Min syster, Susanna, lägger ner så mycket tid och energi på att baka tårtor, kakor, bakelser åt Doden. Hon tester och provar och gör det bara för hans skull (hon kunde ju faktiskt enbart baka vanliga tårtor). Inte ens jag och Dalle orkar göra detta åt vårt eget barn, inte just nu i alla fall.
På lördag ska hennes dotter (alltså barnens kusin), ha fyra års kalas.
Och Susanna skickar ett sms för att fråga mig vad hon ska laga för mat åt Doden.
Och jag blir alldeles varm i hjärtat ♥
Jag tycker att det är så fint av henne att ta sig tiden att faktiskt ställa sig och laga "speciell" mat åt ett barn. Trots att hon ska stå och laga buffé middag åt en hel släkt.
Det är inte det lättaste, att komma ihåg vad han får och inte får äta. Han får ju faktiskt inte äta det mesta. Och därför är det, på något sätt vackert, att hon lägger ner (återigen) tid, som hon egentligen inte har. Fasen hon har också två småbarn, den ena är inte ens ett år.
Jag vill bara säga tack!
Jag uppskattar det otroligt mycket!!!
tisdag 31 maj 2011
MANTRA!!
Anna skriver:
-
""Ibland är det värt att skippa principerna och bara lösa problemet.
" Tjena du jo jag hade liksom vägarna förbi såatteee jag tänkte hämta vår DVDspelare! "
Extra bra blir det om personen bor på ett sånt ställe som man faktiskt inte åker förbi bara så där.""
Skippa principerna och bara lösa problemet.
Skippa principerna och bara lösa problemet.
Jag älskart!
Det kommer bli mitt mantra.
Skippa principerna...
Tänk att leva efter detta!?
Verkligen, i varje situation. Ingen ångest och skam. Bara lös problemet!
Fan va gött att lösa problemen, direkt.
Inget jävla tvekande, velande, menmenmentänkom...
Tack!
måndag 30 maj 2011
Tjuvaktigt!
Det finns en grej som stör mig till förbannelse (på ett ungefär).
För ett bra tag sen (ca. ett halvår) så lånade Dalle ut vår DVD-spelare till en person som bara ville låna den eftersom hans var trasig och han skulle "bara" se på en film med sin tjej.
Godhjärtad och (harkel, harkel) naiv som Dalle är, så lånade han ut den.
Och nu får vi inte tillbaka den.
Dalle har påmint honom vid ett flertal tillfällen. Och han svarar, varje gång, att han glömt bort det och att han looovar att komma med den. Vilket han så klart inte gör!!!
Nu har Dalle gett upp och tänker låta det passera. Men jag vill fan inte att den här personen ska få ta vår DVD ostraffat. Det är inte nödvändigt så att vi behöver den. Men den är ändå våran, vi har betalat den (det var ingen billig skit dvd) och jag tycker att har man lånat något så ska man lämna tillbaka det (FAN).
Jag är trött på människor som vill utnyttja Dalles snällhet! Det är synd om mannen. Han får ju världens utskällning av mig sedan. Bespara honom det!
Och ja! Jag är också för feg. Jag vågar inte heller åka hem till personen, knacka på hans dörr och kräva tillbaka VÅR dvd. Egentligen tycker jag inte att jag ens borde behöva göra det. Vuxna människa! Lämna tillbaka det som inte är ditt.
Jävla stil (jag hoppas att du läser det här och skäms ögonen ur dig)!
Gärna lite hjälp här!
Hur hade ni gjort i vår situation???
Jag önskade att jag och Dalle hade lite mer jävlar anamma!
Lite mer vrål och skrik i oss.
Lite mer...
Äh fan! Inte vet jag...
Inte så mycket tyckasyndomochhjälpaallaandraiställetföross s j ä l v a.
OFTA!!!
För ett bra tag sen (ca. ett halvår) så lånade Dalle ut vår DVD-spelare till en person som bara ville låna den eftersom hans var trasig och han skulle "bara" se på en film med sin tjej.
Godhjärtad och (harkel, harkel) naiv som Dalle är, så lånade han ut den.
Och nu får vi inte tillbaka den.
Dalle har påmint honom vid ett flertal tillfällen. Och han svarar, varje gång, att han glömt bort det och att han looovar att komma med den. Vilket han så klart inte gör!!!
Nu har Dalle gett upp och tänker låta det passera. Men jag vill fan inte att den här personen ska få ta vår DVD ostraffat. Det är inte nödvändigt så att vi behöver den. Men den är ändå våran, vi har betalat den (det var ingen billig skit dvd) och jag tycker att har man lånat något så ska man lämna tillbaka det (FAN).
Jag är trött på människor som vill utnyttja Dalles snällhet! Det är synd om mannen. Han får ju världens utskällning av mig sedan. Bespara honom det!
Och ja! Jag är också för feg. Jag vågar inte heller åka hem till personen, knacka på hans dörr och kräva tillbaka VÅR dvd. Egentligen tycker jag inte att jag ens borde behöva göra det. Vuxna människa! Lämna tillbaka det som inte är ditt.
Jävla stil (jag hoppas att du läser det här och skäms ögonen ur dig)!
Gärna lite hjälp här!
Hur hade ni gjort i vår situation???
Jag önskade att jag och Dalle hade lite mer jävlar anamma!
Lite mer vrål och skrik i oss.
Lite mer...
Äh fan! Inte vet jag...
Inte så mycket tyckasyndomochhjälpaallaandraiställetföross s j ä l v a.
OFTA!!!
Kommentarer!
Jag sitter här hemma, i min ensamhet och läser era kommentarer. Aldrig förr har ni skrivit så mycket. Och allt på grund av Elvis. Det får mig att dra på smilbanden. Så det är SÅNT ni vill läsa om (fler tävlingar med andra ord).
Och nej, nej! Helt ensam hemma är jag inte. Barnen ligger i sina sängar och sover. Dalle är på jobbet, så jag har soffan, tv:n, datorn och toan för mig själv (heaven typ).
Tillbaks till ämnet!
Dessa ord gjorde min kväll lite mindre ensam:
Från Anna:
"Hade ni inte hittat honom hade han stulit en traktor och kört hem själv <3"
Svar:
"Det hoppas jag jävlarimej att han hade. Dalle funderade till och med på att köpa honom en mobiltelefon enbart för att vi ska kunna ringa honom om han, mot all förmodan, skulle springa bort igen. Men jag satte stopp på de tankegångarna. Min fyraåring ska INTE ha en mobiltelefon. Däremot SKA Dalle trycka våra mobilnummer på ett nyckelband. Som vi hänger synligt på barnen, nästa gång vi lämnar hemmet."
