PROMENAD PÅ TU MAN HAND

"Jag ska bara kolla om jag hittar något roligt" säger Dalle och traskar iväg över lera och vattenpölar med en hand på var byxben för att rädda dem från smuts.

"Jag stannar här" säger jag och vill inte smutsa ner mina nytvättade skor. 

Och så smygfotar jag honom bakifrån, för att han ser så jävla nördig ut med byxor som slutar någonstans mitt på vaden.

ETT TIPS

Jag fick världens bästa tips idag, av lillkillens dagisfröken, för oss föräldrar till barn som är rädda för allt vad läkare och tandläkare heter.

På 1177 finns en rad olika, tecknade, filmer som beskriver och förklarar hur det kan gå till vid olika situationer som ett barn kan "utsättas" för hos tandläkaren och på sjukhuset.

Tummen upp för det.

IPAD- MYSET FORTSÄTTER

Ja alltså det är ju inte bara lillkillen som målar på mormors iPad.

Nej, nej för allt i världen!! Mormor målar hon också och mailar sedan sina bilder till mig.

Oh så tacksam jag är.

Vem behöver sällskapsspel vid ett köksbord?? Inte vi inte. Den tiden är sedan länge förbi.

Och nu håller de på att fota roliga och förvrängda bilder på sig själva.

Gotta love en teknikintresserad mormor som uppskattar barnspel lika mycket som en snart sexåring och en snart fyraåring. Och som tar det på lika stort allvar.

Skickat från min Samsung Mobil

FREDAGSMYS

Och mormor är på besök.

Barnen är lyriska eftersom mormor har med sig sin IPad. Det betyder ju att de kan sitta med varsin och inte behöver turas om.

Så här sitter vi, en stillsam fredagskväll. Barnen med varsin iPad, mormor tillsammans med lillkillen och så jag och Dalle med våra smartphones.

Men guuu så osocialt tänker ni.

Men icke! Mormor och lillkillen sitter och målar på deras "padda" och mailar mig bild efter bild, så jag är ytterst insatt i vad de grejar med och lillkillen är supernöjd.

"Har den kommit??? Mamma, mamma har bilden kommit??"

"Vänta!! Ja nu har den kommit... Men duuu va fiiin."

Och så samma procedur om igen.

En dröm för en småbarnsfamilj.

ONE SIZE SMALLER

Jag vet inte hur mycket wow det är egentligen, men idag kom jag i de här byxorna.

Blir ni inte imponerade? Nähe!? Men då ska ni veta att de är en storlek mindre än vad jag brukar ha på byxor.

Känns ganska fräscht tycker jag.

Nu gäller det att jag inte äter upp mig under helgen bara...

A LOT OF WOODS

Huj som jag har staplat ved idag.

Lagt upp, hämtat mer, lagt upp, hämtat mer, hälften rasar ner, lagt rätt, hämtat mer, lagt upp, hälften rasar ner igen... Men guud!!

Svetten sprutade så jobbigt var det.
Men jäklar, jag skulle klara det här.

"Så fort du är färdig får du lägga dig på soffan. Kom igen! K O M  I G E E E N  NU!!!"

"Jag blir imponerad!" ropar grannen nedifrån backen.

Jo jag tackar!! Jag är ganska imponerad själv faktiskt.

Två och en halvtimme tog det. Sen var det klart. Frusen av allt stelnat svett gick jag in.

Om jag sedan la mig på soffan!?

Nej det fick jag aldrig tillfälle till. Men det är en helt annan historia.

DET ÄR RÄTT SÅ MÖRKT NU

På mornarna när vi vaknar.

Kan det vara därför som det är extra trögt att gå upp??

Mörker och kyla. En människas (min) värsta fiende.

APROPÅ FÅFÄNGA

Jag tänkte att jag skulle visa er mitt urtjusiga nagellack.

Stylish don't ya all think!!

OM JAG FÅR SÄGA DET SJÄLV

Här tycker jag att jag är ganska fin i håret. Luggen i en slarvig fläta och allt nackhår uppsatt med hårnålar. Enkelt, slarvigt men ändå fint.

"Som en söt skolflicka tycker Dalle"

Ni behöver inte vara oroliga. Detta är inte på långa vägar påväg att bli en skönhetsblogg.

