Vi har dragit ut alla sladdar eftersom det råder åskoväder ute.
Och därför ligger jag nu, i soffan med datorn uppslagen och ser på Phantom of the opera.
Jag måste bara säga att Peter Jöback sjunger så mycket bättre än den här huvudrollsinnehavaren.
torsdag 2 augusti 2012
VA É DÉ HÓ GREJAR MÉ EGENTLIGEN?
Truddeluttan är lite nyfiken på vad det är jag jobbar med...
Jo jag gör lite av varje faktiskt, på nätet.
Jag bygger en hemsida, en webbutik och en blogg just i detta nu. Jag gör lite olika loggor och förbereder tryck, tar hand om lite administrativa grejer och allt detta gör jag åt min man som driver ett företag.
Så vad man egentligen kan säga är att jag sitter och ritar, redigerar, retuscherar, klipper, klistrar, skriver och läser dagarna i ända.
Och ja! Det kanske blir ett heltidsarbete om man ser det till sin helhet och man slår ut antalet timmar över en hel vecka.
Det som är det bästa med det här arbetet är att:
1. Jag har inga tider att passa (snarare deadlines).
2. Jag behöver inte sminka mig och jag behöver inte duscha innan jobbet. För det är ju ändå ingen som ser mig (fast jag gör det i och för sig ändå).
3. Det är min hobby och därför är mitt jobb skitakul!
4. Jag behöver inte tvinga upp barnen i ottan (vilket betyder att de är lätthanterade och samarbetsvilliga).
5. Jag behöver inte heller stressa barnen på morgonen, eftersom det inte står någon och väntar på mig (vill de ta en timme på sig för att äta sin smörgås så är det inte hela världen. Jag kanske får gråa hår, men vad då då jag färgar det ju ändå).
6. Och skulle det vara så att Lillkillen har haft en "jobbig" natt, så kan han få sovmorgon. För jag kan alltid jobba ikapp (pepparpeppar snälla gode gud).
Om det låter för bra för att vara sant?
Det är det också...
Jo jag gör lite av varje faktiskt, på nätet.
Jag bygger en hemsida, en webbutik och en blogg just i detta nu. Jag gör lite olika loggor och förbereder tryck, tar hand om lite administrativa grejer och allt detta gör jag åt min man som driver ett företag.
Så vad man egentligen kan säga är att jag sitter och ritar, redigerar, retuscherar, klipper, klistrar, skriver och läser dagarna i ända.
Och ja! Det kanske blir ett heltidsarbete om man ser det till sin helhet och man slår ut antalet timmar över en hel vecka.
Det som är det bästa med det här arbetet är att:
1. Jag har inga tider att passa (snarare deadlines).
2. Jag behöver inte sminka mig och jag behöver inte duscha innan jobbet. För det är ju ändå ingen som ser mig (fast jag gör det i och för sig ändå).
3. Det är min hobby och därför är mitt jobb skitakul!
4. Jag behöver inte tvinga upp barnen i ottan (vilket betyder att de är lätthanterade och samarbetsvilliga).
5. Jag behöver inte heller stressa barnen på morgonen, eftersom det inte står någon och väntar på mig (vill de ta en timme på sig för att äta sin smörgås så är det inte hela världen. Jag kanske får gråa hår, men vad då då jag färgar det ju ändå).
6. Och skulle det vara så att Lillkillen har haft en "jobbig" natt, så kan han få sovmorgon. För jag kan alltid jobba ikapp (pepparpeppar snälla gode gud).
Om det låter för bra för att vara sant?
Det är det också...
KLART MAN FÅR TRÖSTÄTA OM MAN ÄR LEDSEN
I alla fall! När den dokumentären var slut bytte jag kanal och hamnade i början av A little bit...
Eftersom det är en drama/kärleksfilm så gick Dalle ganska snart in och la sig.
Ensam kvar var låg jag i soffan och grinade och grinade.
Tårarna rullade på och jag kunde inte stoppa dem.
Jag grät för de som inte längre finns kvar bland oss. För dem som har gått igenom samma öde som Kate Hudson gör i filmen. För alla dem som är sjuka just i detta nu oavsett i vad.
Jag kunde liksom inte sluta och när jag vaknade upp i morse känner jag mig jätte deppig.
Kan sorg dröja sig kvar så länge? Jag antar det... Om man inte ger sig tid att sörja när det egentligen är "aktuellt" utan att man biter ihop, tar ett djupt andetag och går vidare.
Så vad gör jag för att vända denna deppighet?
Jo jag tar en tårtbit och tänker "Jaha! Jag är ledsen nu. Men det kommer snart att gå över."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)