Från Lillasyster Ida:
"MEN VAD FAN, jag VISSTE DET. Jag sa det till Anders: "Visst är det Elvis", men jag vågade inte gissa, för jag ville inte gissa fel :P "
Svar:
"Inte visste jag att du var en sådan fegis. Nästa gång gissar du..."
Från Anna (igen):
"Jag vill att du skriver mer om dig själv, om hur du mår. Det är nämligen så att jag tänker på dig ganska ofta och undrar hur du har det, men vi ses ju typ aldrig och min tumme sitter stenhårt fast i arslet så jag kan inte smsa och fråga! Och de få gånger vi ses är det alltid så mycket annat runt om att jag glömmer bort att fråga. *skäms lite* Och så vill jag se fler bilder på "dagens outfit" :D "
Svar:
"Men jag går ju typ runt i samma kläder dag ut och dag in. Mysbyxor, svarta eller gråa... Men visst! När jag lämnar huset brukar jag lyxa till det lite. Jag ska försöka fånga mig själv/mina kläder på bild lite oftare. För dig!!
Jag ska ärligt erkänna att jag själv glömmer bort att fråga mig hur jag mår. Så hade du frågat hade jag svarat: Jo men det är bara bra!!! Men nu ska jag tänka till (kommer den här veckan).
Om din tumme sitter stenhårt fast i arslet, så antar jag att hela min arm sitter stenhårt fast några meter upp i tarmen."
Nu väntar jag med spänning på vad Sebb vill läsa.
Någon dag den här veckan kommer båda inläggen publiceras, till allas förväntan.
Nu! En kram till er alla som läser och kommenterar!
/Fru Märkvärdig!
Och nej, nej! Helt ensam hemma är jag inte. Barnen ligger i sina sängar och sover. Dalle är på jobbet, så jag har soffan, tv:n, datorn och toan för mig själv (heaven typ).
Tillbaks till ämnet!
Dessa ord gjorde min kväll lite mindre ensam:
Från Anna:
"Hade ni inte hittat honom hade han stulit en traktor och kört hem själv <3"
Svar:
"Det hoppas jag jävlarimej att han hade. Dalle funderade till och med på att köpa honom en mobiltelefon enbart för att vi ska kunna ringa honom om han, mot all förmodan, skulle springa bort igen. Men jag satte stopp på de tankegångarna. Min fyraåring ska INTE ha en mobiltelefon. Däremot SKA Dalle trycka våra mobilnummer på ett nyckelband. Som vi hänger synligt på barnen, nästa gång vi lämnar hemmet."
Från Lillasyster Ida:
"MEN VAD FAN, jag VISSTE DET. Jag sa det till Anders: "Visst är det Elvis", men jag vågade inte gissa, för jag ville inte gissa fel :P "
Svar:
"Inte visste jag att du var en sådan fegis. Nästa gång gissar du..."
Från Anna (igen):
"Jag vill att du skriver mer om dig själv, om hur du mår. Det är nämligen så att jag tänker på dig ganska ofta och undrar hur du har det, men vi ses ju typ aldrig och min tumme sitter stenhårt fast i arslet så jag kan inte smsa och fråga! Och de få gånger vi ses är det alltid så mycket annat runt om att jag glömmer bort att fråga. *skäms lite* Och så vill jag se fler bilder på "dagens outfit" :D "
Svar:
"Men jag går ju typ runt i samma kläder dag ut och dag in. Mysbyxor, svarta eller gråa... Men visst! När jag lämnar huset brukar jag lyxa till det lite. Jag ska försöka fånga mig själv/mina kläder på bild lite oftare. För dig!!
Jag ska ärligt erkänna att jag själv glömmer bort att fråga mig hur jag mår. Så hade du frågat hade jag svarat: Jo men det är bara bra!!! Men nu ska jag tänka till (kommer den här veckan).
Om din tumme sitter stenhårt fast i arslet, så antar jag att hela min arm sitter stenhårt fast några meter upp i tarmen."
Nu väntar jag med spänning på vad Sebb vill läsa.
Någon dag den här veckan kommer båda inläggen publiceras, till allas förväntan.
Nu! En kram till er alla som läser och kommenterar!
/Fru Märkvärdig!
Horror!
Men ve och fasa!
"MINA ÖGON, MINA ÖGON!!" skriker ni.
Vilken förskräcklig syn.
TUMMEN!
Vilken horror...
Vilken skräck!
Ljuvligt!
Jag ligger tvärs över sängen och solen steker genom sovrumsfönstret.
Barnen leker på sina rum och om mindre än tjugo minuter börjar bolibompa. Startskottet för nattningsproceduren.
Nu ska jag bara blunda lite, för fy fan vad ljuvligt det här var.
Äh Fan! Nu kommer yngsta gossen...
söndag 29 maj 2011
Här har ni min bebis:
Ja ni vet min teori!
Vill du plötsligt ha ett husdjur, så är det egentligen en bebis du (din livmoder) längtar efter.
Men inga husdjur (med päls) kommer ju innanför dessa dörrar.
Då blir det allergier så det står härliga till.
Men! Här har vi ju min bebis:
Vill du plötsligt ha ett husdjur, så är det egentligen en bebis du (din livmoder) längtar efter.
Men inga husdjur (med päls) kommer ju innanför dessa dörrar.
Då blir det allergier så det står härliga till.
Men! Här har vi ju min bebis:
Speedracer!Till och med Dalle erkände idag att hon är riktigt söt.
Men det var bara för att han slapp mata henne...
Och det rätta svaret är:
Elvis Presley!Och vinnaren är:
Damdaradam (fanfar)!!!
Delad vinst mellan Sebastian och Anna.
Grattis, grattis!!!
Nu väntar guldregn och sol hela sommaren.
Samt att NI får välja valfritt blogginnehåll.
Säg vad ni vill läsa, så skriver jag.
Så varför Elvis?
Jag gjorde ett kort till min mamma, i mors dag-present.
Vad kan jag säga! Hon är besatt.
Puss och Kram mamma på mors dag!
Till Spiderchick:
Spiderchick: "Kul! Vart hittar jag tipsen? Hm... kan du skicka länk"
Svar: "Tipset är mitt egenpåhittade. Men jag förstår att du inte hittade den eftersom det inte alls gick att söka på "TIPS" (tekniken). Så bara för dig så kommer inlägget här igen:
"Här får ni ett tips som jag visat er tidigare. Men som är så förbaskat effektivt att det bara är nödvändigt att visa igen. Den här gången i uppdaterad version för att passa yngsta sonen.
Han är en stönig gosse som varken vill kissa på pottan, klippa naglarna eller rensa öronen. Hot och våld är ju en beprövad metod som ganska självklart inte fungerar. Så därför! Fram med belöningssystemet...
