fredag 27 november 2009

Skäms nästan lite

Angående nedanstående inlägg:
Jag vet inte varför jag var så stressad.
Barnen var faktiskt förhållandevis lugna.
Jag menar, jag behövde ju faktiskt inte släppa kundvagnen, ta ungarna under varje arm och lämna affären i hysteri.
De var faktiskt riktigt duktiga!
Men om man redan innan, redan när man lämnar hemmet, går som på nålar. Eftersom man är så förberedd på katastrof, ja då är det ju inte så konstigt att man är "lite" uppstressad.
När jag möter Henrik utanför och han berättar för mig att han, långt där bak i kön, försökt fått kontakt med mig, utan resultat. Ja då skäms jag nästan lite...

Hade jag haft en pulsmätare då...

Endel skaffar sig en pulsmätare. För att, på en klocka, se om och när de blir stressade.

Jag kan ju nu berätta att, när man åker till ICA för att fredagshandla, tillsammans med sina två söner, så behöver man då ingen klocka som ska tala om för en att: Wooops! Nu stiger allt pulsen här lilla damen. Nu håller du på att bli stressad, coola ner.

Med två barn, båda i en och samma kundvagn, så är din puls lika hög som under ett maratonlopp.

När treåringen börjar gnälla efter leksaker och bebisKonrad börjar klättra ur sätet, så råder det ingen tvivel om att JA! Fru Märkvärdig! Du är stressad.

När treåringen S K A hjälpa till att lägga upp varorna på kassa-bandet. Tar ättikspriten och missar bandet med en decimeter och man råkar se i ögonvrån, vad som håller på att hända och snabb som bara en småbarnsförälder kan vara, kastar sig fram och lyckas, likt ett mirakel, fånga flaskan innan den når golvet och sprängs i tusen bitar och kassörskan fnittrar och säger "Oj! Det hade luktat hela dan det!"

Hade jag haft en pulsmätare då, så hade den med största sannolikhet smält.

Den mystiska Fru S:

Anonym frågar:

"Vem är den mystiska fru S!!??"

Svar:

Fru S är en fin, glad, rolig och smått halvgalen, mycket god vän till mig. Inte tråkigt en minut med henne. Hon är gift med Herr S och har en liten dotter som går under namnet mini T.