Göööött!

När du känner dig lite nere!
Eller bara är sugen på choklad.
Smocka Polly Summer Berries.

Så damn gött alltså!
Men skynda er att hamstra, för det är limited edition.

En annan inte så kul grej

Som får mig att fundera är:

Hur kan jag och Dalle, som aldrig har feber, få en son som alltid har feber?

Ja yngsta sonen har hög feber IGEN!

Vad är det?

En vecka sen sist?

Mindre?

Mer?

Whateva!!!

Tillfällena flyter ihop.

Inte alls kul!

Jag vill inte ens prata om det.

Ni får läsa om det HÄR!

Hoho va roliitt!!

Va roliga ni är som blir så nyfiken när jag har hemligheter.

Men tji får ni!!

Tecken på stress:

• Känsla av spänning, huvudvärk och/eller att andningen är grund.
• Otålighet, svårt att vänta fast det kanske bara handlar om några minuter.
• Att göra flera saker samtidigt och aldrig sätta sig ner och njuta av resultatet.
• En konstant känsla av tidsbrist, att skynda sig trots att tiden räcker till.
• Snabba, spända rörelser.
• Att tala fort, avbryta andra, svårigheter med att lyssna på andra.
• Trötthet och sömnsvårigheter.
• Att ofta eller alltid vara kritisk och lättirriterad.
• Att ha svårt att koncentrera sig på att läsa en bok eller se en film.
• Att känna ångest över motgångar som du annars brukar klara av.
• Att känna odefinierbar ångest.
• Att börja glömma småsaker och ibland viktiga saker som möten etc.
• Ryggvärk och magproblem kan ibland vara tecken på stress.

(netdoktor.se)

13 av 13 möjliga!
Jo men jag är nog stressad då!
Men gå in i väggen ska jag inte göra så därför blir det till att gå i terapi.
En dag i veckan, är inbokad, i en hel månad framöver.

Är trött på att skämmas och låtsas som ingenting.
Varför ska man behöva göra det?
Jag mår ju dåligt!

Jag mår lite dåligt!

Namnkalas

Igår var det namnkalas för Walter.

Han var så snäll och go!
Och mina barn var så snälla och goa.

Kunde luta mig tillbaka och "slappna" av (in emellanåt).

Min syster och hennes familj.

Och naturligtvis blev alla kort suddiga!
Förmodligen dags att införskaffa en ny kamera.
Satan också!
Jag som älskar min kamera.
Misshandlad har den blivit.

Och Spindelmannen

Kom förbi på kvällsmat!

Boboj!

Lillpojken dricker "boboj"! Och han gillart!
Gamla hederliga kakao och socker i risdryck.
Sött och sliskigt!!

Men va f - n!

Vad är det här?
Vad är det här?
En plastförpackning i fruktskålen!

Dalle!!!!
Varför har du lagt en tom tomatförpackning bredvid apelsinen???

Barnprogram:

Vad jag älskar tv-program som har den här effekten:

Fan va glá man kan bli...

HA HA!!!

Fick världens bästa nyhet här alldeles nyssens!!!

Jag och Dalle blev så glada att vi, skrattandes, vill ta varann i hand och hoppa upp och ner.

Hopp, hopp, hopp!!!

Tänk er flåset efter så många förkylningar...

Men det skulle det vara värt!

Förstår om nyfikenheten sprudlar i era sinnen.

För att klargöra ett och annat kan jag berätta att:

1. Jag är INTE gravid (tack Anneli jag vet att det ser så ut men blä på dig!).

2. Jag har inte vunnit på lotto (inte Dalle heller, eller någon annan vi känner).

3. Förkylningstiderna är inte förbi, sån lycka kommer vi aldrig att få uppleva (verkar det som).

Ang. hygienen

Sebastian skrev:

"hahaha har du inte hygien på förstaplats....kanske svaret på varför ni e sjuk så ofta :-) Förmodar att du menade annorlunda, lät så kul bara."

Svar:

"Hahahaha!!! Ja det förklarar ju en hel del i sådana fall."

Min outfit (tema nr.14)

Det här mina vänner är vad jag har på mig idag:


Och jag vet!
Jag har inte orkat bädda sängen, hänga tvätten, kolla vad det är för fläckar på helteckningsmattan (förmodligen vatten eftersom yngsta sonen alltid går omkring med en vattenflaska och läcker), tvätta mina mysbyxor som också de har fläckar.

Om jag är en sketen människa?
Förmodligen!!!
Men så är jag småbarnsföräldern som tampats med förkylningar sedan augusti, allergier av de grövsta slag, utbrott och sömnbrist.
Så städning och hygien kommer väl kanske inte på första plats.