Gör han något av sakerna på bilden så får han ett klistermärke att sätta upp. Hipp, hipp hurra och high five!
Vi startade idag (läs. 13 maj), på eftermiddagen och han har redan, utan problem, både klippt naglar, rensat öronen och kissat på pottan och som bonus (detta moment fick ingen lapp pga dåligt arbete i min hjärna) fick han ett klistermärke för att ha låtit mig borsta hans tänder (något som även det har skett under brottningsmatch tidigare).
Jag kan inte annat säga än att det är en succé. Jag borde nog ta patent på denna snillerika uppfinning."
LYCKA TILL! /Fru Märkvärdig.
Svar: "Tipset är mitt egenpåhittade. Men jag förstår att du inte hittade den eftersom det inte alls gick att söka på "TIPS" (tekniken). Så bara för dig så kommer inlägget här igen:
POTTRÄNINGSTIPS alá Fru Märkvärdig:
"Här får ni ett tips som jag visat er tidigare. Men som är så förbaskat effektivt att det bara är nödvändigt att visa igen. Den här gången i uppdaterad version för att passa yngsta sonen.Han är en stönig gosse som varken vill kissa på pottan, klippa naglarna eller rensa öronen. Hot och våld är ju en beprövad metod som ganska självklart inte fungerar. Så därför! Fram med belöningssystemet...
Gör han något av sakerna på bilden så får han ett klistermärke att sätta upp. Hipp, hipp hurra och high five!
Vi startade idag (läs. 13 maj), på eftermiddagen och han har redan, utan problem, både klippt naglar, rensat öronen och kissat på pottan och som bonus (detta moment fick ingen lapp pga dåligt arbete i min hjärna) fick han ett klistermärke för att ha låtit mig borsta hans tänder (något som även det har skett under brottningsmatch tidigare).
Jag kan inte annat säga än att det är en succé. Jag borde nog ta patent på denna snillerika uppfinning."
LYCKA TILL! /Fru Märkvärdig.
MARDRÖM
Idag när vi är och tittar på traktorerna försvinner plötsligt äldsta sonen.
"Var är han?" frågar jag Dalle.
"VA!! Är han inte med dig?" frågar Dalle i falsett.
Nej! Han är ju inte det.
Dalle vänder om och marscherar bort, samma väg vi kom.
Jag marscherar framåt, med yngsta sonen in barnvagnen, letar och tittar så ögonen värker.
Inte där, inte där, inte där, inte där, inte där.
Lugn, lugn, lugn, håll dig lugn.
Jag vänder mig om för att titta efter Dalle.
Han möter min blick, flera hundra meter bort. Jag skakar på huvudet och Dalle spärrar upp ögonen och marscherar mot mig igen.
Jag går mot honom och vi passerar varandra utan att säga något.
Med älgkliv rusar jag ut den vägen Dalle precis gått.
Den öppnade colan som stod på vagn-suffletten ramlar i marken och cola sprutar åt alla håll.
Var fan är han???
Inte där, inte där, inte där, inte där, I N T E D Ä R!!!
Tänk om vi inte....
Plötsligt visslar Dalle på mig.
Jag snurrar runt och DÄR! Han har honom.
De kommer mot mig och jag vill spy. Då, plötsligt blir jag livrädd. Jävlar om vi inte hade hittat honom.
Jävlar, jävlar, jävlar, jävlar.
"Var är han?" frågar jag Dalle.
"VA!! Är han inte med dig?" frågar Dalle i falsett.
Nej! Han är ju inte det.
Dalle vänder om och marscherar bort, samma väg vi kom.
Jag marscherar framåt, med yngsta sonen in barnvagnen, letar och tittar så ögonen värker.
Inte där, inte där, inte där, inte där, inte där.
Lugn, lugn, lugn, håll dig lugn.
Jag vänder mig om för att titta efter Dalle.
Han möter min blick, flera hundra meter bort. Jag skakar på huvudet och Dalle spärrar upp ögonen och marscherar mot mig igen.
Jag går mot honom och vi passerar varandra utan att säga något.
Med älgkliv rusar jag ut den vägen Dalle precis gått.
Den öppnade colan som stod på vagn-suffletten ramlar i marken och cola sprutar åt alla håll.
Var fan är han???
Inte där, inte där, inte där, inte där, I N T E D Ä R!!!
Tänk om vi inte....
Plötsligt visslar Dalle på mig.
Jag snurrar runt och DÄR! Han har honom.
De kommer mot mig och jag vill spy. Då, plötsligt blir jag livrädd. Jävlar om vi inte hade hittat honom.
Jävlar, jävlar, jävlar, jävlar.
Traktorer
Tänk att en traktor är så jäkla häftig och förarsätet är ju sjukt bekvämt.
Jag ska köpa mig en riktig värstingtraktor och köra med till och från jobbet. Aldrig mer behöver jag bli insnöad, aldrig mer behöver jag oroa mig för Älgar och andra djur i skogen. Liiite besvärligt i och för sig att de inte går så fort. Det kommer ju ta en stund att komma fram... Ja ja! Det finns nackdelar med allt. Och BTW! Dalle får ju råtrimma min värstingtraktor.
Nu snackar vi!
Mors dag!
Jag fick ett träd av barnen och Dalle.
Tänk att man kan vara så stolt över något, som man är över Sina barn.
MIG HJÄRTA ER ÄLSKLINGAR!
Och tusen tack för den superfina presenten.
lördag 28 maj 2011
Ang. Gissa bilden
Okej två gissningar, dåååligt!!
Men en av er på rätt väg:
Det är alltså ingen logga, som min mamma trodde.
Kom igen nu! Fortsätt gissa.
Men en av er på rätt väg:
-
"Det är ju nedre halvan av ett ansikte. Men av vem??"
Det är alltså ingen logga, som min mamma trodde.
Kom igen nu! Fortsätt gissa.
fredag 27 maj 2011
GISSA BILDEN!
Rätt svar kommer belönas med guld och gröna skogar.
Lycka till!
BULLE!
Kanelbullar!
Och trots att klockan inte slagit tio ännu så får barnen sin vilja igenom.
Varken jag eller Dalle är pigga nog att sätta oss på tvären. Vi orka inte ens tina bullarna, utan barnen får äta dem frysta. Men inte klagar de inte.
(Virus och baciller blir vår undergång.)
onsdag 25 maj 2011
Mera Grillbok...
Visst är det lite roligt att jag i tidigare inlägg skriver om "Den STORA grillboken" och samtidigt lägger upp en pytteliten bild på hur den ser ut.
Du är inte så stor nu va, boken!!!
Du är inte så stor nu va, boken!!!
