Hela natten har jag ammat. Japp heelaa natten var det ja.

Trött, trööttitröttast blir man då.

Låtsas att bebisKonrad är inne i en ät och väx period. Bebisar äter ju mer då. Synd bara att han inte kan äta och växa under dagen istället.

Ja nu kan jag ju försöka gå och lägga mig tidigt, så kanske jag får sova bättre...

Fast då är det ju en förutsättning att bebisen vill sova och inte ligga på golvet och snurra runt i cirklar, tugga på sina händer och pilla mellan sina tår.

Nä den enda, som för stunden är trött i min familj det är jag. Ja förutom tvååringen då. Han sover i alla fall som en stock. Se och lär bebisKonrad.

måndag 6 april 2009

Svar på kommentar

Natta mig hit och natta mig dit. Naturligtvis är Anna Wahlgrens (ö)kända metoder testade på stora pojken. Vi badade, buffade, lämnade honom att skrika i fem minuter, tio minuter, inga minuter. Hela köret från sex månders ålder. Men denna skriken alltså...

Kan ni fatta hur ens barns gråt kan göra en så psykiskt slut. Minibebis hade ju kolik från det att han var 2 veckor tills han var ca. tre månader. Det var skrik från sena eftermiddagen till sena kvällen. Skrik, skrik, gråt, gråt. Inget hjälpte. Hemmagjort fänkålste lindrade lite.

När vi började närma oss tre månader så började skrikperioderna minska. Sex timmar, blev tre timmar, som blev två, en och som till slut upphörde helt.

När jag satt där, på slutet och vaggade, vyssade, grinade och flinade så var paniken nära. Många, många gånger och när man sen, när skriken tystnat, tittade på klockan och upptäckte att VA! Han skrek bara i en timme!!! Ja då undrar man ju vad man är för klen förälder som inte ens klarar av en timmes skrik...Inte en hel timme på ett helt dygn.

Jo visst vi fixade det ju. Vi överlevde. Men just då, när hysterin var som värst, ja då trodde man allt att döden var nära. Eller i alla fall att man skulle lägga skrikungen på sängen, dra på sig skorna, rusa ut till bilen, fräsa i väg så gruset skvätte och sen aldrig komma tillbaka. Ja inte ens se sig om.

Fast det gjorde man ju aldrig. Nä man svor och grät och svor lite till och så satt man sen och fick nackspärr för att man inte vågade röra sig när han ä-n-t-l-i-g-e-n hade somnat.

Nu ska jag inte helt säkert säga att allt det där har gått över. Jag menar vi sitter ju här och pratar sömnmetoder... Men koliken är long gone.

söndag 5 april 2009

Sömnmetoder

Efter över tre månaders total sömnbrist (då är inte sömnbristen som kommer med att vara höggravid medräknad), så börjar man tänka att nu ska vi bannemej få bebisen att sova i egen säng bla bla bla.

Detta orsakar en, läsa varendaartikelochbokomämnet hysteri.

Så i Amelia Baby läser jag om en sprillans ny, Brittisk, fåspädbarnetattsovahelanattenmetod.

Den fick lilla Freja 13 veckor att sova i egen säng. Mycket intressant!

Metoden går ut på att: "Ge barnet mat var tredje timme under dagen och att lägga barnet innan det blir helt utmattat, så att det får varva ner och somna i egen takt." "Man ska från första stund vänja det vid att sova i egen säng, i ett tyst, mörklagt sovrum, dag som natt."

Denna metod innebär att man måste anpassa hela sin vardag efter sin nyföddes sovrutiner. Är du borta måste du skynda dig hem, innan bebisen blir övertrött, och hinna få den att varva ner i sitt nedsläckta sovrum, innan den blir övertrött. Amma, utan att få den att somna vid bröstet, innan den blir övertrött.

Dryga åtta veckor krävs för att denna rutin ska fungera på ditt spädbarn. Alltså dryga åtta veckor av stenhård rutin, då du knappt kan lämna hemmet.

