Dalle får för sig att han ska börja träna.
Jag stirrar förvånat på honom.
"Ja men jag måste ju! Annars bygger jag aldrig upp något immunförsvar" (han syftar på förkylningarna).
Jag stirrar lite till och håller sedan med.
"Okej! Ja det låter vettigt."
En stund senare får jag ett sms av Sebastian:
"Vad har du lurat i Dalle nu??? Låt stackarn få lite vila!! Han har redan en snygg kropp."
"JAG!?? Jag har inte kommit på den här idén. Jag vill väl att han ska vara hemma och hjälpa mig med barnen. Och måste han börja träna så kommer jag ju få komplex och bli tvungen att börja träna jag med."
Dalle åker iväg och tränar.
Cirka fem timmar senare kommer han hem, helt slutkörd!
"Hur gick det då?" undrar jag.
"Jo jag tränade i en halvtimme och sedan fick jag ischias och kunde inte fortsätta."
"VA!!! Satt du av resten av tiden då?"
"Ja! Jag kom fram till att jag kanske ska börja med att promenera."
Nu kan jag inte hålla mig för skratt.
Ett sådant misslyckande till försök att börja träna.
Vilket fiasko!
Men idag blev det i alla fall promenad för hela familjen.
Det tog bara 12 år för mig att få Dalle att tro att det är hans idé med en daglig promenad.
1-0 till mig!