Grillboken
Jag köpte en bok, på ICA, till Dalle idag när jag orkade mig ur soffan för att åka och handla.
Stora Grillboken!Jag tänkte att den skulle passa nu när Dalle har blivit värsta SolsidanFreddeGrillGalen.
Så om han vill ha grillutmaningar så varsågod.
Dalle: "Jag har kommit så här långt." Visar att han har läst en tredjedel av boken, "Och jag kan säga att jag kan allt redan."
Jag: "Jaha! Så det var ett dåligt köp?"
Dalle: "Nej då! Vi har ju inte provat någon av recepten."
Jag: "Nä just det!"
Jag: "Jaha! Så det var ett dåligt köp?"
Dalle: "Nej då! Vi har ju inte provat någon av recepten."
Jag: "Nä just det!"
Bloggtips!
När jag inte orkar skriva själv så kör jag ett bloggmara och kollar igenom andras bloggar istället.
De här bloggarna läser jag (nästan) varje dag:
Spiderchick
Lillasyster Idas blogg
Fotbollsfrun
Magdalena Graaf
Varsågoda!
De här bloggarna läser jag (nästan) varje dag:
Spiderchick
Lillasyster Idas blogg
Fotbollsfrun
Magdalena Graaf
Varsågoda!
Eh, eh... Jo just det!!!
Varför bloggar ho inte denna dära Fru Märkvärdig, undrar ni?
Jo det är så att jag är så förbaskat sjuk. Snorig och jävlig! Och så trött, så trött att ögonen grusar sig och går i kors. Min hjärna kan inte komma på ett enda roligt ord att skriva.
Jo förresten!!
Jag vill utbringa de varmaste gratulationer till Herr och Fru S som fått en son.
Lycka!!
Puss och Kram och återigen GRATTIS!
Jo det är så att jag är så förbaskat sjuk. Snorig och jävlig! Och så trött, så trött att ögonen grusar sig och går i kors. Min hjärna kan inte komma på ett enda roligt ord att skriva.
Jo förresten!!
Jag vill utbringa de varmaste gratulationer till Herr och Fru S som fått en son.
Lycka!!
Puss och Kram och återigen GRATTIS!
måndag 23 maj 2011
Stolar
För det här omkringflyttandet av köksstolar driver mig och Dalle till vansinne.
Barnen blir nyfikna och ska titta på något och tar stolarna till sin hjälp. Hela tiden, alltid och jämt. Det står stolar lite här och var.
Och stolarna har blivit rangliga på köpet och golvet är repigt.
Ja men sätt sånnadäringa mjuka skydd under stolarna tänker ni.
Ja men då ska jag tala om för er att till och med de är bortskavda.
UTSIDIG RENOVERING!
"Jag fick ett sånt jäkla sug att byta brädfodring" säger Dalle.
"Ja jesus! Ut med dig och gör". Säger jag och se... nu rivs det.
Men!!!
Han mår bra nu, Doden!Gossen som ger oss gråa hår i förtid.
Från och med i julas (som var/blev vändpunkten), så har det bara blivit bättre.
Saker att få ångest över:
Jag sitter och kollar igenom bilderna från i julas, på datorn
och får ångest och fruktansvärt dåligt samvete.
Varför?
Jo men se här:
och får ångest och fruktansvärt dåligt samvete.
Varför?
Jo men se här:
Doden dricker välling!Om fem minuter kommer han kräkas upp allting.
Samma, samma varje dag.
Pepparkaksbak!Mjöl, massor av mjöl, överallt mjöl.
(Idag får jag svimningskänsla när jag ser den här bilden)
Julafton!Mardrömsaftonen.
Doden skrek nonstop! Han hade stora utslag på kroppen. Han var så infekterad av all skit han inte tålde men som han hade ätit varje dag under sitt tvååriga liv.
♥ Stackars lilla älskling! ♥
söndag 22 maj 2011
About me!
Ja ni märker ju min lägesstatus på nedanstående inlägg.
Men det blir så där när man vaknar bakfull, trots att man kvällen innan inte har förtärt ens en liten millimilliliter alkohol.
Give me söm löving så skaru se att de går över.
Men det blir så där när man vaknar bakfull, trots att man kvällen innan inte har förtärt ens en liten millimilliliter alkohol.
Give me söm löving så skaru se att de går över.
Om kaffebryggaren:
Vems "jobb" tycker ni att det är att göra rent kaffebryggaren?
Den som dricker kaffe i familjen?
Eller den som inte dricker kaffe i familjen?
När tycker ni att det är dags att göra rent kaffebryggaren?
När kaffekannan bränner fast i allt kaffesmet och inte går att ta loss?
Ungefär där är vi i lägesstatus!
Men jag bryr mig fan inte, inte idag! Det är ändå inte jag som ska dricka kaffe som smakar rävkuk. Jag rekomenderar inte heller någon annan att bli bjuden på det.
Såvida det inte är så här, i allmänhet, som kaffebryggor ser ut?
Den som dricker kaffe i familjen?
Eller den som inte dricker kaffe i familjen?
När tycker ni att det är dags att göra rent kaffebryggaren?
När kaffekannan bränner fast i allt kaffesmet och inte går att ta loss?
Ungefär där är vi i lägesstatus!
Men jag bryr mig fan inte, inte idag! Det är ändå inte jag som ska dricka kaffe som smakar rävkuk. Jag rekomenderar inte heller någon annan att bli bjuden på det.
Såvida det inte är så här, i allmänhet, som kaffebryggor ser ut?
Ett svid i hjärtetrakten
Mamman tvingar sig upp ur sängen.
Varje ben i kroppen känns som fastspända i betongklumpar.
"Kom papppa, kom, kom, kom!" ropar en av barnen.
"Nej men! Vi låter allt pappa ligga kvar en liten stund."
Hon går ut i köket och börjar förbereda frukosten åt sig och sin familj.
Steker ägg åt alla utom sig själv, kokar kaffe trots att hon inte dricker själv, gör oboj, rostar bröd, brer smörgåsar av kärlek.
Det yngsta barnet ropar högst och får sin frukost allra först.
Det äldsta barnet, näst på tur. Kastar sig över maten som ett utsvultet djur.
Mamman går in och väcker sin man, en gång, två gånger.
"Kom nu! Jag har gjort äggsmörgås."
Pappan kommer upp, med håret på ända. Han tar sin kaffekopp och sin smörgås och går iväg till tv-rummet.
Mamman är ensam kvar i köket. Gör sig en smörgås eller två. Tar sedan med sig te-koppen i handen och går in till de andra.
Där sitter de, runt vardagsrumsbordet, ser på barn-tv och smockar som grisar.
Hon stannar till och ser att det inte finns någon plats över åt henne.
