Stylistsystern och hennes däckkrängare, fick varandra
i nöd och lust.
Även om vi, för en sekund, började tvivla. Då de dröjde och dröjde när vi, brudtärnor, näbbar och bestmans stod och väntade och väntade vid entén, tillsammans med en bekymmrad präst som undrade: "Brukar de vara sena eller??"
Men de kom och vigseln var vacker.
Och även om brudens händer darrade, så klarade både hon och hennes man av att minnas och säga sina löften.
Sedan följde en minnesvärd bröllopsfest med:
Galna lekar!
En för att ta reda på "vem som bestämmer."
Och en för att få brudgummen att kyssa (bland annat) Dalle och lura honom till att tro att Dalle egentligen var bruden. Vilket brudgummen också gjorde, till allas förtjusning (inte minst Dalles).
Hysteriskt mycket gapskratt!
Ett och annat ljus i munnen!
Vilket det enbart var Dalle och vår egen fotbollsfru som klarade av med bravur. Fotbollsfruns man, storebror Johan däremot upplevde ren och skär skräck när ljuset fastnade där, på tvären, i munnen och inte kom ut.
En och annan vansinnigt galen dans!
Vilken naturligtvis Dalle, storebror Johan och lillasyster Ida som stod för.
Och så lite "diamantstöld", mycket pussar, god mat, falsksång, tal, applåder som uteblev och ägde rum, Wifive, överförfriskade myrslokar, skvaller och party och så lite klagomål från den äldre generationen, på den fruktansvärda musik som spelades. Eller musik, den kunde ju inte ens kallas för det. Oväsen var vad det var.
Med andra ord:
En helt lyckad kväll!
Och nu:
Upplever jag baksmälla för första gången på fyra år.
"Jag är bakfull för andra gången på en vecka!" sa lillasyster Ida, innan hon åkte tillbaka till Kopparberg.
Slutgiltligen:
ETT STORT GRATTIS TILL BRUDPARET!