Men jag har i alla fall rakat mig under armarna och jag duschar varje dag.

Dagens lista:

Dagens humör: Tacksamhet över att jag har Dalle!!!

Dagens hälsocheck: Trött, förkyld och gråtmild.

Dagens borde: Bli frisk en gång för alla. Förihelvete!!!

Dagens outfit: Grå mysbyxor, svart linne med en vit sticksig tröja över.

Dagens planer: Ge och ta så mycket nässpray att det snart börjar rinna ut ur öronen på mig och barnen.

Dagens fundering: Ett barn sägs ju ha cirka sex förkylningar på ett år. Min yngsta son har väl cirka sex förkylningar i månaden och smittar mig med dem allihop. Är detta normalt?

Dagens beroende: N Ä S S P R A Y!!!

Dagens längtan: Efter en friskare tillvaro! Sommar och sol!!! Och till lördagens namnkalas för söta goa Walter. Ska bli skitkul att träffa familjen och släkten!!! Har saknat dem alla.

Dagens lektyr: Tänkte ta mig i kragen, plugga in usb-minnet och bläddra igenom lite skrivna texter. Ska göra kometkarriär (eh! säääkert!)!

Stöniga ongar!

Äldsta sonen, fyra år, vill inte åka hem till sin farmor.

Jag hade väl tyckt att det hade varit otroligt skönt att bara ha ett barn att pyssla om när denne är sjuk och när jag själv inte är helt pigg.

Men inte! Det tänker inte storebror ställa upp på.

Han ska vara hemma.

Men varför?

Vad är det för infall han får?

Han tycker ju egentligen väldigt mycket om sin farmor.

Ibland skulle jag bara vilja...

"GÖR DET NU!!" ligger min fyraåriga son på övervåningen och ropar.

Han tycker att jag ska gå och lägga mig nu.

Förmodligen för att han tror att han ska kunna smyga sig ner och lägga sig bredvid mig, utan att jag märker något.

"GÖR DET NU!!"

Det här med att det är hans mamma och pappa som bestämmer över honom, hans bror, över allt som innefattar och omfattar den här familjen verkar han inte ha den minsta aning om.

Ibland alltså!!!

I B L A N D...

Den hemliga lördagen

Lördagen spenderade jag och Dalle i min mammas lägenhet, medan hon var här hemma och passade bröderna bus.

Jag och Dalle gick på bio och såg Änglagård, tredje gången gillt och åt så mycket godis att vi inte orkade äta ute på restaurang som planerat.

Vi somnade sedan som stockar och jag vaknade halv nio, dagen efter och kunde inte somna om.

Inte visste jag att jag blivit en sådan stressad varelse, som inte längre kan koppla av och bara ta dagen som den kommer. Hela tiden var jag på g! Redo att göra något, vad som helst, vad som helst.

Trötta som små as var vi sedan hela söndagen, chockade av allt lugn och tysthet.

Här hemma passade yngsta sonen på att få närmare 40 gradig feber.

Lägligt för oss! Mindre lägligt för hans mormor...

The Flood

Jag gillar den här!

The Flood

Om Take That

Oh vad jag var kär i Mark Owen när jag var yngre.

Och så många tyska Bravo tidningar jag köpte på Pressbyrån, för att klippa och riva ut planscher och bilder på Take That, för att tapetsera varenda millimeter av väggarna i mitt rum.

Och nu är de tillbaka och de har något, ännu.

Dalle skulle du ha något emot att jag tapetserade vårt sovrum med bilder?

Idag:

Vi åker till hemlig ort idag!

Jag och Dalle!

Jag ♥ Dalle!

Vi ska se på bio och sova borta.

Men tro för allt i världen inte att ni kan komma och bryta er in i huset och ta allt vi äger.

För Dalles svärmor är barnvakt och hon kan vara en riktig jävla satkärring! Så passa er för henne för jag tror att hon har hemliga, mörka krafter. Hon kan säkert förvandla er till paddor på direkten.

Och sen har vi fan inget av värde ändå!

Men om ni skulle ta och bryta er in, medan alla sover så kan ni väl passa på att tömma tvättmaskinen och hänga upp tvätten på tork. Det vore hyggligt!

Och om ni nu måste stjäla så kan ni väl ta med er Dalles groteskt fula Lasse Åbergsglas. De står i vitrinskåpet... Snälla, snälla, snälla...

Domen = Psykisk sjuk!?!?

Jag har varit yr i skallen den senaste tiden.
Litegrann som en konstant salongsberusning.

