Vill jag skriva några ord för att förklara hur glad jag är över att jag har Dalle.
Hur glad jag är över att han är med mig.
Att han är pappa till mina barn.
Att han tycker om mig, trots kroppens förfall efter två graviditeter, med hängtuttar och hängbuk och kanske till och med hängröv.
Att han älskar mig trots att jag ibland blir förbannad och kallar honom för "ett jävla as".
Att han tar det som skrivs här på bloggen med ro.
Att han accepterar, ler och alltid ställer upp.
Att han är snäll, generös, glad och framförallt rolig.
Att han bara blir arg ibland och då av den rätta anledningen.
Att han säger att han gärna vill titta i mitt scrapbookingalbum, trots att han egentligen tycker att det är rena rama barnsligheterna.
Att han putsar fönstrena en gång vart fjärde år.
Att han ger mig sovmorgon, trots att jag inte förtjänar det alla gånger.
Att han står ut med mitt morgonhumör och min morgonfrissyr.
Ja här kan jag hålla på i all oändlighet.
Han är rätt alla gånger!
Alla gånger!