Min stora pojk sover enbart i sin säng, inte i vagnen, inte i famnen, helst aldrig. Detta är medföddt. Han har aldrig velat sova i vår säng och vi har alltid tyckt att det har varit jobbigt. Vi har aldrig kunnat hitta på något som drar ut på tiden, som gör att vi kommer hem efter Bolibompa. Vi måste hålla stenhårt på den rutinen, att vara hemma till Bompa, sitta och varva ner i soffan och sedan läggdax vid sju. Bryter vi den här rutinen så vaknar pojken mitt i natten och vägrar att somna om...Och med mitt i natten menar jag 02.00, 03.00 eller kanske 04.00. Och då går det inte att få honom att somna om, inte på något vis. Detta gör ju att han inte kan gå på dagis följande dag och vi kommer inte heller kunna gå till jobbet.

Nu har vi minipojken. Som under dagen, endast sover utomhus, i sin vagn (jätte smidigt om man ska bort). På natten vill han bara sova mellan mig och Dalle, eller på mig. Och försöker vi med annat så blir det hysteri. Den här hysterin är jobbig att orka med när du redan har en tvååring som kräver ALLT under dagen. Man är helt slut, vill bara ha lugn och ro. Sömbristen har du ju redan av att du har ammat hela natten. Därför får ju minipojken precis som han vill. Bara han sover och det är lugnt och skönt.

Nu kanske ni tycker att Dalle skulle kunna ta den här biten, med att få minibebis att somna. MEN nu är det ju så att det bara är mamma, jag som duger på kvällen. Får Konrad syn på Dalle så skriker han... Inte så enkelt med andra ord. Visst, vi borde låta honom skrika...Men kom ihåg! Lugn och ro, skrika. Lugn och ro, skrika... Ja vad skulle du välja???

Sen när det gäller ammningen... Minibebis är en småätare och äter 5-10 minuter i taget. Vilket gör att ammningen blir oregelbunden, han kan äta fem gånger under en tvåtimmars period. Hallå! Detta med tre timmar mellan varje mål är ju en omöjlighet. Då skulle min bebis svultit ihjäl för länge, länge sen.

Ni förstår dilemmat va.

Nä den här metoden är nog inget för oss. Vi får väl köra med fem-minuters metoden när pojken blir sex månader istället. Det är ju bara tre månaders sömnbrist kvar.

torsdag 2 april 2009

Tänka själv

Stora pojken har hämtats av farmor och lilla pojken ligger ute på altanen och sover som en stock i sin vagn.

Nu kan ju inte jag gå och lägga mig, för då stensomnar jag och kommer inte höra Konrad när han vaknar utanför.

Jag pratar med Dalle och ber honom komma på en lösning på mitt problem. Kan man använda sig av Babywatchern??

Jo visst det ska man kunna göra bla bla bla sladden bla bla bla genom altandörren i vårt sovrum bla bla bla.

"Öööh va! Jag fattar inte vad du säger" suckar jag.

"Men du får ställa vagnen utanför vår altandörr och lägga Melkers babywhatcher i vagnen och dra sladden genom altandörren. Hallå du får ju tänka lite själv!!"

"Men va fan!! Det går fan inte att tänka när man bara sovit två timmar. Det är OMÖJLIGT."

Sömnlöshet

I natt blev det cirka två timmars sömn. I genonsnitt, sammanlagt. Och vems fel är detta? Jo! MinibebisKonrad.

Hela natten, från klockan 22.30 i går kväll har han legat och fäktats med armar och ben likt en marscherande soldat. Inte lätt för en stackars mamma att sova då.

Jag har försökt att ge honom bröstet, men nej! Jag har försökt ha honom liggandes på mitt bröst, på hans sidan, på rygg, men Nej! Veva, fäkta, sparka, titta och prata.

Ont i magen, överpigg eller övertrött. Ja resultatet blev i alla fall en dödstrött mamma.

Tänk den som ändå kunde gå och lägga sig en stund nu, på dan... Men icke! Nu kör vi nonstop fram till 22.30 ikväll. Förhoppningsvis blir det mindre marscherande i natt.