Bara en schleten småbarnsmamma som råkar se sig i spegeln och upptäckter att:

"MEN WHAT THE F.U.C.K!!! I LOOK LIKE A MESS." (låååååång suck) "Jaja så kan det vara. Jag är ingen naturlig skönhet med andra ord. Jag får helt enkelt slita lite för att se lite fräsch ut och just idag orkar jag då rakt inte anstränga mig."

BILDBEVISET

Spana in mes-tofsen!!!

Inte mycket att skryta om eller hur?!

Ja det är nästan så att jag skäms. Men bara nästan.

MEN VAD ÄR DET

För en Stig-Helmer tofs som jag har gått med hela dagen??

Varför har ingen sagt något? Och med någon så menar jag naturligtvis Dalle för han är den enda som jag träffat idag, bortsett från barnen då.

Okej att man kanske inte förväntas var snygg och klanderfri när man, en söndag, röjer ur garaget. Men ändå...

Hallå nån måtta får det väl ändå vara?! Det räcker ju med att jag är osminkad och därför har två stora IKEA-kassar under ögonen... Jag behöver väl inte se ut som ett vrak i håret också.

Nä men allvarligt jag bryr mig inte ett dugg om hur jag ser ut i håret när jag går hemma och mucklar. Jag ska ge er ytterligare bildbevis på det.

Hang on there!

HUR MYCKET MINNS DU

Av vad du gjorde och vad som hände just den här dagen för nio år sedan?

Det jag minns är vaga ögonblick. Kanske ganska imponerande med tanke på mitt fruktansvärt dåliga minne. Men du kanske minns vad du åt till middag till och med?!

Jag minns att jag och Dalle låg, i det som då var vårt sovrum och tittade på de sena nyheterna.

Några ungdomar hade kört av vägen någonstans. Man fick se bilen, hur den låg tillknycklad ute på en åker. Någon hade tydligen dött... 

Jag skulle upp tidigt dagen efter för att göra allra första dagen på min praktik.

Sedan minns jag att mamma ringde. Jag vet inte om jag svarade direkt, om hon fick ringa flera gånger eller om hon kanske ringde Dalle tillslut? Eller ringde hon gång på gång tills jag fattade hinten och svarade? Eller svarade jag på första signalen? Oväsentligt egentligen.

Mamma berättade att min kusin hade varit med om en trafikolycka och omkommit och jag förstod att det var om honom som nyhetsinslaget hade handlat om. Han hade inte kört själv, men inte haft något säkerhetsbälte på sig. De hade kört väldigt fort. Väldigt fort...

Sen minns jag faktiskt inte mer av den dagen. Mer än att jag, i chock handlade väldigt rationellt.

Nästa minnesbild är ifrån dagen efter då jag tidigt går upp och ringer till min handledare och förklarar att jag nog inte kan komma.

Jag är rädd för att sitta bredvid, i en bil, när någon kör för fort. Och jag minns hur svårt det har varit, genom åren, att få den som kör att sakta ner. Sakta ner på grund av riskerna, på grund av att man faktiskt kan dö. Man är mesig då, om man är rädd. Inte hjälper det att man förklara att jag faktiskt vet vad som kan hända. Den som kör, kör för fort har ingen respekt, ingen respekt för andra, ingen respekt för livet.

Jävla coola killar som är unga och dumma och som tror att de är odödliga. Att de, trots att de bara har haft körkort i några månader, tror att de är bäst i världen på att bemästra ett fordon på fyra hjul som dundrar fram på en smal skogsväg i 120 km/tim. Som triggas igång av att se tjejen i baksätet krampaktigt hålla sig fast i sätet för att inte kasta sig ut genom dörren i ren panik. Som triggas igång och njuter och trampar mer och mer på gasen ju mer hon skriker "SLUTA DÅ FÖR HELVETE". Som hånfullt flinar åt sin kompis som sitter i passagerarsätet och låtsas som att han tycker att det här är hur roligt som helst, trots att han spänner hela sin kropp och ber en tyst bön om att det här ska gå väl. Istället för att ta tjejens parti och våga höja rösten och be sin kompis att stanna biljävlen.

Kanske klarar man sig, kanske dör man.

Kanske är det bäst att inte chansa.

Kanske är det plötsligt försent.

R.I.P

FRU MÄRKVÄRDIG TIPSAR

Er om en en påse choklad, så god att guds änglar gråter av lycka.

"Smash! Sweet, salty and crispy"

Det är alltså krispiga och saltade majssnacks (typ Sombrero) doppade i mjölkchoklad.

