Alltså!!

Nu är det alltså två dagar sedan jag satte upp den där otroligt fina tavlan.

Och under dessa två dagar har Dalle gått förbi den kanske femhundramiljarder gånger.

Men har han sett den?

Har han kommenterat den?

Nej det har han då rakt inte gjort.

Han är inte bara senil min man, han är blind också.

En blind, senil, skitrygg.

Det är tur för honom att han är så jädrans snygge.

Ja! Eller i alla fall snäll.

Eller ja..

Han är ju...

Ja han finns ju i alla fall.

Hahaha! Det är kärlek detta, sanna mina ord.

Smörgåsen som försvann

LillDoden äter kvällsmat.

Men plötslig är hans smörgås borta.

"Var har du lagt smörgåsen då?" frågar jag.

"Eeeeh! Ja! VA! Hihihi näää" svarar Doden.

Jag suckar, ljudligt. Sveper blicken över rummet och försöker se skymten av en halväten prickigkorvmacka.

Men den är puts väck!

Som upplöst.

Nä så klart fanns den någonstans.

I bokhyllan!

För det är där man lägger sådant man vill gömma undan
(och med man så menar jag min yngsta son).

I bokhyllan och under soffan (för där hittar vi mycket intressanta fynd) och så bakom gardinerna i sovrummet. Där hittade jag hans tandborste häromdagen. Dagen innan det låg den under soffan.

Buhuhu!!!

Så här synd är det om mig just nu, förkyld som jag är.