Jävla Alfons Åberg

"MAAAAMMMAAAA!!" ropar snart treåringen ifrån soffan.

"MAAAAMMMAAAA!!"

"Vad är det då?"¨

"Monster."

"Monster?"

" M o n s t e r!"

"Men det finns ju inga monster, vet du väl. Det är ju bara i filmen, bara på låtsas."

"Alfons monster."

Aha! Jävla Alfons Åberg...

"Monster i garderoben!" snart treåringen är övertygad.

"Nej då! Kom ska jag visa dig att det INTE finns några monster. Kom!"

"Titta här! Ser du något monster

"Näe!"

"Monster i gardin?" han pekar mot fönstret.

"Nej det finns inga monster i gardinen och titta under sängen, det finns inga monster där heller."

"Bara i filmen!"

"Ja bara i filmen."

Enligt mig/Dalle

Vad morgongrälet beror på?

(enligt mig)

"Varför ska jag ta bebisKonrad V A R J E natt för?"

"Mäh! Jag kan ta honom. Det är bara att säga till."

"Men vad då säga till? Du kan väl vakna av att han skriker, lika väl som jag vaknar."

"Ja men han låg ju på din sida."

"NEJ! Han låg mellan oss. MELLAN OSS!"

(enligt Dalle)

"Jag vet inte vad det är med dig??? Du har fan ett omänskligt morgonhumör."

Ah! Men din mamma

Dalle och jag har ett underbart morgongräl.

Jag undrar om alla hans hjärnceller avdunstat under natten?

Dalle tycker att jag är en riktig skräcködla.

För att citera:

"Du är fan värre än din mamma!"

"Ah men du! DU är fan värre än din mamma..."

Mhm! Vi har lämnat sandlådestadiet.