Himmelriket!! Jag är beroende.

KVÄLLS GRILLNING

Grannfrun ringer på eftermiddagen och undrar om vi vill komma bort och grilla lite korv.

Klart vi vill det! Så vi trotsar snålblåsten och traskar bort. Promenaden, som borde ta max fem minuter, tar minst en halvtimme. Känns det som i alla fall. För det ska stannas och plocka nypon. Nypon tappas. Nypon försvinner. Någon måste springa hem igen för att plocka nya nypon. Någon ramlar och tappar sin pinne. Någon går myrsteg. Någon (jag) får gråa hår...

Men fram kommer vi och korv får vi, plus trevligt sällskap. Och barnen får leka, slåss, leka lite till, slåss igen och får en utskällning på köpet, leker vidare, hoppar studsmatta, krockar på studsmattan och då är det hög tid att gå hem.

THE END!

DET FLYTER INTE DIREKT PÅ

Fy jag orkar inte idag.

Jag har en huvudvärk som vägrar att gå över och jag är trött som ett torrt gammalt as.

Jag har sovit pissbajsskit i natt eftersom Lillkillen har haft en dunkfest utan dess like.

Vi har varit på bup och jag känner mig frustrerad över ovissheten.

Jag var även i kontakt med barnläkaren igår och hon tyckte att det vore på sin plats att göra ett nytt patch-test och pricktest för att se om han verkligen inte är allergisk mot något mer.

Något mer? Vad mer kan han vara allergisk mot? Majs? Ris? Potatis? Nej det går inte. Vad ska han leva av då egentligen?

Vatten och... kokos?? 

Orimligt! Jag accepterar det inte.

JAG ÄLSKAR...

Åh vad jag älskar lukten av en torktumlare som går på högvarv.

Ni vet, det luktar liksom varmt, torrt... Varma och torra kläder.

Och det är en underbar doft.

Jag vill bara stå och sniffa med näsan ner mot källaren där vår torktumlare står.

Att sedan få ta på sig kläderna medan de fortfarande är varma och nytorktumlade.

Det är en annan kärlek det...

THINK BIG

 "Aim for the moon.

If you miss, you may hit a star."

W. Clement

Den här är till dig, Dalle och alla ni andra som inte riktigt vågar tänka stort och drömma (även jag själv ibland).

Jag råkade nämligen yttra min vision för de kommande månaderna och Dalle tyckte att jag kanske inte ska ha så höga förväntningar. Jag blir kanske bara besviken.

Men då förklarar jag att Nej det kommer jag inte alls att bli!! För jag kommer att ha så roligt på vägen, att det, i slutändan, kommer att vara värt det oavsett om det går åt helvete, eller inte.

Och så råkar jag se ovanstående ordspråk på Facebook (där lär man sig mycket) och känner att jag hade rätt. Jag gjorde rätt i att drömma stort. För det handlar inte om att jag har för höga förväntningar. Jag ser snarare chansen till möjligheter, upplevelser och glädje. Och det väger tyngre för mig än att verkligen nå ända fram till målet. Det är det som är min stjärna.

I'LL SHOW YOU WHAT I'VE BEEN DOING

IGÅR, PÅ LÖRDAG FÖRMIDDAG, ÅKTE JAG OCH MIN ÄLDSTA SON TILL MORMOR FÖR ATT BLI OMHÄNDERTAGANA.

VI FICK FIKA, LUNCH OCH MIDDAG. DET ÄR VAD JAG KALLAR ATT BLI OMHÄNDERTAGEN AV SIN MAMMA.

SEDAN BLEV DET SCRAPBOOKING. 

OCH ÖVRIG TID DÄR I MELLAN HAR MORMOR OCH HENNES ÄLDSTA BARNBARN SUTTIT MED HUVUDENA TÄTT, TÄTT IHOP, LUTADE ÖVER MORMORS IPAD OCH SPELAT SPEL EFTER SPEL. JAG KAN INTE AVGÖRA VEM AV DEM SOM UPPSKATTAR DET MEST?

JAG KANSKE!!? SOM FÅTT CHANSEN ATT BARA SJUNKA IHOP OCH RÅ MIG SJÄLV.

VI SOV ÖVER. JAG I SOFFAN OCH SONEN PÅ BÄDDSOFFAN. OCH PÅ MORGONEN BJÖDS DET PÅ FRUKOST. 