Lite smått jobbigt när man vill verka nykter.

I alla fall! Med yrseln kom också en övermäktig trötthet och kraftlöshet.

Eftersom jag är frisk som en halvtorkad nötkärna så borde det finnas en annan orsak än virus och infektioner (eller? Bara min gissning och jag tycker nog att jag kan se mig själv som expert på förkylningsvirus efter den senaste tidens... förkylningar).

Blir ändå lite rädd för mig själv när de ringer från barnens dagis för att meddela att det bröd som de nu beställt hem (som han ju skulle kunna äta) innehåller E-nummer 412 (soja), som han inte tål och det plötsligt börjar susa i huvudet och jag måste ta tag i väggen för att inte trilla omkull av yrseln.

Så jag ringer till vårdcentralen och får en tid.

Och får veta att jag är utmattad.

Ja jag känner mig utmattad! Men tänk att få en diagnos på det.

Läkaren vill ändå kolla min status så jag måste komma tillbaka på måndag morgon för att lämna blodprov (jobbet hör ni!! Jag kommer senare på måndag).

Men sen blir det att ringa kuratorn och få domen eller rättare sagt hjälpen.

Det är det jag alltid sagt! Vi är psykiskt sjuka i min familj.

Och det härligaste är läkarens råd:

"Du måste vila! Lägg dig en halvtimme på sängen och ta det lugnt. Gå ut och gå en halvtimme varje dag och rensa tankarna. Försök att få en god nattsömn."

Jag tror inte att hon hade egna barn och jag tror inte att hon förstod mig riktigt när jag sa att vi har det "lite" jobbigt hemma med vår yngsta son och har haft det sedan dagen han föddes. Med andra ord så har jag lite svårt att smita iväg en halvtimme och lägga mig på sängen eftersom han då skulle sätta sig utanför och skalla dörren tills jag en halvtimme senare kommer ut.

Och Nej! Det skulle inte hjälpa att Dalle tog honom. För vill Doden va med mamma så "ska" han va med mamma. Och om inte så ska han se till att mamma lider jävlar i min låda för att hon inte offrar all sin tid för att vara med sin yngsta son. Och ja! Jag kan höra honom från övervåningen! Jag är ju för helvete inte döv.

Nog med nostalgi

Tillbaka till verkligheten.

Pelletsen ska fyllas på, kläder ska läggas fram.

Det är elva år sedan studenten.

Jag har ryckt loss två grå hårstrån från min skalle.

Den ena fick jag i julklapp (great! tackar tackar tomten för det).

Jag kan börja räkna bristningarna på min mage och handens fingrar kommer inte att räcka till.

Dalle börjar få hår på ryggen och jag avskräcks inte ens längre.

Var är världen på väg?

Fru Märkvärdig minns:

Studentbalen:

Tro det eller ej, men där står jag och glänser.

Bildbevis

Tusan också!

Mamma du hade rätt!!!
Du hade permanentat hår även efter jag hade träffat Dalle.

Min mamma för elva år sedan!

Men se här:

Lillasyster Ida för elva år sedan.

Dalle: "Vilken bookworm!!!"

Fru Märkvärdig minns:

Studenten:

Elva år sedan i år.

Se på mig och Dalle!
Vilka tider!!!

Tre saker om mig

Från förr och som ni (kanske) inte visste:

1. Jag hade lila hår när jag tog studenten.


Ja jag antar att det var så man skulle se ut.
Mina fina piercingar också.

2. Jag spydde regelbundet under hela tredje året på gymnasiet.
Inte för att jag tyckte att jag var för tjock. Utan för att jag mådde så jävla dåligt.
Nu är jag för tjock, men spyr inte.

3. Jag spydde varje dag i nio månader, när jag väntade yngsta sonen.
Det var en härlig graviditet!
Jag gick upp, åt frukost, spydde upp frukosten, åkte till jobbet, åt frukost igen och mådde sedan ap-illa resten av dagen. Varje dag, samma sak i en hel graviditet.

Jag har blivit en jävel på att spy efter allt kräkande, det vill jag ju lova.

Framtidsplaner

Äldsta sonen: "Mamma! Först så blir jag människa och sen blir jag pilot och sen blir jag iskrossarförare som kör iskrossaren."

Jag gillar min sons lysande framtidsplaner.

Längtar efter våren skulle jag tro...

Påminn mig nu om varför det finns en charm med att bo på landet?

Jag minns den inte riktigt för stunden.

Det råder blixthalka utanför dörren. Ingen jäkel som kommer med traktor och sandar här inte. Och det är lite väl övermäktigt att begära att Dalle, med hink och spade, ska sanda en hel väg på si så där en kilometer (med mina ögonmått mätt). Var skulle vi ens få tag på den sanden?

