Jo jag sitter fortfarande här på kanten.
Ösregnar gör det också...
Tur jag fick med mig ett paraply och mobilen.
För nu kunde jag ringa efter hjälp.
Tyvärr kunde ingen komma till undsättning.
Men jag fick lite tips på hur jag kunde göra för att få tyst på den där lilla människan bakom mig.
För tillfället hör jag inget skrik. Bara ett mummel.
Men den lilla människan står fortfarande i vägen.
Jag kanske skulle sms:a Dalle och be honom komma hit med lite plankor från brädgården. Be honom bygga mig en liten koja här på branten? Vi kanske skulle kunna flytta in, hänga upp gardiner och ligga under täcket hela dagarna?
Det är så svårt att slappna av
SvaraRaderamed alla "måsten" "ska" och "krav"
Ja tiden flyr av jäkt och stress
Och allt som sker blir mest en press
Men du är fri att sakta in
För tänk på att din tid är din
Så ta det lugnt en liten stund
Låt här och nu bli din sekund