De har inte sparat ens ett litet hörne.
Hon vänder på klacken och går tillbaka ut i köket.
Mannen ropar efter henne. "Men kom tillbaka det finns allt plats här!"
"Äh det finns det ju inte!" suckar hon och sätter sig ner vid köksbordet, i hopp om att hennes man ska komma efter och hålla henne sällskap.
Men det kommer ingen!
Inte en själ!
Ja inte förrän de vill ha mer smörgås förstås.
Och det känns litegrann som ett svid i hjärtetrakten.
(En vecka kvar till morsdag!)
Varje ben i kroppen känns som fastspända i betongklumpar.
"Kom papppa, kom, kom, kom!" ropar en av barnen.
"Nej men! Vi låter allt pappa ligga kvar en liten stund."
Hon går ut i köket och börjar förbereda frukosten åt sig och sin familj.
Steker ägg åt alla utom sig själv, kokar kaffe trots att hon inte dricker själv, gör oboj, rostar bröd, brer smörgåsar av kärlek.
Det yngsta barnet ropar högst och får sin frukost allra först.
Det äldsta barnet, näst på tur. Kastar sig över maten som ett utsvultet djur.
Mamman går in och väcker sin man, en gång, två gånger.
"Kom nu! Jag har gjort äggsmörgås."
Pappan kommer upp, med håret på ända. Han tar sin kaffekopp och sin smörgås och går iväg till tv-rummet.
Mamman är ensam kvar i köket. Gör sig en smörgås eller två. Tar sedan med sig te-koppen i handen och går in till de andra.
Där sitter de, runt vardagsrumsbordet, ser på barn-tv och smockar som grisar.
Hon stannar till och ser att det inte finns någon plats över åt henne.
De har inte sparat ens ett litet hörne.
Hon vänder på klacken och går tillbaka ut i köket.
Mannen ropar efter henne. "Men kom tillbaka det finns allt plats här!"
"Äh det finns det ju inte!" suckar hon och sätter sig ner vid köksbordet, i hopp om att hennes man ska komma efter och hålla henne sällskap.
Men det kommer ingen!
Inte en själ!
Ja inte förrän de vill ha mer smörgås förstås.
Och det känns litegrann som ett svid i hjärtetrakten.
(En vecka kvar till morsdag!)
lördag 21 maj 2011
fredag 20 maj 2011
Ett stycke bok
Ett stycke barnbok, eller manus som det heter (för oss så seriösa).
Nu har det lagts i postlådan. Tänk det kanske redan är på väg?
Kanske hamnar det direkt i soporna hos de stora förlagspamparna?
Men jag har ett gäng adresser till att skriva, på stora bruna kuvert.
Wish Me luck vettja!!
Ang. Den där tungpiercingen:
TårtSanna skriver:
"Men hallå eller, inte fan går man runt med en tjock tunga i ett halvår! Hur dåligt läkekött har du egentligen? Eller är det bara dåligt minne?"
Jag:
"Minne!! Hallå själv eller!! Jag har väl inget som helst minne. Har du inget minne eller? Känner du inte mig? Jag minns väl inget? Minns jag något? Kommer jag ihåg vad som hände igår, förra månaden, förra året, för tio plus år sen? Nej det minns jag inte om jag gör. Jag minns inte om min tunga var svullen i ett halvår. Jag var ju sjutton år. Kanske kändes en månad som ett halvår? Vilket i och för sig skulle betyda att en månad i nuläget skulle kännas som två dar (typ). Ja men tusan då! Då är det avgjort. Så fort semestern kommer så ska det jäklarimig stickas saker genom tungan. Spikat och sagt! För man kan väl pierca tungan på sommaren? Eller kommer tungan ruttna och trilla av?"
Puss!!
"Men hallå eller, inte fan går man runt med en tjock tunga i ett halvår! Hur dåligt läkekött har du egentligen? Eller är det bara dåligt minne?"
Jag:
"Minne!! Hallå själv eller!! Jag har väl inget som helst minne. Har du inget minne eller? Känner du inte mig? Jag minns väl inget? Minns jag något? Kommer jag ihåg vad som hände igår, förra månaden, förra året, för tio plus år sen? Nej det minns jag inte om jag gör. Jag minns inte om min tunga var svullen i ett halvår. Jag var ju sjutton år. Kanske kändes en månad som ett halvår? Vilket i och för sig skulle betyda att en månad i nuläget skulle kännas som två dar (typ). Ja men tusan då! Då är det avgjort. Så fort semestern kommer så ska det jäklarimig stickas saker genom tungan. Spikat och sagt! För man kan väl pierca tungan på sommaren? Eller kommer tungan ruttna och trilla av?"
Puss!!
GOS
Det händer grejer i Fru Märkvärdigs lya.
Det stinker textilfärg i varenda rum.
Vi är nog lite småhöga av doften allihop.
(Undra om textilfärg framkallar hunger? Jag är i alla fall väldigt hungrig just nu)
Varför stinker det textilfärg då, undrar ni?
Nja! Det kan jag nog inte riktigt berätta. En del vet inget, en del vet lite, en del vet ännu mer, en del vet allt och en del är med och planerar och gör det möjligt.
Ho, ho, ho! Vad nyfikna ni blir nu.
Va gör di de däringa mänskorna??
Okej! Ni kan få några detaljer:
1. Det har med Dalle att göra.
2. Det har med kläder att göra.
3. Det är GOS:igt.
4. Det låter knappt rumsrent.
5. Dalle har rumpor på hjärnan.
Fattar ni??
Det stinker textilfärg i varenda rum.
Vi är nog lite småhöga av doften allihop.
(Undra om textilfärg framkallar hunger? Jag är i alla fall väldigt hungrig just nu)
Varför stinker det textilfärg då, undrar ni?
Nja! Det kan jag nog inte riktigt berätta. En del vet inget, en del vet lite, en del vet ännu mer, en del vet allt och en del är med och planerar och gör det möjligt.
Ho, ho, ho! Vad nyfikna ni blir nu.
Va gör di de däringa mänskorna??
Okej! Ni kan få några detaljer:
1. Det har med Dalle att göra.
2. Det har med kläder att göra.
3. Det är GOS:igt.
4. Det låter knappt rumsrent.
5. Dalle har rumpor på hjärnan.
Fattar ni??
Dalle ♥ Weber
Jag, Dalle och barnen hamnar på Ica Maxi idag.
Där hittar Dalle en sådan här:
Där hittar Dalle en sådan här:
En Weber-grill!Dalle: "Johanna, Johanna! Du måste komma och kolla min pondus bredvid den här."
Jag: "Pondus?!?! DU???!"
Jag: "Pondus?!?! DU???!"