Inte saltas det här heller, det kan jag garantera. Det är knappt att det har plogats i vinter. Så nu har vi cirka en meter tjock is att köra och/eller gå på. Detta resulterar i att Dalle i dag kör fast med bilen. Inte vid sidan av vägen, utan PÅ vägen. Den tunga kombin sjönk igenom den smältande isen och rubbade sig inte en millimeter. Där stod han (och även jag för ett kort tillfälle) och gasade i cirka fem timmar innan han äntligen fick tag på en man med traktor som kunde komma och dra loss bilen.

Allt detta fick göras i beckmörker, eftersom närmsta gatubelysning är en halv kilometer bort.

Och så har vi all snöskottning. Inte bara en liten uppfart...

Alla strömavbrott!

Sen är det allt annat skitgöra som behövs göras, överhuvudtaget, när man bor i egen (äldre) villa. Renovera, måla om, bryta, bända och byta ut.

Lycka till med det när man har en man som från och till kan benämnas som halvt invalid på grund av ryggskott hit och dit. Ja ja!!! Jag får väl göra det själv (Nej men det händer inte!)!

Inte finns det någon att hälsa på heller, när man bor som vi gör. Inte utan att behöva sätta sig i bilen först.

Inte kan vi bara skicka över ungarna till grannbarnen. För det finns inga (jo vi har allt Grannfrun och hennes son. Tack och lov för det!).

Vad är charmen, vad är charmen?

Eller var är charmen?

Jag vet att den kommer infinna sig till sommaren igen. Då vi tackar gudarna för att vi bor som vi bor. Varje år! Men just nu! Nej tack!!! Nu kunde jag lika gärna bo högst upp i en lägenhet i någon större stad.

Bästa familjeunderhållningen just nu:

Har ni sett Minuten med Peter Settman?

Om ni sitter där hemma och inte har en aning om vad jag pratar om så kan jag berätta att det är den perfekta familjeunderhållning.

Men det sänds på en väldigt dålig dag och vid en väldigt dålig tidpunkt.
Söndag klockan 20.00.
Inga småbarn i den här familjen som sitter och tittar på Svt:s lekprogram då.
Och Minuten framför Solsidan! Skulle inte tro det.
Men på Svt-Play följer vi det "slaviskt"



Ser nu fram emot att tv-programmet kommer ut i spelformat.
Så vi får testa alla tävlingarna själva här hemma.

I min handväska (tema nr.12)

I min blåa handväska finns just nu:

Min blåa plånbok (det verkar som att blått är min favoritfärg),

Ett brunt glasögonfodral,

Ett nässpray,

Tre hårspännen,

Två hårsnoddar,

Ett gäng skrynkliga kvitton,

Ett gäng skrynkliga inköpslistor,

En kortisonsalva som tog slut för en halv evighets sen. Men det kan ju tänkas att det går att klämma ut en lite klick när någon fläck blir allt för torr och kli-ig.

Ett läppglans, med glitter i, från märket Mary Kay (som stylistsystern övertalat mig att köpa).

Vad som behövs läggas i om jag lämnar hemmet:

En vattenflaska, fylld med kallt vatten.

Försvarets hudsalva,

Mobiltelefonen, i sin rosa mobilväska med fjärilar på (älskar fjärilar).

En clementin och ett päron.

Och Catch Dry Eucalyptus.

Någonting mer? Säkert...

Punkt!

Fru Märkvärdig minns:

Renoveringen Dalle påbörjade tolv veckor innan yngsta sonen skulle födas.
Det är så skönt med en man som är ute i god tid, arbetar i lugn och ro och inte stressar upp sin höggravida fru.

Och då ska ni veta att Dalle också byggde om hela badrummet strax innan första sonen föddes och att jag då fick gå ut och kissa (höggravid även denna gång, jag var i v. 37 och en graviditet ska vara på si sådär 40 veckor) runt husknuten, i höststormar och med sammandragningar. När toaletten väl var på plats fick jag släpa en hink med vatten ifrån köket för att kunna spola. I alla fall tills Dalle hade kopplat in vattnet i badrummet igen.

Så det där med att man föder tidigare (än utsatt datum) om man rör sig mycket, bär tungt osv. är ren lögn för jag har gått över tiden båda gångerna (så tji fick ni).

Och allvarligt talat!
Fattar ni hur svårt det är att sitta på huk och kissa när man har en så här stor mage:

Nä just det!

I alla fall!!