DÄREFTER SATT DE SNART TÄTT, TÄTT BREDVID VARANN IGEN, ÖVER IPAD:EN OCH JAG KUNDE ÅTERIGEN SJUNKA NER OCH BARA NJUTA OCH SAMLA KRAFT.

ÅH HALLELUJA VAD VÄRDEFULLT DET HÄR VAR.

TACK MAMMA! JAG ÄLSKAR DIG.

IDAG MINSANN

Åh jag har fått mycket gjort idag och klappar mig själv på axeln.

Som "belöning" ger jag mig själv en coca cola light.

Det är så skönt när man äntligen känner att man får gjort det som man skulle gjort för flera dagar sedan.

Fullproppad i mediciner och en timmes lektion i avslappning hos sjukgymnasten, på morgonkvisten, det satte ribban för den här dagen. Lovely!

Jag är så mycket mer på topp nu än vad jag var igår.  Igår mådde jag ju som en överkörd grävling.

Idag känner jag mig i alla fall som en grävling som vaknat upp ur koman och blivit bortkopplad från respiratorn... typ!

Jag har gjort budget, sorterat papper, gjort orderlistor, lagt dokument i mappar på datorn (det är minsann inget enkelt jobb alla gånger. Har lite svårt att ta bort de viktiga dokumenten som ligger på skrivbordet och som ligger där för att synas. Nu när de ligger i mappar så är jag rädd att jag ska glömma bort dem. Så därför har jag fått döpa mapparna i väldigt iögonfallande namn), jag har drömt lite om Stockholmsreset, jagat grisen som rymt (igen) ifrån sin hage... och dagen är inte slut ännu. Nu borde jag ta tag i DET stora projektet. Men om energin räcker till det?? Hmmm....

Ska nog kolla mailen först.

EN BILD FRÅN MALMÖ

När man är depp så får man tänka på något roligt.

Jag tänker på det här:

Jag och Kija från Big Brother (Malmö - augusti, 2012).

Berättade jag för er att Kija piercade mig i tungan!? Backstage i några vackra flickors omklädningsrum.

Nypiercad.

 Och då kommer jag att tänka på en annan sak som också gör mig glad och det är att nästa gång jag träffar Kija (förhoppningsvis i slutet av oktober när vi ska till Stockholm) då ska hon få göra en sådan här på mig:

En dermal anchor piercing vid nyckelbenet.

 Can't wait!!!

OCH NOBELPRISET I MODERSSKAP GÅR TILL...

Gudarna ska veta att jag idag borde belönas med ett Nobelpris i moderskap.

För som jag har fått anstränga mig för att hålla humöret uppe inför barnen.

Inombords har jag gråtit floder, haft panik och velat lämna barnen, ta bilen och fly.

Istället tog jag med mig barnen och åkte till biblioteket. Där fick de lån-hyra varsin film.

Star wars och Vem-filmerna blev det.

Och nu, hemma igen, sitter de och tittar på dessa och jag smyger mig undan i köket och är ifred.

Jag behöver en paus. En paus från dunkdunkdunk nattetid. En paus från att ligga på sängkanten och trängas med min man och min snart sexåring. En paus från migränanfall och gråt. Jag behöver lite normalt i mitt liv.

Inte blir det så mycket bättre när vi ikväll ska på extrainsatt möte med dagis för att prata om Lillkillen och hans allergier och innan det på föräldramöte.

På med the happy face och le. Lyssna och koncentrera sig och prata och berätta, förklara och beskriva.

Nej jag kommer att bryta ihop och skrika:

"JAAAAAAAAAAG OOOORKAAAAAAAR IIIIIIIIIIIINNNNNTEEEEEEE MEEEEEEEEER."

Dalle vill fixa mig och ber mig ta "en tablett".

Att man ska behöva. Jag tar en chokladbit istället.

Och en till.

Och en till.

Och en, två, tre till...

Fan jag som ska gå på diet.

VAD ÄR DET FÖR ÄNNA FAMILJ

Jag har egentligen?

De ringer från fritids och ber mig att  komma och hämta min äldsta son då han börjar få ont i huvudet.

När vi väl lämnar skolan och kommer ut på gården bryter han ihop och slutar inte gråta förrän tre och en halv timme senare. Då jag har tvingat i honom en hästdos med alvedon. Han somnar och vaknar en halvtimme senare och migränen är borta.