Dalle ställer sig bredvid grillen. Öppnar och stänger locket, smeker arbetsytorna, smeker "rattarna", smeker sig själv (!)...
Hahaha!! Det hade vart en syn det.
*
*
Nej! Dalle smeker inte sig själv. Men han är kär, i Weber.
torsdag 19 maj 2011
Höjden av:
Ett paket köttbullar i en plastpåse, försluten med den sån där plastpåse-klämma. Och de där klämmorna är allt bedrövligt jobbiga att öppna, tycker Dalle tydligen och gör ett hål i påsen istället, för att komma att innehållet.
Men alltså hallå eller!?
Den där piercingen
Förr om tiden hade jag en piercing i tungan.
Den var jag!
Eller ja! Den satt ju i alla fall i mig...
I alla fall! Jag fick ta ut den när jag skulle föda äldsta sonen. För det sa de att man skulle göra, de där barnmorskorna, vi träffade på föräldragruppen. Tyvärr så tog ju den första förlossningen 32 timmar och det fanns ju ingen chans i världen att kunna sätta tillbaka någon stav i tungan efter så förbaskat lång tid. Svullen och full i vätska var jag också.
Jag skulle aldrig tagit ur den! Jag borde ha vetat bättre.
Och jag har ångrat detta som satan ända sedan dess.
Min tunga har saknat den! Den var ju utsmyckad i cirka åtta år trots allt.
Och nu tänker ni: "Ja men gå och pierca din tunga igen då, så slipper vi sånna häringa blogginlägg."
Men till saken hör ju att jag fyller trettio i år och vilka trettioåringar går och piercar tungan? Hallå trettioårs-kris liksom!
Och så tänker jag på läkningstiden (vilken jag sket i när jag var 17 år). Som jag kommer ihåg var jätte lång (ca. ett halvår). Ska jag, vuxna människan, gå omkring med tjock tunga och inte kunna prata riktigt i ett halvårs tid??? Det blir ju ännu mera, HALLÅ TRETTIOÅRSKRIS!!!
Åh men gaaad!!! What to do liksom?!?!
Den var jag!
Eller ja! Den satt ju i alla fall i mig...
I alla fall! Jag fick ta ut den när jag skulle föda äldsta sonen. För det sa de att man skulle göra, de där barnmorskorna, vi träffade på föräldragruppen. Tyvärr så tog ju den första förlossningen 32 timmar och det fanns ju ingen chans i världen att kunna sätta tillbaka någon stav i tungan efter så förbaskat lång tid. Svullen och full i vätska var jag också.
Jag skulle aldrig tagit ur den! Jag borde ha vetat bättre.
Och jag har ångrat detta som satan ända sedan dess.
Min tunga har saknat den! Den var ju utsmyckad i cirka åtta år trots allt.
Och nu tänker ni: "Ja men gå och pierca din tunga igen då, så slipper vi sånna häringa blogginlägg."
Men till saken hör ju att jag fyller trettio i år och vilka trettioåringar går och piercar tungan? Hallå trettioårs-kris liksom!
Och så tänker jag på läkningstiden (vilken jag sket i när jag var 17 år). Som jag kommer ihåg var jätte lång (ca. ett halvår). Ska jag, vuxna människan, gå omkring med tjock tunga och inte kunna prata riktigt i ett halvårs tid??? Det blir ju ännu mera, HALLÅ TRETTIOÅRSKRIS!!!
Åh men gaaad!!! What to do liksom?!?!
tisdag 17 maj 2011
Inte något vettigt alls att säga idag.
Inte något endaste kul orkar jag berätta idag.
Enda anledningen till att jag fortfarande är vaken är att jag inte vill missa Big Brother.
Skulle kanske testa det där med att spärra upp ögonen med hjälp av tändstickor... Inte tandpetare som jag tänkte skriva först, för tänk vad ont det skulle göra.
Här försöker jag googla fram en trevlig och bra bild som visar hur det ser ut när man spärrar upp just ögonen med tändstickor. Men se det kunde jag inte hitta. Däremot hittar jag den här läskiga:
Usch satan vilken psycho-blick han fick gubben. Fast det kanske man får?? Fasen nu måste jag testa bara av den anledningen, att se hur man ser ut.
Tjo for now!
Enda anledningen till att jag fortfarande är vaken är att jag inte vill missa Big Brother.
Skulle kanske testa det där med att spärra upp ögonen med hjälp av tändstickor... Inte tandpetare som jag tänkte skriva först, för tänk vad ont det skulle göra.
Här försöker jag googla fram en trevlig och bra bild som visar hur det ser ut när man spärrar upp just ögonen med tändstickor. Men se det kunde jag inte hitta. Däremot hittar jag den här läskiga:
Usch satan vilken psycho-blick han fick gubben. Fast det kanske man får?? Fasen nu måste jag testa bara av den anledningen, att se hur man ser ut.
Tjo for now!
måndag 16 maj 2011
Kakmonster
"Men gillar inte Doden paj?"
"Men han gillar ju varken tårta eller cocosbollar."
Jag: Nej han gillar inte bakverk! Men han älskar kakor. Han är ett kakmonstet.
Skickat från min HTC
"Men han gillar ju varken tårta eller cocosbollar."
Jag: Nej han gillar inte bakverk! Men han älskar kakor. Han är ett kakmonstet.
Skickat från min HTC
söndag 15 maj 2011
Pajen
Okej den smakar inte riktigt, riktig. Men är god ändå. Speciellt med mycket Vaniljglass på.
Men Doden "gillar intää paaj".
Han vill ha ströbröd istället!??
Torrt kanske?
Dalle: "Ja jag försökte i alla fall."
Eurovision
Efter Eric Saade så var Irland min favorit i gårdagens Eurovisionfinal.
Jag får ju själv lust att börja hoppa runt som en galning i tights.
Vinnarlåten från Azerbaijan gillade jag not so much.
Nu ser vi på inspelningen med barnen.
Äldsta sonen: "Men ska vi inte ringa och rösta då??"
Jag får ju själv lust att börja hoppa runt som en galning i tights.
Vinnarlåten från Azerbaijan gillade jag not so much.
Nu ser vi på inspelningen med barnen.
Äldsta sonen: "Men ska vi inte ringa och rösta då??"
lördag 14 maj 2011
1, 2, 3, 4
Godast först!?
Eller mindre godast först och spara det bästaste till sist!?
Vilken lycka!
Polly summer berries.
Som då var limited edition. Men som nu verkar stanna för gott.
Köp och smocka!
De rosa är godast.
fredag 13 maj 2011
Tips
Han är en stönig gosse som varken vill kissa på pottan, klippa naglarna eller rensa öronen. Hot och våld är ju en beprövad metod som ganska självklart inte fungerar. Så därför! Fram med belöningssystemet...