Här kommer bilderna från renovering nummer två:

Ett helt nytt rum byggdes ut och renoverades.

Mitt och Dalles sovrum blev det.

Och syskonvagnen skulle ju ha någonstans att stå. Så en stor (större) hall behövde vi, i anslutning till det nybyggda sovrummet.

Och för att kunna bygga ut detta så förlängde Dalle det ursprungliga uterummet.
Som en bonus fick vi en enorm altan.

Var vi står i renoveringsstatus nu?

Ja inte är vi då färdiga i alla fall...

Eller det var väl kanske inte riktigt sant.
För insidan är "klar".

Vi är nog snarare inte färdiga nog!

Mina syskon (tema nr.11)

"Hur många syskon har du?" frågar nån.

"Eeeh! Låt mig tänka nu... Kan det vara femton?"

Nej men allvarligt! Så galet är det inte på något vis.
Så klart jag vet hur många syskon jag har, givetvis.

Jag har en storebror!
Med annan mor.
Johan!

Han hade långt svart hår och liknade en indian.
Pratade göteborgska och ville helst inte lämna stan'.

Inte en chans att han vill det heller nu.
Tvinga in döttrarna tre i bilen, de blir ju åksjuka ju.
En fin familj de har han och hans fru.
Inte alls illa för brorsan född i Peru.

*
*
Sen har jag en syster, fem år yngre än mig.
Susanna
(eller Stylistsystern)
Jag minns hur jag hällde en tallrik filmjölk över henne
en morgon strax innan vi till skolan skulle åka.
Vi var nog lite sånna, skulla jämt och ständigt bråka.
Mamma fick panik och ville anrätta en krisplan.
"Vad är det för fel på er! Helvetes jävla faan!"
Men herregud! Så farligt var det ju inte.
Det var ju inte med flit! Var inte så argsinte.

Nu är Susanna mamma, till en gosse och en tös.
Har gått utbildning och lärt sig arbeta som sminkös.
Vill inte åka med utomlands utan vill lägga pengarna på annat.
Sicken jädra stil! Det var då förbannat!
*
*
Sen har jag en syster till.
Åtta år yngre än mig.
Lillasyster
Ida

Ett riktigt busfrö har hon alltid vart.
Jag bar henne som kung och drottning innan hon färgade håret svart.
Då gjorde hon revolt och ville protestera.
Ja hon gjorde faktiskt det mesta bara för att chockera.
Meeen Idaaa! Var ett uttryck som hon jämt och ständigt fick höra.
Vi gav henne smeknamnet Hiroshima! Den tjejen kan förgöra.

Men vilket galet smeknamn tänker ni nu.

Ja men hon är som ett yrväder som ramlar in i saker.
Och ramlar inte hon så oraskar hon materiell massaker.
Nä det var elakt och faktiskt bara på skoj.
Men kom igen Idaaa du gillar ju ploj!
*
*
Och sedan inte att förglömma,
Jag har en syster till.
Cirka 23 år mellan oss och född i april
Olivia
den blygsamma, med en annan mamma.

Tänk vad häftigt att bli moster när du är blott två år.
Som du bossa över dina syskonbarn sedan får.

Olivia och Ida är riktigt fina vänner.
De är nog de som bäst varandra känner.
*
*
Ja det var alla syskon.
1, 2, 3 och fyra.

Jag lovar det finns inga fler det skulle min pappa bedyra.
*
*
Och som vanligt med dessa rim, så kan man aldrig riktigt veta
om jag valt att sanningen (kanske aningen) omarbeta.

Det här hade jag på mig idag (tema. nr 10)

Så schnygge är ja en vanlig lördag.
Med snor på axeln och damm under fotsulorna.

Och ser ni pöset vid knäna?!
Mina långkalsonger har riktigt töjt ut sig.

"Vad säger du Dalle? Blir du litte sugen eller??"

Fru Märkvärdig svarar:

Magda skriver:

"Hej!
Jag har hittat hit, va kul! Du är riktigt rolig och jag kommer börja följa dig slaviskt ;-)
Stor kram Magdalena graafenslusk."

Svar:

"Tack!
Rolig och rolig, lite smått småkonstig fantasi och lite småkonstiga idéer kan tänkas.
Hemskt roligt att du vill följa mig slaviskt, då kommer jag aldrig känna mig ensam.
Inteförattjagbrukarkännamigensammenomjagnuskullegöradetnågongångmenarjag...
Hälsar genast på hos dig: http://magdalenagraaf.se/"


Om jag blir littegranna starstruck nu?!
Eeeeh JA!

HJÄLP!

Stort menskoppsläckagen...

Hahaha!