Dalle kommer hem från jobbet, alldeles grå i ansiktet och får snart gå och lägga sig han med, på grund av migrän.

Hur har det kunnat bli så här då?

Jo jag vet väl egentligen svaret på den frågan. Det har ju varit lite si sådär med sömnen de sista veckorna. Lillkillens dunkfest nattetid har stört skönhetssömn en aning om man säger så...

Åh hur ska detta sluta? 

På lördag åker jag och stora sonen till mormor och vilar upp oss lite.

Det känns som att det kan vara välbehövligt.

KLIMAKTERIET?

Kan man vara trettio år och komma in i klimakteriet?

Eller är man för ung då?

Hur ung kan man egentligen vara då?

Jag säger inte att jag har gjort det.

Med gud som jag har svettas idag... Har det ens varit varmt?

"Ja det är varmt" säger Dalle. Men han är ju inte ett dugg pålitlig.

Vad är det mer för symptom förutom svettningar?? Jag måste googla.

Nä men seriöst! Tänk om...? Inget mera gravid... inget mera... mens...

INGET MERA MENS.

Oh sweet lalalala!

Fast det är klart! Med spiral som preventivmedel så slipper man ju också den blodiga biten. 

Kanske är det bara varmt eller kanske är det helt enkelt hormonspiralen som jävlas med mig.

GRISGÅRDEN

Inte så pjåkig för att vara första gången som vi sätter upp grisstängsel...

BF

Barnen har FF och jag och Dalle har BF.

Häääärligt!

Vi har suttit i soffan och njutit. Sett på film, ätit choklad och ostbågar. Ätit lyxigt bröd till frukost med salami, brie och ruccula.

När rastlösheten smög sig på gick vi ut och byggde en grishage åt Polly Polka. Sedan tog vi en tur ut till sjöstugan och bara satt på bryggan och njöt... Vårt! Nästa sommar ska vi då bannemej sjösätta båten, röja vassen och vara här varenda lediga stund och bada, sola, grilla... Nästa sommar ska nämligen bli den varmaste sommaren på 150 år (det här är bara min gissning/önskan. Men kom ihåg var ni hörde det först).

Men just nu är det annalkande höst, med regn. Och i vardagsrummet brinner det i kaminen (loving it). Mysoverallen är på. Nu ska vi se en film till och äta Dalles ljuvliga lasange och bara vara innan barnen kommer hem och det är dags att påbörja förberedelserna iför morgondagens skola och dagis.

Ta hand om er!

MER OM MIKROGRISEN

Vad roligt att så många av er är nyfikna på vår "lilla" mikrogris.

Först och främst vill jag börja med att tala om att begreppet mikrogris faktiskt finns.

Den blir mindre än en minigris. Ungefär hälften så stor. Som de flesta vet är en minigris inte så mini när det väl kommer till kritan. En mikrogris är väl kanske inte så mikro heller, egentligen, 

beroende på hur liten man anser att mikro bör vara. 

De enda fullvuxna mikrogrisarna som jag har sett i verkliga livet är ungefär lika stora (höga) 

som en halvvuxen labrador, kanske.

Även om mikrogrisarna inte blir så stora så blir de tunga eftersom de är så förbaskat kompakta. Men underskatta dem inte. De är snabba och smidiga som fasen. De kan komma upp i en hastighet på 40km i timmen. Försök att komma ikapp den om du kan. Och hoppar gör de, säkert en halvmeter upp i luften. 

Sällskapssjuka kelgrisar är vad de är. Otroligt snälla, lojala och nyfikna men oj så stöniga och envisa. Du får kämpa bra mycket mer med lydnaden än med en hund (på det viset är de mer lika en katt). Men så är de smarta också. De har en mycket högre intelligensnivå än vad en hund har. Därför vet de väl kanske bättre än att gör exakt som vi människor säger åt dem att de ska göra.

Men ordet "nej" det förstår hon, vår Polly Gris.

Hon kommer och går här hemma. Ut och in när dörren står öppen. Det finns en fördel med att bo på landet när man ska ha gris. En trädgård är ett absolut måste, eller närheten till natur där din gris kan få böka fritt. För blir grisen rastlös så åker tapeter, stolar och leksaker i golvet. 

