KLART MAN FÅR TRÖSTÄTA OM MAN ÄR LEDSEN

Av en ren händelse började jag se den här filmen igår: A little bit of Heaven. Vi hade precis kollat färdigt på en dokumentär om Costa Concordia. Ni vet lyxfartyget som kapsejsade för några månader sedan. Fartyget vars kaptenen tog sig mer eller mindre först i land.


I alla fall! När den dokumentären var slut bytte jag kanal och hamnade i början av A little bit...

Eftersom det är en drama/kärleksfilm så gick Dalle ganska snart in och la sig.

Ensam kvar var låg jag i soffan och grinade och grinade.

Tårarna rullade på och jag kunde inte stoppa dem.

Jag grät för de som inte längre finns kvar bland oss. För dem som har gått igenom samma öde som Kate Hudson gör i filmen. För alla dem som är sjuka just i detta nu oavsett i vad.

Jag kunde liksom inte sluta och när jag vaknade upp i morse känner jag mig jätte deppig.

Kan sorg dröja sig kvar så länge? Jag antar det... Om man inte ger sig tid att sörja när det egentligen är "aktuellt" utan att man biter ihop, tar ett djupt andetag och går vidare.

Så vad gör jag för att vända denna deppighet?

Jo jag tar en tårtbit och tänker "Jaha! Jag är ledsen nu. Men det kommer snart att gå över."