Inte trodde ni väl på det?

Jag har målat med röd spritpenna, det är allt.

Ett halleluja moment!

Hittade dessa flingor på Icas "vanliga" flinghylla idag:

B&P:s Glutenfria Boveteflingor, Ekologiska dessutom.

De funkar skit bra för Doden att äta och kostade bara 21,50kr (typ).


Ica hade också de här, på allergihyllan:

Sempers Flakes & Fibrer.

Hutlöst förbaskat dyra.
40,50kr.

Aldrig i livet!!!

Nä från och med nu blir det B&P.
Flingorna är jätte goda (tycker även Doden) och billiga OCH deras hemsida är så förbaskat söt.

www.naturensskafferi.se

Ett stort

TACK till Dita!

Som länkat en hel mängd med sidor om allergier och allergimat.

Du har besparat mig massor av tid framför datorn.

Och även tack till Sebastian som tipsade mig om dessa:

Rispuffar för att ersätta flingorna.
En liter socker på för att höja upp smakerna kanske?
Eeeh!

Och så ett jätte tack till Anneli som tipsade mig om dessa:

Med ingredienserna:

Cornflakes (majs, socker och salt).

Boveteflinga (majsmjöl, bovete, sockerbetfiber, majsmalt och salt),

flerkornsflinga (ris, majskli, socker, inulin, fruktos och salt).

Jag har lusläst allergipapprena här hemma och det verkar ju stämma.

Nu ska vi bara ta reda på vart vi kan köpa dem.

Jag blir så glad över att ni läser och att ni kommer med tips.

Tack alla ni!

Angående ett halleluja moment:

Anonym skriver:

" Visst är det fantastisk med dessa bajsupplevelser, endast en förälder med "mag"barn vet hur det känns.

Men jag undrar lite hur det går med ödlorna?"

Svar:

"Jo med ödlorna går det bra tack! De gör inte mycket väsen av sig. Ligger och gottar sig i skuggan och ser söta ut. Äter syrsor och kackelackor med god aptit.

Vad det gäller mag-barn så kan det vara ett rent helvete. Rent ut sagt! Och det är bara föräldrar till dessa som vet hur det är. Andra anser att det finns väl värre saker, eller så farligt kan det väl inte vara? Men faktiskt! Så jobbigt är det."

Roligt

Att vi i dag upptäckte att vi gett Doden flingor, trots att han inte tål det.

!
!
!

Varför?

Jag blir så förbannad på mig själv.

Och nu hör det till saken att jag läst på Corn Flakespaketet säkert trettio gånger.

FÖRSTA GÅNGEN:

"Nej fan! Det här tål han inte. Skit också!"

ANDRA GÅNGEN:

Dalle: "Jo men det är väl klart att han kan äta flingor. Det innehåller ju bara majs."

Jag: "Ja men då får du läsa på förpackningen och försäkra dig om det."

Dalle: "Jo men det är lugnt! Det står inget speciellt här."

Jag: "Va! Är du säker?"

Dalle: "Ja!"

Jag: "Jag får kolla!" och går och tittar på förpackningen. "Nä det var rätt! Fan va konstigt! Jag trodde helt säkert att han inte fick äta det."

Så han får äta, äta, äta, äta...

Och vid flera tillfällen läser jag på ingrediensförteckningen, eftersom jag var så säker på att han inte fick äta flingor.

Och varje gång jag läser, så inser jag att Nä! Det finns inget i dem han inte tål.

*

Men så idag läser jag på paketet igen.

OCH flingorna innehåller korn och maltextrakt.

Jag: "Men Dalle! Det här får han inte äta!!!"

Dalle: "Men joo då!"

Jag: "Nej! Korn och malt, kommer du väl ihåg?!"

Jag går genast bort till lådan där vi förvarar alla allergipapprena och läser.

Jag: "Hör här! Han får inte äta flingor gjorda på råg, havre, vete och korn. Och, och hör här!! Han får inte äta maltextrakt. Gud i himmel!"

Dalle: "Fan också! Men varför innehåller det majsextrakt då?"

*

Senare googlar vi. Det måste finnas flingor, bara gjorda av majs.

Men det finns det inte!

Det är helt jäkla otroligt!

Varför ska det finnas så mycket tillsatser i allt???

Ett paket på posten

Jag fick ett paket på posten i måndags.

"Wiii! Så spännande!" tänkte jag och fingrade på tejpen.

"Vad kan det vara?"

"Så fint inslaget!"

"Men vad är det här för liten, liten text?"

"Varning! Öppnas....

....Öppnas på....

....Öppnas på egen risk!"

