DET ÄR MÖRKT...

Som i graven här inne.

Och ett riktigt regnoväder där ute.

Får ta och tända lamporna och krypa ner i soffan med Rodi och se på saltkråkan.

ETT HUS VID BRANTEN?!

Jo jag sitter fortfarande här på kanten.

Ösregnar gör det också...

Tur jag fick med mig ett paraply och mobilen.

För nu kunde jag ringa efter hjälp.

Tyvärr kunde ingen komma till undsättning.

Men jag fick lite tips på hur jag kunde göra för att få tyst på den där lilla människan bakom mig.

För tillfället hör jag inget skrik. Bara ett mummel.

Men den lilla människan står fortfarande i vägen.

Jag kanske skulle sms:a Dalle och be honom komma hit med lite plankor från brädgården. Be honom bygga mig en liten koja här på branten? Vi kanske skulle kunna flytta in, hänga upp gardiner och ligga under täcket hela dagarna?