Vi har fått säkra varenda skåpslucka och låda i köket för att inte dess innehåll ska rivas ut dagligen. För de gillar att retas. I alla fall vårt lilla svin. Hon kan öppna ett skåp och får ett nej av oss. Då stänger hon skåpet och tittar nöjt på oss. Efter sin belöning öppnar hon skåpet på nytt. Att de älskar uppmärksamhet är nog ingen underdrift.

Annars går en gris liv ut på att leta mat. De är hungriga jämt och ständigt och blir lätt för tjocka om de får fri tillgång till nedfallna äpplen (jo jag talar av egen erfarenhet). Som godis brukar vi ge vår gris knäckebröd. När vi ska åka bort några timmar brukar vi lägga småbitar av knäckebröd i en aktivitetsboll som man har till hundar. Det uppskattas verkligen och man spar på tapeterna.

Känner din gris sig trygg så kommer hon fram till dig och vill att hon ska klia henne på magen. Då faller hon åt sidan och njuter så pass mycket att hon får gåshud. Där kan hon ligga hur länge som helst. Och slutar du att klia så kommer hon att påminna dig om att fortsätta.

Så har du tålamod och vill ha sällskap och kel i soffan och inte är rädd för att bli väckt på morgonen av en gris som står utanför sovrumsdörren och skriker efter mat. Då är en mikrogris något för dig.

(Maja jag kommer att maila dig inom de närmsta dagarna)

Barnen och en av de fullvuxna mikrogrisarna på Borås Djurpark.

När vi hämtade hem vår gris var hon åtta veckor gammal.

Liten skrutta på åtta veckor.

Cirka nio veckor gammal och redo för bök.

Fem månader gammal och sitter gärna i knät.

Inte en så liten gris längre (fem månader gammal), tung som en elefant men hur kelig som helst.

 

 

 

 

 

 

FÖR NÄRA ÖGAT

Jag gjorde världens tabbe tidigare idag.

Efter att jag hade duschat, smorde jag in mig och deodoraterade mig.

Efter det så petade jag mig i ögat och upptäckte att jag hade deodorant på fingret.

Plötsligt försvann all vätska i ögat. Det blev snustorrt, torrt som i en öken, så torrt att inte en tår bildades... Ja ni kanske fattar.

Det var så strävat och obehagligt och det gick inte över. Jag försökte skölja ögat med vatten, snustorrt. Jag försökte torka med en handduk, ännu snustorrare.

Så beslöt mig för att så länge jag inte blir blind så ska jag skita i det och låta det ha sin gång så att säga.

Och efter en timma så började ögat rinna. Efter ytterligare en timma så låg det en stor smetklumpshinna och skymde sikten. Bort med den och jag var återhämtad.

Vad man kan dra för slutsatser av det här: deodoranter är väldigt effektiva när det kommer till att torka upp. Men för den sakens skull är det absolut inte trevligt att ha det i ögat. Man kan även tro att om du har en kraftig svettproduktion, i liknelse med tårproducering, så finns det ingen deodorant som håller längre än två timmar.

Att jag borde börja med no poo!!?? Jag vet att du vill föreslå det Ida. Men nej. Jag har använt deo i så sjukt många år utan att råka ut för det här missödet tidigare. Jag gissar och hoppas att det dröjer lika sjukt många år till innan jag gör om den här tabben.

JÄÄÄVLA GRIIIS...

Jag är trött på att varje morgon vakna till ett inferno.

Grisen går bärsärkagång i huset i jakt på mat och uppmärksamhet.

Jag ligger och hör det ifrån sovrummet när jag förtvivlat försöker somna om, bara en liiten stund till.

Stolar som välts med ett enkelt rygglyft, tapeter som slits av...

"NEEEJ SLUUUTA FÖR HEEELVETE." Skriker jag så högt att halsen svider efteråt.

"Vad är det mamma?" undrar barnen förvirrat. Gjorde de något fel?

"Inte ni, Polly."

"Döda grisen" väser jag till Dalle innan han går till jobbet.

I'LL SHOW YOU ALL

Ursäkta min frånvaro.

Ja jag har fått bannor för mitt bristande engagemang, aaaoutch.

Nu får ni i alla fall ett axplock av vad som har hållt mig sysselsatt den senaste tiden.

Jag lovar, l o v a r att försöka, verkligen försöka att ge er mer av min tid.

Nu ska jag ge mig ut på nätet och leta billigt och lyxigt boende i Stockholm för fem dagar i oktober. Kanske någon som sitter på en hel massa med tips?

Love ♡