"Vad ska det betyda då?"

"Skulle det vara en brevbomb?"

"Vem vill skicka en brevbomb till mig då?"

"Äh va tusan! Jag dör ju av nyfikenhet."

Jag sliter upp paketet.

Tittar ner i kartongen.

"VA! Tom."

Nej där ligger en liten papperslapp...

"Grattis! Du har nu smittats med ett förkylningsvirus. Inom några timmar kommer du få feber, tät men rinnande näsa. Nu ångrar du allt att du var så girig och öppnade paketet. Ha ha!"

Fan också!

Till Dalle

FÖR ATT JAG ÄLSKAR DIG!



SÅ SOM DU ÄR...

Vad hände:

Men allvarligt!
Vad har hänt med Kissie?

DÅ:

NU:

Fast det är klart...

Barnen har ju att brås på så att säga...

Dalle tillsammans med min bror, farlig kombination på dansgolvet.

Fru Märkvärdig minns:

Stylistsysterns bröllop för ett år sen.

Familjen Kaos i kyrkan:

Doden som precis hade lärt sig gå, till hans glädje och vår förtvivlan.
Ungen kunde och kan ju inte sitta still en sekund.

Och storebror som är en galning i städade tillställningar.

Idag:

Fyller stylistsystern 25 år!


STORT GRATTIS!!

Nu kan du börja räkna ner mot 30... eh!

Tjoho!

Idag:

Jag, i min trettioårskris, ska på fest med tjugofemåringar.

Finns nog inget mer att säga där, men jag är rädd att det blir galet.

Speciellt med tanke på att jag ska sova borta i natt.

Långt borta från man och barn, sova utan barn... Sova u t a n barn!

Har jag berättat att Dalle har ryggskott på detta också.

Galet det kommer att bli här hemma hos honom...

Igår

Satt och kollade resor hela kvällen.

Dalle vill, vill inte, vill, vill inte, vill?

Men så kommer jag med förslaget:

"Om vi åker tillsammans med familjen L?"

Och då vill Dalle igen.

Vill min mamma med?

Check!

Vill Dalles mamma med?

"Jag vill inte prata om det nu!"

Nä hon ville inte prata om det då.

När vill hon prata om detta, så oerhört viktiga ämne då?

För jag vill boka NU!!!

Förihelveteomresanärslutsåldnärdetblirdagsattgöradenslutgiltligabokningenfansfanfan!

Tamponginvasion

"MEN!" säger min mamma. "Varför står det tamponger där inne?"
"Äh! Det är Konrad som har dragit fram dem."
"Men har du börjat använda tamponger igen?"
"Absolut inte! Men jag hade två oöppnade paket i skåpet som han lekte med (läs: öppnade och tog bort plasten på tampong efter tampong."

Men tittar ni noga så ser ni allt att menskoppen står skyddad, från små nyfikna tvåårshänder, bakom vattenkranen.
Nej ni kan inte se själva menskoppen. Den ligger gömd i sin rosa-vita tygpåse.

Dagens lista:

Dagens humör: "Gaaah!!! Kan ungen sluta gnälla någon gång eller??? Jag blir vansinnig!"

Dagens hälsocheck: Stabilt! Inga virus så långt ögat kan nå (peppar, peppar! Det är livsfarligt att uttala dessa ord).

Dagens borde: Städa upp allt bröte som ungarna drar fram igen på två röda.

Dagens outfit: Mysbyxorna utan tvekan!

Dagens planer: Att trotsa vädret och åka in till den enda livsmedelsbutik som kan tänkas ha öppet en röd dag som denna. Mat behöver inhandlas!

Dagens fundering: Undrar om jag ska förgifta Dalles kaffe eller inte? Kanske skulle jag droppa lite trevlighetsdroppar i det så att jag slipper surkarten.

Dagens beroende: Nässpray och snus.

Dagens längtan: Sol, värme, lugn och ro. Och till stylistsysterns 25 årsfest på lördag - egentid och socialt umgänge. Och, och, och att sova borta, långt borta från griniga ungar - egentid och sömn.

Dagens lektyr: Ingrediensbeskrivningarna på matvarorna i butiken.

Ett halleluja moment!

I dag!

För första gången under hela yngsta sonens tvååriga liv så har han bajsat en bajs som luktade riktig jäkla människoavföring.

Det är ju helt fantastiskt!

För första gången!!!

Fattar ni storheten i det hela?

Detta betyder ju att allergikosten gör underverk för hans lilla mage.

HALLELUJA!!!

Stick sa jag!

Jag sitter inne i yngsta sonens sovrum och kan riktigt höra att nu, nu snart somnar han.