Gör han något av sakerna på bilden så får han ett klistermärke att sätta upp. Hipp, hipp hurra och high five!
Vi startade idag, på eftermiddagen och han har redan, utan problem, både klippt naglar, rensat öronen och kissat på pottan och som bonus (detta moment fick ingen lapp pga dåligt arbete i min hjärna) fick han ett klistermärke för att ha låtit mig borsta hans tänder (något som även det har skett under brottningsmatch tidigare).
Jag kan inte annat säga än att det är en succé. Jag borde nog ta patent på denna snillerika uppfinning.
torsdag 12 maj 2011
Tulpan
Modig som han var kröp han genom snår och buskar för att komma åt den.
"Men det går inte att gå här" klagade han.
"Men det är klart det gör, du är så modig" hejade jag och vågade knappt tänka på att jag aldrig skulle utsatt mig för att kanske råka möta insekter på så nära håll.
Och så kommer han i alla fall tillbaka med blomman.
Och säger att "den här ska min pappa få."
Jaså!? Det ska jag komma ihåg...
Skickat från min HTC
onsdag 11 maj 2011
Dagens moln:
Vet ni vad dagens moln betyder?!
Jo regn med risk för åska.
Vi får väl se om det stämmer eller om molnen kommer ändra form under dagen.
(Jag kan i detta nu riktigt höra Dalle sucka ljudligt ända ifrån jobbet. Han brukar alltid irritera sig på att jag studerar molnen och kommer med kommentarer)
Skickat från min HTC
Smart låsning
För att låsa den!
Ja man vet ju aldrig vilka ligister som smyger omkring. Tur att de aldrig kommer lyckas bryta upp det här låset.
Skickat från min HTC
tisdag 10 maj 2011
Mmmm Rocky Road
Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur sugen jag är på Rocky Road just nu.
Det är så att det riktigt vattnas i munnen bara vid åtanken.Och det blev ju inte heller bättre när jag "råkade" googla lite Rocky.R-bilder.
Slurp, slurp och slafs.
Naturligtvis så ska det vara mitt recept.
Inga nötter och skit.
Nej!
Det ska vara ljus blockchoklad, Ahlgrens bilar och Dumle krisp.
Om du sitter framför datorn nu och känner dig helt kokoloco och undrar vad tusan Rocky Road är eller hur man nu gör min smarriga variant, så varsågoda läs HÄR!
Ni märker vilken tid på månaden det vankas åt eller?
Ang. sand:
-
"Glöm inte att gå igenom fickor, innan du släpper in barnen. Har hittat stora sandhögar i soffan bl a när dom har legat/busat där en stund."
- Svar:
- "Ja men tusan!! Där har vi anledningen till att vi alltid har grus i soffan. Och även i vår säng, om de nu fått lust att hoppa lite i den när de ända gör en rusch genom huset.
Och, och, och!! Uppvikta byxor! Not som good på gossar som bor i sandlådan på dagis." - Anneli skriver:
-
"Vid hämtning på förskolan, passera sandlådan, töm skorna där = problemet löst.
Nu återstår bara att lära mig själv detta, för nej du är inte ensam." - Svar:
- "Nej! Jag kom på en ännu bättre idé När vi kommer HEM, passera sandlådan och töm ut sanden där. På så sätt slipper vi ju köpa ny sand. Jag menar hälften av den sanden som vi (vid "installationen"), tömde i sandlådan ligger ju nu utspridd lite överallt på gräsmattan. Med andra ord! Sandlådan är ju knappt halvfull numera."
Nybakt bröd som är såå gott!
Huset fylls av en ljuvlig doft.
Nybakt bröd!
Det är Dalle som bakar och det luktar mmmmmumma!!
Synd bara att det är Dodens bröd.
Eller tur!
Hur bra matchar bröd med LCHF liksom?!?
Även om det är nybakt och det vattnas i munnen.
Nybakt bröd!
Det är Dalle som bakar och det luktar mmmmmumma!!
Synd bara att det är Dodens bröd.
Eller tur!
Hur bra matchar bröd med LCHF liksom?!?
Även om det är nybakt och det vattnas i munnen.
måndag 9 maj 2011
Sand
Tömde barnens skor på grus/sand och fick denna fina "lilla" hög. Och då ska ni även veta att hälften tömdes ut på vårt hallgolv när äldsta pojken tog av sig Sina skor.
Men är det bara mina barn som tar med sig halva sandlådan hem från dagis?
Tar tacksamt emot tips för hur man slipper detta problem.
Skickat från min HTC
Promenix
Men vad är det där som sladdrar och fladdrar så väldigt på insidan av låren?
Skickat från min HTC
söndag 8 maj 2011
lördag 7 maj 2011
Andra flingor
De är: Quinoaflingor från B&P.
Dessa har vi inte testat ännu men jag tycker ändå att det är lycka när man hittar fler produkter som vår multiallergiska son kan äta.
Minns ni
I alla fall! Igår hittade jag dessa flingor (absolut inte i kommunens affärer): Milly Magic 1 2 3, kakaoflingor från Schär. De innehåller varken gluten, vete, mjölk, ägg eller soja och är nog den mest fantastiska skapelse på denna jord.
"Ha ha den ser ut som många bajs" säger Doden och trycker munnen full.
Alltså! Betyg godkänt.
Dagens liten-frukost
I afton kommer Doden och hans storebror köra FF* tillsammans med mormor. Vad mamman och pappan ska hitta på berättar vi inte högt här.
*1 SF = StorebrorFritt
*2 FF = FöräldraFritt
Dagens frukost
Lite LCHF över det kanske? Jo men jag körde faktiskt ris,pasta, potatis och brödfritt ett litet tag (typ en månad) och jag mådde Fan skitbra. Sen blev vi sjuka och trötta och plötsligt började jag råcrava kolhyderater. Och nu sitter jag här och känner mig som en uppsvälld deg.
Så bort med allt det där från och med nu. Eller ja! Efter den där pizzan som vi ska äta idag kanske??
torsdag 5 maj 2011
Barbies
Idag råkade jag gå förbi den där kartongen i källaren,
den som är överfylld av mina gamla Barbie-grejer.
Nä nu jävlar! Tänkte jag och slet med mig kartongen upp.
Jag har två söner som inte har det minsta intresset av att leka med dockor (nej! Jag har redan testat) så varför ska sakerna ligga nere i källaren?
Sen måste jag medge att jag är lite rädd också.
För tänk om Toy Story är en sann historia?
Tänk om faktiskt leksakerna får liv när vi lämnar rummet?
