lördag 8 september 2012

MER OM MIKROGRISEN

Vad roligt att så många av er är nyfikna på vår "lilla" mikrogris.

Först och främst vill jag börja med att tala om att begreppet mikrogris faktiskt finns.

Den blir mindre än en minigris. Ungefär hälften så stor. Som de flesta vet är en minigris inte så mini när det väl kommer till kritan. En mikrogris är väl kanske inte så mikro heller, egentligen, 
beroende på hur liten man anser att mikro bör vara. 

De enda fullvuxna mikrogrisarna som jag har sett i verkliga livet är ungefär lika stora (höga) 
som en halvvuxen labrador, kanske.

Även om mikrogrisarna inte blir så stora så blir de tunga eftersom de är så förbaskat kompakta. Men underskatta dem inte. De är snabba och smidiga som fasen. De kan komma upp i en hastighet på 40km i timmen. Försök att komma ikapp den om du kan. Och hoppar gör de, säkert en halvmeter upp i luften. 

Sällskapssjuka kelgrisar är vad de är. Otroligt snälla, lojala och nyfikna men oj så stöniga och envisa. Du får kämpa bra mycket mer med lydnaden än med en hund (på det viset är de mer lika en katt). Men så är de smarta också. De har en mycket högre intelligensnivå än vad en hund har. Därför vet de väl kanske bättre än att gör exakt som vi människor säger åt dem att de ska göra.

Men ordet "nej" det förstår hon, vår Polly Gris.

Hon kommer och går här hemma. Ut och in när dörren står öppen. Det finns en fördel med att bo på landet när man ska ha gris. En trädgård är ett absolut måste, eller närheten till natur där din gris kan få böka fritt. För blir grisen rastlös så åker tapeter, stolar och leksaker i golvet. 

Vi har fått säkra varenda skåpslucka och låda i köket för att inte dess innehåll ska rivas ut dagligen. För de gillar att retas. I alla fall vårt lilla svin. Hon kan öppna ett skåp och får ett nej av oss. Då stänger hon skåpet och tittar nöjt på oss. Efter sin belöning öppnar hon skåpet på nytt. Att de älskar uppmärksamhet är nog ingen underdrift.

Annars går en gris liv ut på att leta mat. De är hungriga jämt och ständigt och blir lätt för tjocka om de får fri tillgång till nedfallna äpplen (jo jag talar av egen erfarenhet). Som godis brukar vi ge vår gris knäckebröd. När vi ska åka bort några timmar brukar vi lägga småbitar av knäckebröd i en aktivitetsboll som man har till hundar. Det uppskattas verkligen och man spar på tapeterna.

Känner din gris sig trygg så kommer hon fram till dig och vill att hon ska klia henne på magen. Då faller hon åt sidan och njuter så pass mycket att hon får gåshud. Där kan hon ligga hur länge som helst. Och slutar du att klia så kommer hon att påminna dig om att fortsätta.

Så har du tålamod och vill ha sällskap och kel i soffan och inte är rädd för att bli väckt på morgonen av en gris som står utanför sovrumsdörren och skriker efter mat. Då är en mikrogris något för dig.

(Maja jag kommer att maila dig inom de närmsta dagarna)

Barnen och en av de fullvuxna mikrogrisarna på Borås Djurpark.
När vi hämtade hem vår gris var hon åtta veckor gammal.
Liten skrutta på åtta veckor.






Cirka nio veckor gammal och redo för bök.

Fem månader gammal och sitter gärna i knät.


Inte en så liten gris längre (fem månader gammal), tung som en elefant men hur kelig som helst.