tisdag 19 juni 2012

SKULLE MAN KUNNA ANSE ATT FÖLJANDE SCENARIO ÄR NORMALT?


Du kör hem från jobbet. Du är så trött att du faktiskt ser dubbelt och dina ögon tåras så av dina gäspningar att du knappt kan urskilja den mötande bilen.

Du kommer hem och faller i armarna på din make, suckar djupt, sluter ögonen och känner att nu, precis nu skulle du kunna somna.

Du släpper ut grisen i solen och ser henne springa vild och fri. Du bestämmer dig för att hålla henne sällskap en liten stund och samtidigt få en chans av att njuta av både värmen och tystnaden. Du upptäcker att det, på baksidan av huset, växer massor av fina blommor och plockar en bukett.

Du går in och sätter blommorna i ett glas, för någon liten söt vas äger du inte.

Och sedan ställer du dig och bakar allergivänliga kärleksmums, eftersom du ska på familjekväll på dagis imorgon. Och när du ändå är igång så bakar du den där limpan av allergibröd som du kom på att du faktiskt var tvungen att baka just idag. Och du gör allt det här tillsammans med din treåriga son.

När kakan är färdig och pyntad med strössel, eftersom du upptäckte att kokosen var slut, och brödet står i ugnen så sätter du dig och dricker en kopp te och nöjer dig med en tallrik med turkisk yoghurt till middag.

Sedan tar du fram kläder till morgondagen och upptäcker att det är förjävligt skitigt på golvet. Så du drar fram dammsugaren och sveper över golvet.

När golven är rena tar du disken och när du ändå håller på med den passar du på att torka ur kylskåpet.

Du upptäcker att klockan närmar sig 21.00 och inser att OJ JÄKLAR!!! Det trodde jag aldrig att jag skulle hålla mig vaken ända tills nu. Men se, du höll dig överdrivet sysselsatt och på så sätt kunde du heller inte lida av din trötthet. Om det är vidare förståndigt att agera på det här viset är ju en annan femma.