Tänk då, de stackars barbiesarna som har legat nedpackade i en kartong i snart tjugo år (men fy fan va gammal jag har blivit. Tjugo år, nästan tjugo år). Tänk vad lyckliga de skulle bli om de fick komma till en liten flicka som bara älskar dem. Inte förstör dem (hell no), utan vårdar dem ömt. Litegrann som sina barn!
I alla fall! Kartongen.
Överfull av möbler, kläder, saker och:
Ja ni ser ju!
Till och med kylskåpet är välfyllt.
Men det lustiga är ju att när jag väl har fått upp alla sakerna och börjat tvätta dem.
Då blir de plötsligt väldigt intressanta.
LillDoden har lekt, tagit av och på kläderna. Undersökt varenda pryl (och förstört en och annan).
Så klart!
Men så lättlurad är jag inte!
Dockorna och dess tillbehör ska säljas dyrt, det kan jag lova er.
den som är överfylld av mina gamla Barbie-grejer.
Nä nu jävlar! Tänkte jag och slet med mig kartongen upp.
Jag har två söner som inte har det minsta intresset av att leka med dockor (nej! Jag har redan testat) så varför ska sakerna ligga nere i källaren?
Sen måste jag medge att jag är lite rädd också.
För tänk om Toy Story är en sann historia?
Tänk om faktiskt leksakerna får liv när vi lämnar rummet?
Tänk då, de stackars barbiesarna som har legat nedpackade i en kartong i snart tjugo år (men fy fan va gammal jag har blivit. Tjugo år, nästan tjugo år). Tänk vad lyckliga de skulle bli om de fick komma till en liten flicka som bara älskar dem. Inte förstör dem (hell no), utan vårdar dem ömt. Litegrann som sina barn!
I alla fall! Kartongen.
Överfull av möbler, kläder, saker och:
Ja ni ser ju!Till och med kylskåpet är välfyllt.
Men det lustiga är ju att när jag väl har fått upp alla sakerna och börjat tvätta dem.
Då blir de plötsligt väldigt intressanta.
LillDoden har lekt, tagit av och på kläderna. Undersökt varenda pryl (och förstört en och annan).
Så klart!
Men så lättlurad är jag inte!
Dockorna och dess tillbehör ska säljas dyrt, det kan jag lova er.
It stinks!
Damdaraaadaaam (fanfar)!
Vitlök!
Jag gjorde misstaget att riva vitlök förut i ett sånt där mini, mini-litet rivjärn och nu får jag surt ångra mig. Det luktar så starkt att jag får lite ont i huvudet.
Orka byta förband igen då!!
Ofta!
onsdag 4 maj 2011
En hög med papper
Jag vet inte riktigt varför de ligger där? Men jag förmodar väl att barnen... tja har ritat då!?
Skickat från min HTC
tisdag 3 maj 2011
Ang. Soppan:
En tisdags-saga:
Det var en gång en liten fru!
Det kan vara jag det kunde vart du.
Som för många av oss kanske livet kändes grått?
Kanske de allra flesta dagarna i månaden som passerat och gått?
Kanske vaknar man och allt är bara skit från första sekund.
Kanske har man faktiskt inte sovit en endaste blund?
Kanske är barnen som de hemskast monster.
Bråkar och slåss, hoppar i soffan och gör konster?
Skriker och driver dig till vansinne.
Kanske känner du då ångesten smyga sig fram djupt där inne?
Kanske tänker man då att "FAN! Nu skiter vi i alltihopa."
"Jag skiter i vad alla ska tro. Även om det får mig att känna mig som en sopa."
Och så känner man att "Nu lägger jag mig ner och dör."
Så att jag slipper allt! Jag varken ser eller hör.
MEN! Så offrar man sin vänstra hand bara för att tvinga sig att slappna av.
För barnens skull. Och tänk det kanske funkar rentutav?
Och så gör man det man ska och det man borde.
Även om man trodde flera gånger att man skulle bryta ihop, så var det inte DET du gjorde.
Men så får man efteråt höra att "det kunde ju vart värre. Det kunde ha regnet, upp med humöret" du har ju inte tappat pengarna efter att ha sålt smöret.
Och då inser du att ingen har förstått att det faktiskt INTE kan bli mycket värre.
Ingen har insett detta faktum, dessvärre.
Så då tänker man att "jag får väl släppa en bomb, en jävla stor granat. Jag borde ta och skriva mig ett jävligt stort plakat":
JAG HAR PANIKÅNGEST LÅT MIG VA!!!
Men då tänker de kanske bara: "Ja se hon ÄR tokig! Det var ju det jag sa."
Puss!
Det kan vara jag det kunde vart du.
Som för många av oss kanske livet kändes grått?
Kanske de allra flesta dagarna i månaden som passerat och gått?
Kanske vaknar man och allt är bara skit från första sekund.
Kanske har man faktiskt inte sovit en endaste blund?
Kanske är barnen som de hemskast monster.
Bråkar och slåss, hoppar i soffan och gör konster?
Skriker och driver dig till vansinne.
Kanske känner du då ångesten smyga sig fram djupt där inne?
Kanske tänker man då att "FAN! Nu skiter vi i alltihopa."
"Jag skiter i vad alla ska tro. Även om det får mig att känna mig som en sopa."
Och så känner man att "Nu lägger jag mig ner och dör."
Så att jag slipper allt! Jag varken ser eller hör.
MEN! Så offrar man sin vänstra hand bara för att tvinga sig att slappna av.
För barnens skull. Och tänk det kanske funkar rentutav?
Och så gör man det man ska och det man borde.
Även om man trodde flera gånger att man skulle bryta ihop, så var det inte DET du gjorde.
Men så får man efteråt höra att "det kunde ju vart värre. Det kunde ha regnet, upp med humöret" du har ju inte tappat pengarna efter att ha sålt smöret.
Och då inser du att ingen har förstått att det faktiskt INTE kan bli mycket värre.
Ingen har insett detta faktum, dessvärre.
Så då tänker man att "jag får väl släppa en bomb, en jävla stor granat. Jag borde ta och skriva mig ett jävligt stort plakat":
JAG HAR PANIKÅNGEST LÅT MIG VA!!!
Men då tänker de kanske bara: "Ja se hon ÄR tokig! Det var ju det jag sa."
Puss!
Vad blir det för mat?
Men när jag kommer hem och lyfter på kastrullocket och ser att han tillagat denna soppa så dör jag inombords, svär högt och äter smörgås istället.
Jag kan inte riktigt förklara vad det är för fel på den. Men de där kokta morötterna... jag fixar dem inte.
Och dem ihop med den kokta potatisen och de överkokta makaronerna. Huuuuh!!!
(Sorry älskling men du lagar alltid god mat annars.)
Men barnen älskar soppan och jag vet att det är därför du gör den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)