Då, självklart:

"Mamma!" äldsta pojken kommer och ställer sig och ropar precis utanför sovrumsdörren.

Suck!

"Mamma jag drömde en madrum!"

Fan då! Ignorera, ignorera. Han har inte drömt en mardröm! Han har inte ens hunnit somna.

"Mamma!"

"Jag kommer!"

"Mamma för atte jag drömde en madrum!"

"Jaså vad drömde du då för nånting?" undrar jag och går efter min äldste son in till hans rum.

"Men en sån där madrum!"

"Ja men vad handlade drömmen om då?"

"Men atte ja var ensam här på mitt rum."

"Men du är inte ensam här! Korad sover där inne i sin säng, mamma är där nere och så har du ju doän."

"Men ja å doän är ensamma här på mitt rum."

"Men nej då! Pussågonattnugårmammaner. Pusspussgonattsovgottjagälskardigvi ses imorgonpuss sov gott!" säger jag och backar bort mot dörren.

Äldsta sonen mumlar någonting ohörbart.

"Vad sa du?"

"STICK sa ja!"

Varför har det blivit såhär?

Jag kan inte riktigt säga vad detta skulle bero på.
Och lite pinsamt är det faktiskt att behöva erkänna det.

Men de senaste veckorna har jag haft ett begär efter att få se Änglagårdfilmerna.

Det började när jag fick höra att den tredje filmen skulle komma på bio.
Och jag förstår inte varför?
Men jag kände direkt att DEN vill jag gå och se.

I alla år har jag HATAT filmerna 1 och 2.

Men nu!

Nu vill jag se dem!

Och jag ser dem och tycker om dem.

Varför har det blivit så här?

Ang. Nyårslistan

Sebastian skriver:
"Du glömde misstaget McFeast vs Big Tasty!
Du beställde en McFeast för att sedan ångra dig och ta DALLES Big Tasty!
Stackars Dalle hungrade, svalt och led en hel vecka efter denna dramatiska händelse! Hoppas han glömt denna traumatiska upplevelse."

Svar:
"Ja men Nej! Så där gick det ju inte riktigt till...
Det var ju som så att jag bad Dalle att köpa en Big Tasty till mig. Hungrig som han är så lyssnar han ju inte på mig utan travar iväg till kassan, i långa älgkliv och har bara tankarna på sin egen megasuperdupermeny som han ska smocka i sig själv. Så i ren hamburgeförvirring beställer han fel meny till mig. En McFeast och kommer dreglande tillbaka till bordet och kastar sig ner på stolen för att sätta tänderna i sin Big Tasty. Varpå jag protesterar "Men HALLÅ!!! Var är min Big Tasty då?" Och eftersom Dalle, utöver sin Big Tasty, har beställt en sisådär två, åtta, tio små cheeseburgare, så får han så snällt skylla sig själv (för att han beställde fel åt mig) och äta upp min McFeast. Det gick ingen nöd på Dalle inte. Han blev så mätt att det pös McDonalds-os ur öronen på honom. Om han var bitter? Ja men självklart! Han tittade suktande på mig när jag åt upp min hamburgare. Och vet ni vad det absolut roligaste med hela historien är?! Jag orkade inte äta upp min stora och goa Big Tasty. Till Dalles förfäran. Så, så där gick det till när Dalle gjorde sitt största misstag år 2010."

Rensat var det här

Idag har jag röjt, jädrar i min låda.

Vindsutrymmet är sorterat och skräpet är slängt (ner i källaren förvisso - återvinningsstationen får vi ta en annan dag).

Alla brända skivor ligger i rätt fodral och datorn är rensad på skit.

Julgranen har kastats ut och hela huset är grundligt städat.

De leksaker som barnen inte längre leker med har packats ner och ska ges bort. Det som var trasigt ligger också, nu i källaren och väntar.

Detta känns skönt att börja det nya året med.

All inclusive my ass...

Jag står och borstar tänderna och tänker på hur värd jag är en utlandssemester på min framtida trettioårsdag.

Jag kan riktigt känna den varma medelhavsvinden (eller blir det asiatisk vind?).

Och så slår det mig!

Vi kan ju inte åka utomlands, på all inclusive. För vad ska vår yngsta son kunna äta? Multiallergiker som han är.

Jag tittar ner i toaletten och inser att jag kan spola ner varenda semesterdröm som jag har.

"Men vi får väl ta med oss ett paket makaroner då" säger Dalle och gör segergest i tanken, för haha nu slipper han åka utomlands, flyga och lägga pengar på sådant onödigt.

"Men all inclusive var det ju..."