onsdag 29 juli 2009
Tack alla för en mycket minnesvärd trettioårsresa
Att resa på långtur med sina föräldrar är som att ta med sig ett stort gäng dagisbarn på utflykt.
De måste vaktas och passas hela tiden.
"Var är han nu då?"
"Var har han tagit vägen nu då?"
"Jag måste ringa efter honom för att se var han är någonstans."
"Han skulle bara gå på toaletten, men han har inte kommit tillbaka ännu."
Pensionärsutflykt alá familjen Roos med två småbarn.
En blir alldeles för full, en är alldeles för nervös, en vinner alldeles för mycket pengar på enarmade banditen, en kan inte äta buffé, en vill dela lika på storvinsten, en vill bara ligga och sova framför tv:n, en är i övergången mellan två och tre års trots, en vill helst skrika sig hela vägen hem från Göteborg och Stena Line terminalen, en vill bara ta en cigg och en vill bara koppla av.
Men alla hysteriska utbrott till trots så kommer man väldigt billigt undan av att resa ihop med sina föräldrar. Plus att de mer än gärna vill passa sina barnbarn, med eller utan medgivande.
Så tack ALLA för en mycket minnesvärd trettioårsresa.
Det är bra det så slipper vi förklara...
"I fall färjan sjunker, så har jag bara packat ner våra egna barnböcker." Säger jag till Dalle dagen innan Danmarksresan.
"Det är bra det så slipper vi förklara..." Svarar Dalle.
Anledningen till detta lustiga samtalsämne är att det var fruktansvärt pinsamt att lämna tillbaka de biblioteksböcker som vi hade haft med oss ut när åskovädret överraskade oss.
Endel var mjuka, möjliga och tejpade av mig.
Och vi slapp ersätta med ett enda öre... Eftersom vi lämnade böckerna på disken och skyndade oss därifrån.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)