fredag 2 oktober 2009

När vi kommer till välordnade hem

Varför får jag ibland känslan av att mina barn inte kan befinna sig i möblerade rum?
Det går väl an att ha två högljudda och överenergiska småpojkar i ett hem som är anpassat efter dem. Där golvet redan är utslitet av Bobby Cars-rally, där det inte finns några intepillapå-saker i barnhöjd, där föräldrarna nu har lärt sig att hoppa hinderbana över alla leksakerna som ligger på golvet, utspridda över hela huset.
Men när vi kommer till välordnade hem. Där det faktiskt är ordning och reda så sticker våra gossar ut. De skriker högst, om så av lycka. De blir skitigast, de bankar högst, de kör rally genom varenda korridor.
Här hemma reagerar jag inte alltid på det. Men dessa pojkar, bröderna bus, är uppe och nere och överallt.
"Akta den! Aja baja! Nu räcker det! Varför kan du inte lyssna! Kör inte på den! Men hör du inte vad jag säger eller? Kör INTE på den!"

Men så när vi sätter oss i bilen för att åka hem och gossarna glänser av lycka!
Då blir man ändå stolt över dem.
Det är fantastiskt att få lyssna till snart treåringens pladder om hur månen åker efter oss utanför bilen. Han som just nu är så intresserad av solen, månen och stjärnorna och den lycka som det innebär, för honom, att få se dem så tydligt och så nära.
Och så bebisKonrad, som sitter snällt och jollrar i sin bilstol. Varm och rödmosig och med ett busigt leende på läpparna.
De kanske inte kan vistas i möblerade rum, men så fort vi kommer utomhus, då minsann...
Tack herr & fru S för en mycket trevlig eftermiddag/kväll.
Hoppas allting var helt när vi åkte.
Fru Märkvärdig med familj!