Solen lös över det snötäckta landskapet och fick det att gnistra.
Temperaturen låg på 17,5 minus grader.
Doden hade gått upp 340 gram, fick en spruta i varje lår skrek och hatade BVC-Berit en liten smula.
Fick ett hysteriskt nervsammanbrott på treåringen som inte ville gå in, utan ville ligga kvar ute i snön och göra snöänglar. Drog av honom ena vanten och klampade in med Doden. Hämtade treåringen som skrek förtvivlat "DET ÄR KALLT! DET ÄR KALLT!" "Ja men kom in då så ska jag värma handen åt dig." Blåste, värmde och gnuggade. "Nu är jag glá!" "Men va bra! Det är mamma också."
Gjorde en sjuhelvetes go lasange, vispade grädde och gjorde pannkakstårta. Funderade en stund på om det kanske var dags att bjuda folk på fin middag eller liknande, nu när man blivit vuxen. Men bestämde mig för att när jag fyllt trettio. Då ska jag börja med mer extravaganta födelsedagsfiranden. Mitt liv ska ta en ny vändning när jag fyller trettio. Men det är långt kvar till dess. Hela två år!
Nu ska jag njuta av att vara "lammkött" (som Dalle lite ironiskt kallade mig) ett litet tag till.
